Tag Archives: umgänge

Kallprata på du, Elisabet!

Å ena sidan förstår jag mycket väl vad Elisabet Höglund försöker komma åt när hon säger att twitter, facebook och sociala medier avskärmar oss från varandra i verkligheten snarare än tvärtom. De timmarna man sitter med datorn i knät kanske man inte samtidigt har fjorton, fyra eller ens en människa i sin närhet att prata med. Å andra sidan har jag testat det sista också. Att sitta med en människa i min närhet med dator i knät, dator i mitt och dator i hans och efter många timmar insett att han gått förlorad. Han har menat att vi lärt känna varandra genom att sitta så, jag menade hela tiden att vi kanske haft en möjlighet att göra det om vi pratat med varandra också och inte bara med andra i fysisk närhet av varandra. En tydlig orsak till att han är avvecklad och datorn mest är sällskap när det inte finns någon i närheten i att umgås med.

Å andra sidan tycker jag samtidigt att hon har lika mycket fel i sitt påstående. Utan internet hade jag inte pratat med fler människor i verkligheten, snarare tvärtom. Utan internet och sociala medier hade jag nog varit en enstöring i ett litet samhälle i södra Sverige där jag varit än mer isolerad från min omvärld än jag är idag. Det är å andra sidan mitt ansvar att se till att jag tar del av människorna bakom orden på internet i fler format än just via datorn. Jag är den som måste välja att gå ut och möta dem i resten av verkligheten också, något jag gärna gör under samma förutsättningar som jag möter människor i övrigt.

Att det sedan skulle bli mer kallprat och ytligt pladder med fler vänner och mindre intima samtal är inte heller något jag håller med om. Men det handlar helt enkelt inte om kommuniktionsformen. Det handlar mer om vem jag är och hur jag samtalar med min omgivning, på samma sätt som det antagligen utifrån Elisabets perspektiv handlar om hur hon är och hur hon samtalar med sin omgivning. Jag känner henne inte, vet inte hur hon kommunicerar med människor beroende på hur väl hon känner dem och inte. Däremot vet jag för min egen del att ytligt pladder och kallprat inte är en av mina paradgrenar, vare sig det är i ett rum med fysiskt närvarande människor eller i samtal med andra över internet.

Snarare tycker jag det är hemskt trångsynt att kategorisera sina vänner och de människor man valt att ta in i sitt liv och definiera hur “äkta” de är utifrån var man först mött dem.

1 Comment

Filed under Omvärlden

när orden inte räcker till

Det finns så många ord jag vill skriva, så mycket känslor och tankar jag vill förmedla, men jag kommer inte göra det nu.

Istället vill jag bara finnas med här i lugnet, känslorna och tillvaron.

Precis som det är, precis här och nu.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

minsta gemensamma nämnare

Jag skulle egentligen ha skrivit den här texten igår men det blev inte så. Det pysslades med lite annat och sedan samtalades det med människor vilket kändes betydligt mer givande än att skriva om dem. Inte för att jag hade något ont att säga eller tyckte det var oviktigt att berätta om dem, men det var någonstans det som var (om inte hela så åtminstone) halva poängen. Jag ville redan igår ha skrivit en text om hur jag uppskattar vännerna omkring mig, tiden jag ibland får med dem och närvaron de stundom väljer att ha i mitt liv. Det är små saker som är så oerhört viktiga, åtminstone för mig.

Så även om jag var lagom nere och besviken vid den här tiden förra året, för att inte tänka på hur illa det var året innan dess efter sms:et som klargjorde att min överraskning bestod av ingenting.. så är det oerhört långt ifrån hur allt känns just nu. Jag hade kunnat vara lika nere i år. Jag hade kunnat sitta i ett hörn och sucka än en gång. Jag hade kunnat välja den vägen, men det kändes inte som rätt väg att gå. Just nu känns det inte som det är “min dag” på något sätt överhuvudtaget. Men det gör verkligen ingenting, det spelar inte så stor roll. När jag vaknar imorgon kommer jag vara ungefär en dag äldre än idag, precis som jag idag är ungefär en dag äldre än igår. Förändringarna där är inte så väldigt stora. Däremot har jag något mer, något större att se fram emot idag.

Jag ser fram emot att ha människor, vännerna, jag tycker om samlade omkring mig. Det är lite som sockervadd kring hjärtat att tänka på att de kommer vistas här, i samma små rum där jag normalt sett bor och lever alldeles själv, samtidigt som det är lite pirrigt och nervöst att se hur de kommer att fungera sinsemellan. De kanske har mer gemensamt än jag hade kunnat gissa mig till. Men om de inte har det så har de åtminstone en väldigt viktig sak gemensamt – de är alla, var och en för sig, någon jag tycker oerhört mycket om.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

om jag ens kunde förklara

Det är så svårt att förklara känslan av utanförskap. Den där som infinner sig i de mest underliga situationerna och många gånger där den överhuvudtaget inte ens borde få ha en röst. Det är nog inte ens ett utanförskap som sådant som spökar utan snarare ett tillkortakommande hos undertecknad. Den totala hjälplösheten och känslan av att vara helt bortkollrad i sociala situationer. I ett element där jag trivs som bäst, där endorfinerna flödar och oxytocinet skrikande av glädje åker fritt fall utan att ens fråga om lov.

Det är svårt att förklara hur jag samtidigt känner mig så bortkommen och malplacerad i allt det här. Kan jag ens sätta ord på hur vilse jag är inombords, hur nervöst det är att finnas där och inte veta vem det är ok att samtala med och inte, eller ens om vad. Hur rättfärdigar man, eller ens förklarar den där lilla rösten inom en som ihärdigt viskar ord som “du passar inte in här”, “du borde egentligen inte vara här alls”, “de hade haft roligare här utan dig”. Den där lilla rösten som får en att tystna, dra den skyddande glasbubblan hårdare omkring en själv och observera sin omgivning för att se om det finns någon sanning i det som sägs.

Det går inte ens att förklara varför den rösten finns där, i synnerhet inte när jag är i sociala sammanhang där jag trivs, med människor jag tycker så ofantligt mycket om och dessutom är delaktig i det som sker där och då. Det går inte, och eftersom det inte går gör jag det som faller sig mest logiskt. Jag döljer det jag skäms över. Jag håller mig undan för att inte utsätta andra för rösten, för att inte riskera att den kryper ut över mina egna läppar. Jag skäms över den och vill inte visa upp den för min omgivning, för de jag trivs så oerhört att ha i min närhet. Därför döljer jag den på det enda sätt jag vet är säkert, genom att hålla mig undan.

I samma stund som jag gör det här för att besegra den har den också vunnit över mig – men jag har åtminstone skonat omvärlden.

[Så väl illustrerat av Brian Caron]

Leave a Comment

Filed under Allmänt

fem orsaker till tystnad

Det finns dagar när orden slutar flöda. Det finns tider när det inte finns något att säga. Det finns dessutom tider när det finns hur mycket som helst att säga, men orden kommer inte. Det finns stunder i de här tiderna när det inte finns någon motivation att ens leta efter dem. Här är några orsaker till varför just nu är just så..

– CSN krånglar, den ekonomiska tryggheten (ens för nästa räkningshög) existerar överhuvudtaget inte. Inkomsterna är ett skämt som är så sorgligt att ingen ens vill dra det.

– mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Motivationen att städa grusas av insikten att det inte är lönt. Det kommer inte bli någon egentlig ordning ändå. Det finns ingen plats att organisera och förvara för att minska oredan. Jag orkar inte.

– ensamheten är för påtaglig. Det händer att jag försöker umgås, lite grann. Det händer att jag försöker plocka fram mitt glada sociala jag i samband med skolan. Men det sträcker sig inte utanför det. All tid därutöver (vilket är majoriteten av dygnets alla timmar och veckans alla dagar) spenderas ensam, rent fysiskt. Jag upplever isoleringen från omvärlden. Givetvis uppskattar jag den sociala närvaron på internet, men det är den fysiskt sociala närvaron som behövs för att laga själen och trigga receptorerna som smörjer mitt välbefinnande.

– den fysiska energinivån är obefintlig. Det hänger ihop med den första punkten. Så länge CSN krånglar finns det varken pengar till räkningar eller till mat. Sedan början av augusti har 61,5 kg förvandlats till 54,3 kg varav det mesta försvunnit senaste två veckorna.

– motivationen är svår att hitta. Inte bara motivationen att skriva, utan motivationen att vara, göra och leva som en hel människa. För det mesta finns inte motivationen alls. Det är en strid varje dag att ta sig upp och infinna sig i den skolan där det är tänkt att jag ska vara. De flesta dagarna går det, ibland går det inte. Ingen av dagarna känns som en seger.

Det vore lättare att bara försvinna någonstans längs vägen. Tanken blir alltmer lockande för varje dag som går där inga klara besked ges, där nästan inget motiverar och lyfter sinnet. Det känns snarare som om det vore en lättnad – för alla andra.

8 Comments

Filed under Allmänt

Var det mycket mygg på #SSWC?

Det surrades en hel del om jag har förstått saken rätt.

Så har de äntligen kommit hem igen, alla hjältarna som varit med på SSWC. Alla de som tagit sig alla mil ner till ett “webstock” på en liten ö i Blekinge Skärgård för att umgås på ett mer konservativt sätt än de normalt gör, sådär som alla de som ännu inte upptäckt tjusningen med internet och sociala media fortfarande gör.

Eller blev det där rätt egentligen?

För det är ju egentligen samma gamla sätt att umgås på, det enda som gjort det ett litet uns annorlunda är väl umgängesomfattningen. Jag vågar säga att jag aldrig skulle träffat och haft förmånen att bjuda in så många intressanta människor i mitt liv om det inte vore för sociala media. Jag tror att merparten av alla de som fanns på Tjärö i helgen skulle säga detsamma.

Förra året, första gången det hände där nere i Blekinge var jag i full fart med att upptäcka och finna nyttan med twitter och missade helt fenomenet innan det väl drog igång. Dock fick vi som inte var där ändå hänga med på relativt mycket, trots bristande uppkopplingsmöjligheter. Den här gången, ett år senare, fanns det mer tid och en ökad medvetenhet om vad som komma skulle vilket gav en hel del nya förberedelser på olika håll, bl.a. i bokformat.  I år var det som traditionella media beskrivit som Nördarnas julafton mer omfattande och säkert minst lika intressant som första gången.

Det kittlar i magen att kunna läsa om nutidens finaste komplimang i mötet med nya människor, likväl som hur önskade, upplyftande och energifyllda dessa möten under helgen har varit. Även om jag redan vet storyn i stora drag hade jag också velat se Morris Packer hålla låda och höra honom berätta om hur Morris Motorcycles faktiskt gick från en idé till ett fullfjädrat projekt, bara som ett exempel. För så är det ju ändå. Även om man kunnat vara med en del på håll, via nätet, blir det inte samma känsla som jag kan föreställa mig har funnits bland deltagarna på plats under helgen.

När jag idag läser en tweet där @SJ_AB proklamerar att de inte fått någon inbjudan blir jag aningens full i skratt och samtidigt känns det som de inte alls förstått vidden av det hela. Jag vet ingen annan som fick en personlig inbjudan. Det kanske fanns men i så fall missade jag det.

På avstånd har vi också kunnat se frustration över att de som samlas där beskrivs som en [e-leet], likväl som sura miner bland de som inte var där och därmed räknar bort sig själva ur socialmedia-sammanhang. Förvisso har det varit en del prat om fokusering på branschfolk vilket kan ha eldat på elitsnacket ytterligare, men som varandes o-bransch-med-social-media-livsstil kan jag inte tänka mig att jag är ensam i mitt levnadssätt. Jag tycker det är synd att det dras till den sortens ytterligheter, samtidigt som jag tycker att det vittnar om en missuppfattning kring fenomenet som sådant. En inställning som kastar oss tillbaka till en skolgård vi alla borde ha lämnat för länge sedan.

Jag var inte där, men jag tänker inte räkna bort mig själv ur det nätverk sociala media står för bara för den sakens skull. Så varför var jag inte med på #sswc den här gången? Taskig planering helt enkelt. Redan när biljetterna släpptes konstaterade jag att jag skulle jobba hela helgen.

Nästa år då?

Mycket möjligt att jag dyker upp, även om jag inte är någon tältfantast. Om det nu blir något mer camp för oss entusiaster som gillar att mötas på alla plan – även i den fysiska verkligheten.

3 Comments

Filed under Internet

inga råd från Ribbing här inte

Jag har panik redan nu och festen har inte ens börjat. Den kom förvisso krypande redan igår när det som mest och bäst pysslades med lokalen. Slog mig i magen så hårt att luften gick ur mig i samma stund då jag insåg att i ett hav av drygt 100 personer ska jag genomlida en middag (bröllopsmiddagar tenderar dessutom att vara bland de mest segdragna middagar man råkar ut för) i ett hörn av för mig totala främlingar. Så långt ifrån de få  i sällskapet jag känner (eller ens känner igen) att jag inte har möjlighet att nå någon av dem om det skulle behövas. Som det känns idag skulle det behövas.

Mitt öppna, glada, sociala jag är inte det som ligger närmast till hands i en situation när jag känner mig så pass isolerad och utsatt. Snarare är det så att jag inte ens vet om jag har någon glad, öppen eller social sida att plocka fram. Man skulle väl mest kunna se mig som ett uppskrämt rådjur i det här läget. Idag är en dag jag kommer behöva fokusera på att andas (inte särdeles socialt knutet alltså), inte kommer kunna äta och därtill önskar att dagen tar slut snabbare än någon hinner blinka. Något som inte känns troligt då jag vaknat klockan 7 och tiden verkar sega sig fram.

Har i ett försök att landa och lugna min inre stress letat mig runt på nätet efter tips och goda råd man kan tänka sig att ett blivande brudpar, eller deras värdinna, eller vem än det är som placerar, kan ha tittat på innan de bestämt sig. Försöker få ihop vilken logik de kan ha använt. Men kan bara konstatera efter att ha snubblat över den här sidan och läst följande

Personer som känner väldigt få på festen eller sådana som är blyga uppskattar att placeras nära en person de känner. Att placera gästerna så att alla sitter nära någon de känner är ett bra tips och förebygger att någon sitter ensam och har tråkigt.

att de nog inte använt någon logik eller ens eftertanke överhuvudtaget. Inte så att de frågat Magdalena Ribbing heller.

Jag har än så länge inte skrivit ett ord i kortet som ska följa med bröllopspresenten och ska jag vara helt ärlig har jag just nu ingen lust att göra det heller. Jag vet att jag kan vara större än mig själv i den här sortens situationer, men med en krypande ångestattack och en slätstruken kopp panik i systemet är det långt ifrån lika lätt.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

omprioriterad tillvaro

Det blir inte lika mycket texter här i nuläget. Emellanåt är det helt enkelt för att jag inte hittar något att formulera en text kring, andra gånger är det för att jag behöver skriva något på annat håll som för stunden har högre prioritet än det här. Men en hel del gånger är inte det heller sant.

En hel del gånger är jag helt enkelt för upptagen med att hålla i mig (så att jag inte ramlar av) för att kunna skriva en enda bokstav, vare sig på datorn eller mobilen. Men just då gör det mig inget, jag har tillräckligt roligt där jag är.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

en rörlig pausnotering

Det har inte blivit så mycket tid för eftertanke ännu den här veckan. Mycket beroende på att annat behövt få tiden. Ta sig förbi hinder, starta upp planerade projekt, avsluta pågående projekt och knyta samman lösa trådar som inte sett ut att leda någon vart. Det är långt ifrån klart men nu känns det åtminstone som om mer är på väg i rätt riktning.

För stunden är jag själv påväg i en helt annan riktning. Tar en kort paus från hemmet, vardagstrasslet och röran som hör till. Snabbvisit hos familjen. Ensamma resor och fokuserat umgänge med de jag ser så sällan till vardags. Hinner kanske t.o.m. reflektera lite mer när jag väl är där.

Vi får se.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

som twitter fast på riktigt

Ikväll missade jag en upplevelse utan dess like.

Det känns så. Jag vet nämligen hur oerhört bra det var förra gången.

Än en gång har #tweetupsthlm varit ett aktivt inslag på twitter. Ljuvliga Niklas Dahlqvist har än en gång tagit tag i saker och ting, fixat och trixat och sett till att ännu en lysande tweetup ägt rum. Jag hade tänkt vara där, men det blev inte riktigt så. Jag förmodar att det blev  minst lika lyckat den här gången som det var sist.

Förhoppningsvis blir det någon mer gång framåt våren när det blivit varmare och någon plats med bättre täckning än Underbara Bar finns tillgänglig.

Jag ser fram emot den redan nu.

2 Comments

Filed under Internet