Ibland springer man på saker på nätet som får karusellen att tvärnita. Saker som känns så mycket viktigare än en sent inlämnad artikel, ett missat tåg eller ens trasiga skor. Fastän jag för stunden har huvudet fullt, måste-listan ser ut som en orm som just svalt en kamel och det håller på att slå slint för att jag inte vet hur jag ska hinna.. Fastän det är just så, kan jag ändå inte låta bli att stanna upp och reagera.
Plötsligt vill jag bara släppa allt, sätta mig i ett hörn och börja virka. Virka en hel uppsjö av hjärtekatter. Små söta katter till de hjärtsjuka barn som vistas på sjukhus längre tid. En liten katt med stort hjärta till varje litet hjärtebarn att kunna få ta med sig hem.
När jag började skriva den här posten hade jag inte tid. Måste jobba för att nästa räkningshög ska bli hanterbar. Måste plugga, lämna in artiklar, klara tentor för att CSN ska vara vänligt inställd till mig från nu och framöver. Alldeles för mycket gjorde att jag inte kunde dra i nödbromsen.
Men livet drog i den stora bromsen åt mig, på ett långt ifrån behagligt vis. Att ligga nerbäddad i sängen med fem stygn i bakhuvudet och en omskakad hjärna var en ganska så rejäl inbromsning. Så med det som facit har jag nu för stunden all tid i världen att virka katter.
Det jag däremot inte har är garnet, virknålen (beroende på garnet) eller stoppningen och inte heller möjlighet att införskaffa det. Om jag så hade möjligheten hade jag inte ens råd i dagsläget om jag ska vara helt ärlig.
Mentalt har jag redan börjat virka. Jag hoppas därför att alla de som har möjlighet, tillgång till material och förmågan snart hittar tid (på ett mindre smärtsamt sätt än jag fann tid) att virka åtminstone en liten katt var.
