Tag Archives: tänkvärt

Vågar du göra fel?

Vi pratade lite häromdagen om att kanske sakna den man en gång varit. Åtminstone egenskaper, eller om det kanske var brist på egenskaper, man en gång hade. Sånt som att vara orädd, mer framåt och drivande.

Jag vet inte hur det är för andra men jag kan själv konstatera att ju fler år som går, desto färre risker tar jag. Desto mindre chansar jag, helt enkelt för att jag blivit mer rädd för att det kommer gå fel. Istället för att fortfarande se hur det kan bli rätt har jag lyckats vända det till att främst se allt som kan gå fel och därmed avstå för att inte riskera det.

Tanken vaknade idag när någon hittat en av alla mina tweets i en presentation Brit Stakston höll som visades på kunskapskanalen. Först förvånades jag och undrade hur den hamnat där. Sen när jag tänkte på det ett tag till konstaterade jag att någonstans bland drygt 30’000 tweets vore det inte helt orimligt att jag faktiskt lyckats säga något vettigt, något användbart, något som kanske kan ha varit lite klokt.

Det i sin tur påminde mig om det jag skrev 2009, det är först när jag tänker fel som jag har en möjlighet att tänka rätt. För om jag överhuvudtaget inte tänker, för att inte riskera att tänka fel, har jag också skalat bort möjligheten att tänka rätt.

Än så länge har jag inte blivit rädd nog för att helt sluta tänka, men visst är det samma princip som håller mig tillbaka ifråga om att agera, utvecklas och leva. Om jag inte gör det där som mycket väl kan gå fel, om jag överhuvudtaget inte gör, så kan det inte heller bli rätt.

Så varför är jag (nu äldre och klokare än då?) plötsligt mer rädd att göra fel? Vems förväntningar om att jag borde veta bättre, borde kunna bättre, inte borde göra fel längre är det jag försöker leva upp till?

Vad är det som egentligen gör det så farligt att göra fel helt plötsligt?

Leave a Comment

Filed under Allmänt

Såpan som aldrig kommer få liv

“Tror ni att vi kommer få se dokusåpan “Twitterfruar” någon gång under 2011?”

Jag slängde ut frågan på twitter utan att ha lagt någon större tanke bakom det men efter att ha satt ord på det började kugghjulen så smått att snurra. Det var inte direkt så att poletten ramlade ner, eller ens fråga om någon blixt från klar himmel. Snarare var det Sparbanken Finn i Veberöd som sögs upp i atmosfären för att sedan skoningslöst rasa ner i skallen på mig. Min twittrande väns fru hade lagt till mig på Facebook och jag undrade någonstans hur det är att vara tillsammans med någon som har den här typen av nätverk utan att man själv skulle vara direkt aktiv i det. Kan det vara så att det läget är tillräckligt för ännu en tragisk TV-underhållning som kan förgylla våra vardagkvällar en höst i väntan på julen, eller möjligen en vår i väntan på midsommar och semestern.

För visst är det så att när du nu finns fotbollsfruar, hollywoodfruar, damer på östermalm, dansbandsbrudar, skånefruar och allehanda andra damer på TV så borde nästa (och ganska självklara) steg i det här ändå vara Twitterfruar.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att se @nikkelin‘s fru, @powerlapp‘s hustru, och @farsanmitti‘s maka i det här och givetvis också för att inte helt dränka TVn i östrogen vore det ett underbart tillskott att även kunna plocka in @ulrikagood‘s man i sammanhanget.

Konceptet i övrigt?

Givetvis stulet och snarare ett arv från de tidigare nämnda versionerna av verklighetsförankrad lyteskomik än något nyskapande och intellektuellt. Det senare går uppenbarligen inte hem hos vanligt folk med tanke på hur den här sortens skräp-TV verkar återskapas med enbart nya etiketter till samma gamla innehåll. Samtidigt är det också där jag inser varför idéen aldrig skulle kunna fungera, eller ens nå tittarna. Inte så mycket för att Twitter är ett för okänt koncept, utan snarare för att jag inte tror att någon av dessa (eller någon annan sund människa som har rätt premisser att kvala in till en plats) skulle ställa upp på den här sortens verklighetsparodi.

En tanke som jag upptäcker ändå ger glädje trots att den raserar en galen idé, åtminstone hos mig. Det känns bra att tänka att de här underbara människorna är kloka individer med gott omdöme.

Leave a Comment

Filed under Omvärlden

– TILL EFTERTANKE –

Om jag vill lyckas

med att föra en människa mot ett bestämt mål,

måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv

när hon tror att hon kan hjälpa andra

För att hjälpa någon

måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,

men först och främst förstå det hon förstår

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig

och egentligen vill bli beundrad av den andra

istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet

börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa

och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa

inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

av Sören Kierkegaard.


Detta är något jag bär med mig så gott som dagligen i min pågående utbildning. Samtidigt kan jag känna nu att det i många delar är något jag behöver bära med mig även i andra sammanhang i min vardag. Särskilt de närmsta fyra åren. Särskilt när jag möter andra människor. Särskilt om jag vill nå fram till en enda av de trehundratrettiotusen etthundrafemtiosju människor jag skrev en tweet om i måndags. Ni känner säkert igen orden och vet vilken jag menar; 330157 personer kan ha fel. Men hur får vi dem att lyssna om vi inte respekterar dem i det val de har gjort?

1 Comment

Filed under Allmänt

det vore synd att kalla det en synd

– Nu syndar vi båda två, säger han och ler.

– Mmm, svarar jag och möter hans blick.

Samtidigt ler jag inombords och tänker att han har fel. För inte kan väl det här vara att synda. Att göra något man trivs med i sällskap av någon man verkligen tycker om kan aldrig någonsin få vara en synd.

3 Comments

Filed under Sinnelag

varför är det så svårt att säga

Den där gången i livet när man möter någon som verkligen är speciell. När man vet i varenda liten cell i kroppen, när alla fibrer man består av har en bestämd åsikt utan att man själv valt att sätta ord på den. Man bara vet. Varför är det då så svårt att säga;

“Jag vill att du ska veta att….. äh…. det var inget förresten…. Jag vill inte förstöra något av det vi byggt upp….och det kommer jag göra om jag säger det här…. eftersom jag inte vet hur du ställer dig till det hela….” Det var det tydligen!! Men varför är det så svårt att bara säga: “Jag tycker så mycket om dig just för den du är och jag är glad att du hittat in i mitt liv. Snälla glöm bort hur man kommer härifrån.”


5 Comments

Filed under Sinnelag

Tänk snabbt!

Jag får höra det med jämna mellanrum. Människor reagerar på att jag ger snabba svar på tal. De är dessutom inte bara snabba utan slår på någon av de strängar som spelats ut av den som först yttrat sig. Ibland kan det ta en stund för andra att se hela tankekedjan att komma fram till den punkten där jag valde att stanna, plocka upp och leverera ett svar. Jag tror nog att jag kan skylla det här på pappa.

Ofta och många gånger under uppväxtåren, kunde han slänga ur sig; “Tänk snabbt!” och kort därefter kom ett objekt farande mot en i hastigheter som man inte alltid räknat med. Han var helt enkelt ute efter att jag skulle fånga. Vet inte om han hoppades att jag skulle bli fotbollsmålis där ett tag, men insåg väl så småningom att det bara var att ge upp. Jag fångade i stort sett ALDRIG.

Så länge det bara var ett gosedjur eller något annat mjukt var det kanske inte så mycket att hetsa upp sig kring. Men så var det ju inte alltid, ibland var det nycklar jag bett om, bollar eller något annat otympligt objekt som skulle gjort ont att få på sig.Då jag så sällan fångade utvecklades istället två andra strategier. Endera hoppa åt sidan för att inte bli träffad eller att helt enkelt slå tillbaka på volley.

Om jag tar det här ett steg längre så är det ofta det jag gör språkmässigt. Du skickar en kommentar åt mitt håll, eller rakt ut i luften i sammanhang med flera deltagare och jag slår den på volley innan så många av de andra reagerat. Med det inte sagt att jag alltid träffar rätt, men jag har åtminstone tänkt snabbt.

Tack pappa!

Leave a Comment

Filed under Familjeliv

inte alltid rätt och riktigt

Jag är medveten om att mina tankar, åsikter och yttringar inte alltid når hela varvet runt. Jag vet om att de ibland är lätta att slå sönder och visa på felaktigheter i, samtidigt som de egentligen alltid är hållbara utifrån att vara MINA tankar. Alltså inte så ofta en objektiv verklighet.

Men det är lite det som är poängen. Att tänka FEL är också på många sätt att TÄNKA och jag gör hellre det. Jag tänker hellre fel än att inte tänka alls. För om jag aldrig någonsin tänker själv, kommer jag heller aldrig riskera att tänka rätt.

Tänk på det!



2 Comments

Filed under Åsikter