10 av 10 som vinner satsar

“7 av 10 som drunknar saknar flytväst.”

“8 av 10 som drunknar har alkohol i blodet.”

“9 av 10 som drunknar gör det i vatten.”

Ni minns säkert alla de där, åtminstone om ni som jag är födda under 1970-talet eller tidigare. De där formuleringarna har satt sina spår, om än i andra sammanhang.

Alla har säkert någon gång tänkt, om jag vann på Lotto, vann de där miljonerna, skulle jag göra si, så och det där andra jag alltid drömt om. Om jag fick sitta där i nyhetsmorgon och skrapa den där trisslotten..

Jag har också tänkt så, flera gånger om. Men så efter ett tag insåg jag att det aldrig kommer att hända. Varför? Helt enkelt för att 10 av 10 som vinner de där högvinsterna har i alla fall någon gång spelat på Lotto. 10 av 10 som sitter där i Nyhetsmorgon och skrapar sin jättetrisslott har någon gång (och säkert ganska många gånger) köpt en trisslott.

Jag är inte riktigt där. Jag spelar inte på Lotto. Jag satsar aldrig några pengar, eftersom jag inte direkt har något överskott av dem. Jag köper inte heller trisslotter. Så kommer jag vinna de där miljonerna tror ni? Nope, jag är tämligen säker, jag också, på att det inte kommer att hända.

Sen inser jag såklart i samband med den här insikten att det är precis samma ekvation som gäller i resten av livet. De som vinner något, de som får fatt i sina drömmar och landar någonstans i närheten av dem har åtminstone spelat, satsat någonting.

Så.. När ska jag våga göra det? När ska jag våga satsa för att nå dit jag vill i det här livet?

 

 

Edit: Med det inte sagt att alla som satsar vinner, men de som vinner har garanterat satsat och det säger en hel del om chanserna för oss som aldrig ens gör det.

den gränslösa girigheten

“Det blev femtio tusen!”

Programledaren försöker med sitt käcka tonfall och sin påklistrade glädje släta över den tryckande besvikelsen som expanderar i studion. Hulda, 83 år, ler stramt och kläcker ur sig något om att det inte alls är illa och är pengar det med och allt vad floskler hon kan hitta i just det ögonblicket. Besvikelsen går inte att ta fel på. Den tränger fram ur porerna på henne och laddningarna i atmosfären är så påtagliga att det känns även på min sida om TV-rutan. Jag finner det påtagligt fastän jag inte ens är i studion. Det krävs verkliga skådespelartalanger för att dölja den besvikelsen, något hon inte har. Besvikelsen över att det BARA blev femtio tusen kronor när det kunde ha blivit flera miljoner.

~~~~

“Hade du svarat Jonathan Swift hade du haft 500’000 kronor.”

Rickard Sjöberg har än en gång gjort sitt. Han har lyckats trissa ännu en människa till girighetens brant och sett till att densamme “förlorat” 250’000:- genom att ta chansen på en fråga han egentligen inte kunde svaret på. Livlinorna var slut sen länge. Det enda som fanns kvar var alternativen att chansa eller att känna sig helt nöjd med 350’000 kronor. Men inte kunde man väl vara nöjd när det var så nära till en halv miljon? Klart det blev en chansning! Besvikelsen går inte att ljuga bort. Det är en förlust. Tanken på att faktiskt vara 100’000 kronor rikare än för en halv dag sedan når inte riktigt fram till mottagaren. Allt grumlas av tanken på den där ytterligare kvarts miljonen som han hade alldeles nyss, eller de fyrahundra tusen han kunde ha fått men aldrig egentligen hade en chans på. Men nog har han glömt att han kom dit tomhänt. Det är där famlandet för att döva besvikelse börjar. Återigen hör vi samma ramsa av floskler som Hulda, 83, använt vid beskedet att hon bara fick med sig 50’000 kronor hem.

~~~~

För visst är det så egentligen. De där fem miljonerna på triss, eller den där miljonen på postkodlotteriet var inte dina än, även om du tyckte det. Du har verkligen inget av det förrän spelet är slut, om du dessutom haft tur (eller i det senare fallet också en smula skicklighet). Däremot ska du gärna känna att du har minst det, och kanske rent utav orimligt mycket mer, redan innan spelet börjat. Onekligen är det vad många som får chansen redan gör, ser hur de har den där maxvinsten långt innan de ens fått chansen att spela om den. Det är det som ger oss de där obetalbara, dåligt överslätade, besvikelserna i direktsändning. Det är det som ger oss alla lärdomen att vi inte ska vara nöjda med det vi faktiskt får, oavsett hur lite vi hade från början.

Fan ta den som faktiskt skulle vara överlycklig för något så futtigt som 50’000 kronor. Fan ta den som inte vill visa upp sin girighet i TV i jakten på miljonerna! Fan ta mig helt enkelt!

Jag skulle nämligen bli smått euforisk över femtio tusen kronor på ett bräde. Den summan har jag inte sett och haft möjlighet att spendera sen strax innan jag flyttade hem från Irland, vilket var 2005.

Jag vet att jag en gång i tiden sa att det enda jag skulle ställa upp på som innebär att synas i TV-rutan skulle vara att skrapa en sån där gigantisk Trisslott. Nu vet i tusan om ens det gäller längre. Jag skulle gladeligen ta 50’000 kronor ute i kulisserna, helt enkelt för att slippa bli uppschasad i ett tillstånd av förväntningar som sen inte kan leda till annat än en väldigt illa dold besvikelse. För inte ens jag är en bra skådespelare.

Men så är det kanske också som @BabyLarva säger; “Girigheten är en ful jävel, och människan blir aldrig nöjd.”

the NES generation

Jag spelade NES när det fanns. Jag har fortfarande ett NES här hemma i en låda. Jag har en bunt spel som jag (utan att ens ha tänkt på det) blåser hårt i en gång innan jag trycker i dem i konsolen. Jag springer på den här serierutan. Jag fnissar hejdlöst.

XKCD

“and 12 points go to Eritrea” – eller nästan så..

Jag såg inte skrapet, jag hörde om det genom twitter och texter från bloggare som har förmågan att formulera sig. En utvisningshotad man från Eritrea har skrapat fram vinsten 10’000:- varje månad i 10 år (alltså 1,2 miljoner) i direktsänd TV och det har visst berört och säkerligen också upprört på en del håll i landet.


Efter att ha skummat igenom vad andra bloggat om artikeln kan jag snabbt konstatera att det drar lite åt olika håll ifråga om glädje eller missunnsamhet. Själv tycker jag Joshen skriver träffsäkert och binder samman det andra bara sneglar åt, men inte riktigt verkar ha mod att uttrycka.


Min egen triss var för övrigt en nitlott i vanlig ordning.


Plötsligt så händer det..

Plötsligt en dag sitter du där och stirrar på ditt bankkonto och undrar vad den där dryga miljonen gör på ditt konto, för inte var det där den skulle hamna. För ett kort ögonblick fantiserar du fritt och för ditt inre bokar du den där jorden-runt-resan med månadslånga uppehåll på varje destination. Givetvis är du resonlig, gör inget mer än att drömma om det en stund och ser sedan till att pengarna hamnar där de ska vara. Samtidigt tänker du att en bostadsrätt inte är en så dum början på en ny tillvaro trots allt, inte alls dum.

Plötsligt ligger du där i en hög på trottoaren, en solig eftermiddag i mitten av juni, och undrar vad som hände. När du reser dig upp för att borsta av dig gruset och skynda vidare i ditt fullbokade liv inser du att något inte stämmer. Du har blodsmak i munnen och dina framtänder är både avslagna och inslagna.

Plötsligt sitter du där med den nästan färdigskrapade lotten framför dig, du har redan fått upp två klöversymboler och har bara ett litet fält, en liten symbol, kvar att frilägga. Pulsen stiger, du blir lite extra skakig på handen och tankarna virvlar iväg, binder in allt det där du kan göra med ditt liv när du väl skrapat fram den tredje klövern. Du skrapar frenetiskt fram 50:- och känner besvikelsen skölja över dig när du inser att det var ännu en nitlott.

Plötsligt inser du att den där kollegan kanske var rätt så söt ändå, fastän ni jobbat ihop i åtta år redan och du aldrig mer än hälsat och kallpratat med honom tidigare. Du börjar tokflirta med honom och hoppas febrilt på att det ska leda till en liten spännande kontorsromans som mynnar ut i ett livslångt kärleksfyllt förhållande, barn, stor villa i de fina kvarteren och en rad underbara barnbarn på ålderns höst.

Plötsligt en dag sitter du där på en uteservering i sensommarsolen. Den svaga bristen fläktar i värmen, du känner dig aningens längtansfull men mest bara tillfreds i tillvaron. På andra sidan bordet sitter en nära vän och ler åt dig och ditt välmående i det tillståndet du just befinner dig i..


Tänk att
mat kan vara så ljuvligt gott..