De är här nu. Årets första skörd av kurskataloger från Kulturama, ABF och Medborgarskolan ramlade in genom brevinkastet idag. Jag gillar sånt där. Tanken på att kunna gå kurser i stort sett när som helst och få lära sig lite mer om stort och smått och något som intresserar en tilltalar mig.

I vanlig ordning tog jag en stund i soffan och bläddrade igenom den här vårens utbud av kortare och längre kurser. Konstaterade att Medborgarskolan har en hel kategori med Singelkurser. Sisådär 25 stycken varav majoriteten riktar sig till 40+ och 35+ och lägsta åldersangivelse på någon var 25+ men där det också smugit in sig en relationskurs (för singlar som inte har koll gissar jag då givetvis) och en kurs i hur man dejtar på nätet. Jag kan å ena sidan förstå poängen med alla dessa kurser, och samtidigt ger de mig obehagsrysningar.

Jag blir nu också minst sagt kluven. Mest om huruvida jag ska skriva det här om alienationen i konceptet “dejta på nätet” eller hänga kvar vid mina första tankar kring problematiken jag ser kan komma att uppstå just i situationen singelkurser. Ska nog hålla mig till den första tanken ändå.

Skummade igenom listan över singelkursutbudet och tycker nog att en del där handlar mer om organiserat gruppdejtande än någon form av utbildande kursaktivitet. Vad sägs om Chokladfrossa, Ost och vinprovning eller Bowling? Måleri, keramik, språk, fotografering, musikaliska inslag (hittepådansen iXumba skulle jag nog snarare förvänta mig att hitta på ett gym) och i viss mån matlagning kan jag förstå att man bygger på kursbas men bowling? Jag kan inte låta bli att undra hur de tänkte. Eller snarare så undrar jag inte. Det var förmodligen dejtingservicen som tänkte.

Att skolan i stor utsträckning och mycket nära samarbetar med en dejtingservice framgår, om inte tydligt nog i de här kursalternativen så ser “Dejta på nätet!” och “Relationskurs” till att tydligt visa vad det handlar om då sajten verkar tillgodose kursledare för dessa tillfällen.

Jag funderade ett tag på singelkurser och konstaterade ganska snabbt att det inte var min tekopp, ens om jag väldigt gärna ville träffa någon och helst på stört. Bara att outa sig själv som singel känns för mig som fel ände att börja i. Det lämnar en absolut möjlighet att någon intresserar sig för mig för att jag är singel och “nästan passar in i vad den människan drömt om” snarare än att någon intresserar sig för mig för att jag är jag. Utifrån det våga jag sätta min hörntänder på att Han inte heller går någon singelkurs vare sig nu eller senare.

Men onekligen är kurserna populära och det som är fel för mig är säkert rätt för någon annan. Ur det perspektivet finns det då en del frågor som poppar upp.

Först och främst kan jag inte låta bli vad man har för förväntningar när man anmäler sig. Gör man det i första hand för att kursen innehåller något man vill lära sig, eller gör man det främst med förhoppning om att springa på någon annan lämplig singel att matcha sig själv till och bli osingel med för resten av livet?

Andra frågor är mer administrativa. Om någon anmält sig till en singelkurs och sedan råkar träffa någon, säg veckan innan kursen börjar, är personen då diskvalificerad från att få delta. Får vederbörande tillbaka sin inbetalade kursavgift eller vad gäller i det läget?

Om två deltagare på en singelkurs blir ett par innan kursen är slut, borde inte det rimligtvis betyde att de inte får gå klart kursen. Det är ju trots allt en singelkurs, alltså något för SINGLAR. Vad händer i det läget med den inbetalade kursavgiften. Finns det möjlighet att få tillbaka belopp för de kurstillfällen då man inte längre har rätt/möjlighet att delta?

Det kanske är sånt där man vill fundera en extra gång på innan man slänger ut 1900 spänn på en termins iXumba, eller 1340 spänn på att suga på sitt munspel, tillsammans med andra singlar.