Bartendern där förtjänar endera ett nackskott eller en kyss, jag har fortfarande inte bestämt vilket, efter att ha ansett sig behöva kontrollera min ålder till förmån för ett glas rosévin. Visst är det kanske så att över en viss ålder ska man väl ta det som en komplimang, men då det ständigt ifrågasatts så känns det snarare som om det vore trevligt med en paus ifrån ifrågasättandet. Att någon helt enkelt accepterar att jag har åldern inne att själv fullt ut bestämma över mitt val av, i det här fallet, dryck. Det har gått mer än ett decennie sedan jag fick den rätten. Ska det behöva gå ett till innan den inte längre ifrågasätts?

Hur som haver, nog om tyken barpersonal nu. Utrustad med ett glas rosa vin och utan någon som helst koll på partiets ideologiska grunder och annat blev kvällens socialiserande över föväntan. Mycket av det jag observerade (för visst observerar jag mer än deltar när jag inte är ordentligt initierad i en grupp) kunde jag lägga till vågskålen för fördelar med grupptillhörighet, ställningstagande och gemenskap. Nästan så att jag hann lägga tillräckligt i den för att vilja vara delaktig oftare än sällan. Men så var det där med att behöva ta ställning i så många frågor och dessutom ta deras ställning? Jag vet ännu inte om jag är beredd på ett så stort steg, för mig är det gigantiskt, då jag inte alls är insatt i vare sig strukturen, ideologin eller något av det andra som ligger i grunden för aktiviteten i partiet. Aktivitet och delaktighet i den skulle för min del vara ett måste om jag tog steget. Passiva medlemskap oavsett vad det gäller gör mig nämligen inte till mycket mer än en hangaround.