Idag är en underlig dag på många sätt. Stämningen känns ungefär som första vardagen efter att Olof Palme blivit skjuten. Skillnaden är att de nya medierna tillåter andras reaktion att bli än mer tydlig än på 1980-talet. Det som trycker landet nu är valresultaten. Ett parti som ingen vill ta i ens med tång har fått mandat och plats i riksdagen. Inget av de övriga partierna (och de block de valt att bilda) har majoritet och det hela gör att våra nästkommande fyra år kommer bli, om inte annat så i alla fall spännande. Många skulle nog använda betydligt fler negativa uttryck än så. Jag ids inte.
Vad jag tycker om det här spelar för stunden mindre roll. Nu ser det ut som det gör. Nu måste vi och våra valda politiker vara vuxna nog att agera på ett sätt som inte gör situationen värre. Marika Lindgren Åsbrink har redan satt ord på det som gör att i alla fall jag inte ens är förvånad över resultatet.
“Att rösta på SD gör man bland annat om man upplever någon form av diffust hot i sin vardag – arbetslöshet, ohälsa, risk att falla – men att man inte tror att de etablerade partierna kan göra något åt det. Det är en allvarlig läxa för alla partier.”
Utifrån mina egna rötter, utifrån surt förvärvad kunskap i hur omvärlden ser ut och har sett ut i delar av landet som ligger långt ifrån maktens boningar i Stockholm ter det sig uppenbart. Besluten i Stockholm rör så sällan dem och de som ändå märks är oftast de som har negativ effekt vilket matar missnöjet än mer. Utifrån de resonemang jag hört, ibland i släkten och oftare i de trakterna av vårt avlånga land där jag vuxit upp, ser jag hur hon slagit huvudet på spiken. Uppgivenheten och missnöjet hos de här människorna över att varken Alliansen eller den regering som föregått dem har gjort något som märkbart påverkat deras liv positivt, har nu slagit tillbaka. Varför ska de ens bry sig om att rösta på något som de redan inte vet hjälper dem i deras välbefinnande och vardag? Det är trots allt inte bara skåningar som röstas på SD. Det här är inte något vi kan packa ihop i en skuldkartong och skicka längst ner till landets sydligaste region och ryta; “Se nu vad ni har ställt till med! Nu får ni städa upp den här oredan!”
Det funkar inte så. Demokratin funkar inte så. Det vore inte mycket till demokrati om det fungerade så. Man måste inte vara högutbildad och ha etiskt och moraliskt höga förankrade åsikter för att få rösta. Man måste inte heller acceptera att rasismen i Sverige anses vara enkelriktad (när verkligheten många gånger visar att den inte är det) vilket jag är övertygad om också har bidragit till att det nu ser ut som det gör.
Så vad gör vi nu?
Det verkar vara den frågan som större delen av landets befolkning ställer sig. Ska vi börja titta snett på grannen för att han eller hon KAN ha röstat på SD i det här valet? Ska vi mata det redan existerande martyrskap som än så länge räckt hela vägen till riksdagsmandat genom att utesluta, exkludera och spela på människor rädslor? Ska vi kanske rent ut sagt förvänta oss att vi, som aldrig behövt fly till det här landet, kommer bli hatade, hotade och nedslagna av de som sökt sig hit? Som ni ser går det att bygga upp hur mycket skräck och rädslor i människor som helst. Sånt där som i många lägen är en grund för irrationellt tänkande och agerande. Det är dessutom löjligt enkelt.
Jag ser hellre att vi lyfter ut trollen i solen så att de spricker. Jag tror nämligen inte att man kan omvända missnöjesröstare genom att inte respektera deras val.
Genom att inte ge SD det utrymme svenska folket (faktiskt är de fortfarande en del av det svenska folket oavsett hur illa resten av er tycker om dem för deras åsikter) valt att ge dem, är vi uppenbarligen beredda att strunta i demokratin och pinka på dess invånare. Det är här det börjar bli jobbigt. Att inte respektera väljare, oavsett vad de valt, ger knappast något framtida stöd för den som väljer att gå den vägen. Jag hoppas därför att övriga partier är vuxna nog att inse det och gör det bästa av situationen. Att använda sig av metoder många skulle dra till en ytterlighet och komma att kalla omvänd rasism (fastän rasism bara är just rasism oavsett i vilken riktning den utövas) gör ingenting bättre. Det visar bara att de som beter sig så och ändå röstade på något annat parti är lika ruttna som SD. Om du sparkar på mig för att jag är dum i huvudet som sparkar på andra är du faktiskt lika dum i huvudet själv i samma stund du sparkat på mig. Så komplext och så enkelt.
Så, för den som tvivlar på var jag står i och med det här. Jag röstade på ett annat parti, vars grundläggande människosyn låg närmare min egen. Jag hade gärna sett att trångsyntheten i Sverige inte var så vida spridd att den gavs plats i riksdagen, men med tanke på hur det sett ut är jag inte heller förvånad. Det som känns viktigt nu är att låta demokratin få fortsätta vara demokratisk.
(edit)
Andra bloggar som relaterar till det här;
Sverigedemokraterna ut ur riksdagen 2014
Så var det den där lilla detaljen med demokrati igen
Ett ödesval och en sorglig början
Använd frustrationen över Sverigedemokraterna på rätt sätt
Let’s talk about politik!
Visst kan man spekulera och mena att fördelarna är si och så, nackdelarna är förvisso ditt och datt, men fördelarna är större härifrån sett och alltså är det en förbättring. Men mer än spekulationer kan det inte bli. Så för all del, gör gärna förändringar. Människor är i väldigt hög grad anpassningsbara. Vi har sett det flera gånger om. Oavsett om det gällt övergången till högertrafik, dyrare mjölkpriser, mer byråkrati kring VAB, nya äckliga chipssmaker eller svartpeppar i choklad. Det gnisslas, muttras och suras ett tag, ibland ett längre tag, men trots det så sker ändå en anpassning och de flesta har ganska snart näst intill glömt hur saker och ting var innan förändringen. Men jag skulle i alla fall uppskatta om de som bestämmer åt oss visade en tydligare medvetenhet om följande:
