Visst finns det en hel del ämnen som ligger i luften och tankar att skriva, men det får bli mindre av det den här veckan. Just nu behöver jag tänka mer på andra saker, som de här under.
Visst är det lite spännande.
Visst finns det en hel del ämnen som ligger i luften och tankar att skriva, men det får bli mindre av det den här veckan. Just nu behöver jag tänka mer på andra saker, som de här under.
Visst är det lite spännande.
Lite för ofta numera, när jag talar om för någon vad jag håller på att utbilda mig till, får jag kommentarer i stil med; “Åh, ni har väldigt sexiga uniformer!”. Att det var tal om sjuksköterska behöver jag väl inte ens nämna?
Det som ter sig uppenbart är att de som kommer med kommentarerna antagligen inte har varit riktigt sjuka på väldigt länge och därmed inte behövt vistas i lokaler där de mest troligt skulle stöta på sjuksyrror. De verkar inte ha någon som helst verklighetsförankring i sitt uttryck. Alternativt har de bara väldigt snuskig fantasi och svårigheter att se förbi den när de för en konversation med någon de så gott som aldrig pratat med tidigare. Skamligt är det!
Jag börjar så smått tröttna på upplägget av kommentarer och dess anspelningar. Vill du försöka få omkull mig får du spela på andra strängar. Jag har förvisso ett stetoskop i nattduksbordet om du trots allt skulle vilja leka doktor, vilket förutsätter att du roar mig tillräckligt för att ens komma dit. I samband med det svaga sinnestillstånd som uppstått i samband med de här tankarna lovade jag en lista över twittrare jag kunde tänkas vilja se i sjuksköterskeuniform.
Det är egentligen otroligt många fler än de som listas, men här följer de som jag på ett eller annat sätt funnit en motivering för. Lite jämställdhet ska vi ha också så därför är det inte bara läckra kvinnor rakt av, det vore för enkelt:
# lordfredruk – Vi har redan fått se honom i andra “uniformer“, så varför inte i en sjuksyrredräkt?
# emiilia – Den här underbara tjejen är garanterat läcker i allt!
Inledningen kanske ter sig en smula bitter, vilket inte alls var avsikten, men jag är väl kräsen helt enkelt. Först om tre år kan man vänta sig att undertecknad är med på banan, dock blir det inte tal om den här versionen av klädsel på arbetstid utifrån vad jag har hört av andra. Men några av de tio orsakerna för mig att anses älskvärd ska jag väl kunna leva upp till innan dess.

Ämnet dök upp igår innan eftermiddagens litteraturseminarium. I sitt sammanhang fanns det dessutom ett resonemang i det som varken handlade om ätstörningar eller sex, men då twitter inte är så generös med omskrivningar blev min formulering av det hela där betydligt mer kortfattad.
Samtidigt var det ett medvetet drag just för att jag finner det intressant att se vilken innebörd och vilka tankar och värderingar andra lägger i en del begrepp. Det som tydligt kom fram var ett det endera borde handla om sex (och då kunde det kanske var en bra sak) medan om det istället handlade om att kräkas på kommando var det uppenbart tal om en ätstörning och rakt igenom sjukt. Det faller inom ramen för hur människor tror att andra förväntar sig att de ska tänka och resonera. Dock hade inget av det någon relevans i min utgångspunkt.
Den egentliga diskussionen (med andra blivande sjuksköterskor) handlade om att undvika att reflexmässigt kräkas, eller ens se ut att vara på väg att kräkas, utifrån åsynen av sån’t som får en att må illa. Vi pratade alltså en hel del om blod, olika former av slem, spyor och annat omysigt och för en del av oss innebar det en lätt reaktion i svaljet av blotta tanken på väl valda delar.
Alltså finns det en konkret orsak och därmed ett behov av att träna bort den där kräkreflexen som i dagsläget står på överkänslig. Det vore direkt respektlöst mot den patient man möter om man visade sig må illa utifrån något man såg där. Det är i den rollen trots allt något viktigt att inte klampa på en annan människas värdighet.
Efter att ha läst dagens huvudledare i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=766981 kan jag inte annat än undra om det inte är dags för Eklund att vakna upp. Jag kan förstå att hon “gärna vill” få fram ett drömresultat efter att ha sneglat på hur bra det gick för Kommunals systrar, men en gnutta realism kanske också hade varit på sin plats. Någon borde rimligtvis ha fråntagit henne mandatet att förhandla redan innan strejken utbröt, men visst det är lätt att vara efterklok.
Så hur många dagar till räcker Vårdförbundets konfliktkassa? Det kanske är lika bra att pantsätta hela förbundet och sedan får vår kära systerkår klara sig själva, utan några som helst avtal, efter det att även de pengarna tagit slut.
Vad mer kan jag tillägga! Grattis Anna-Karin! Använd hjärnan nästa gång, om du nu hade förmånen att få en i ditt eget avtal vill säga!