Det finns säkert en del som tolkar innehållet vitt och brett i den här, men till skillnad från den jag klistrade ihop med 2009 i siktet är det här enkla symboler för mig. Något som på flera mer eller mindre medvetna plan för tankar och inspiration i rätt riktning.

Mynten längst upp anspelade på en önskan om en stabilisering av det ekonomiska läget, en påminnelse till mig själv att åtminstone skaffa ett extrajobb vid sidan om studierna.

De rörliga människorna mitt i bilden var en pekpinne i hälsans tecken. För mitt eget välbefinnandes skull behöver jag hitta en träningsform som jag finner givande, men också förverkliga bättre kostrutiner.

Böckerna längst ner, oavsett vad de ser ut att handla om, var en påminnelse och vägvisare mot det stora fokuset för året. Studier. Trots allt är det så att kunskap inte växer av sig själv, det krävs en aktiv handling för att nå den.

Det som möjligen kunde vara tvetydigt var sängkläder med ett mönster av stora hjärtan där mitt i bilden. Möjligen kunde de anspela på en önskan att finna kärlek, eller också en önskan om givande, uppfriskande och regelbunden sömn. Kanske är det så att allt inte måste vara övertydligt. Att kunna tolka in båda ger inte fler eller färre rätt, snarare visar det bara att symbolerna täcker den önskan som finns.

Så hur blev resultatet?

Det mesta av det önskvärda önskas ännu. Kan det vara så att stora förändringar behöver lite mer än ett år på sig att ske. Ibland kan det där året vara nätt och jämt tillräckligt för att modet att genomföra stora förändringar ens ska finnas. Kanske är det också så att inte så mycket inspirerar där det inte syns (längst in i ett skåp) och därmed inte når mottagaren.

Tanken har varit att göra en ny “måltavla” för 2011, men då mycket är snarlikt visionen och önskan inför 2010 har jag den här gången istället valt att bara redigera den senaste tavlan istället för att göra en helt ny. Några små förändringar och därutöver den största förändringen av alla.

Under året som kommer ska bilden få stå framme, någonstans där jag ser den lite lagom ofta och kan påminna mig om vart jag, om jag inte redan är det, vill vara på väg.

Gott Nytt År till Er, alla Underbara Vänner!

Det kanske helt enkelt är så att jag behöver se längre framåt än ett år i taget. Att allt det som ligger och väntar på att få blomma upp och hända behöver lite mer tid och tålamod än just ett år. Kan det kanske också vara det som är nyckeln till att inte bli besviken över de förhoppningar som inte vuxit till sig under året och blivit del av verkligheten. Det börjar mer och mer kännas så. Med det inte sagt att jag inte vill ha ramar för hur långt fram i tillvaron en del saker får vara, men en del kanske behöver tre år på sig för att åtminstone komma igång, annat fem och något ytterligare närmare tio år för att nå den nivå av tillfredsställelse jag önskar. Det i sig är något som tål att tänkas på under dagarna som kommer.

Men hela 2011 kan inte få gå ut på att ge saker tid. Det kommer också behövas beslut om att få tummen ur och komma till skott. Så att ha modet att be om en spark i arslet när den behövs kan vara något att aktivt arbeta med under 2011. Den där välbehövliga sparken för att göra de förändringar som behövs i tillvaron för att skapa utrymme för det egna välbefinnandet och lyckan. Jag var inne på de här tankarna redan tidigare idag och Eesroth skrev ett inlägg där hon fick med en del av de exempel jag uppgav för att nå dit, nå välbefinnandet och lyckan.

• i alla fall ett mål lagad mat/dag
• bra kondition/fysisk hälsa
• mod att veta att jag duger och vara trygg i det

Så lätt att skriva, så svårt att genomföra och samtidigt finns det ingen enda människa i världen som säger att jag måste vänta med något av det där till nästa år, mer än jag själv. Så varför väntar jag? Uhm, jo just det! Jag skulle rensa ut och reflektera över det som varit och bestämma mig för vad som inte får vara kvar. Så var det! Ursäkterna finns fortfarande. Kanske måste de också rensas ut lagom till nyår…

Problemet den gången var att jag inte enbart hade mig själv att tänka på, jag hade gjort en deal med dåvarande sambon att vi skulle fixa den där och peppa varandra. Samtidigt var det svårt att peppa någon som från dag ett, eller möjligen två mest gick runt och gnydde över hur jobbigt det var att inte få äta precis vad som helst, när som helst och något däremellan (och då också hålla sig själv peppad). Dessutom fanns det fisk med på menyn vilket är något han aldrig fixat att äta så någonstans runt den lades projektet ner.

Visst försvann det kilon väldigt fort samtidigt som man upptäckte hur ofta man egentligen var på väg att gå och hämta något att tugga på utan att egentligen tänka så mycket på det. Själv konstaterade jag att det för mig egentligen var det som var poängen med den dieten, som med de flesta andra. Nog för att maten kan anses tråkig och ibland t.o.m. obegriplig så handlar halva resan om att identifiera sina ovanor mellan måltider. Senaste åren har jag skaffat mig fler och fler, ätit för att jag kan och har tråkigt, inte för att jag varit hungrig eller något annat mer effektivt.

Så utöver måltiderna som står uppskrivna (frukost, lunch, middag) gäller det helt enkelt att INTE ÄTA resten av tiden. Varje extremt svår situation när stoppa-något-i-munnen-vanan slår till får helt enkelt avhjälpas med ett glas vatten.

Visst är det så att snabba kurer och rasande kilon i majoriteten ger ett bakslag och man lägger på sig en del av det igen (ibland kanske allt) men samtidigt känner jag själv att det inte gör så mycket. Menyn sitter på kylskåpet, måltiderna stryks från listan allt eftersom de betas av och allt godis är gömt långt upp i skåpen. För mig är det här, snarare än bara ett snabbt sätt att bli av med oönskade kilon, en utmaning i disciplin och en metod att tydliggöra ovanor och bli mer medveten om beteendemönster jag kan klara mig utan.

På det stora hela känns det bra. Enda som gör mig nervös är dag 7 där menyn säger grillad lammkotlett och jag varken vet var jag hittar, vad det kostar eller hur det eventuellt ska tillagas. Å andra sidan vore det här inte en tillräckligt stor utmaning utan den sortens utmaningar.

Så 2010 kan man säga börjar med en trettondagars käftsmäll! Dess bättre den sortens käftsmäll som gör att man fortsätter le även efteråt.

För visst har alla en personlig agenda. En idé, flera idéer, någon form av målbild och tanke om vad man vill uppleva. Givetvis är det också mer naturligt än något annat att varje individ ständigt jobbar utifrån sin egen agenda. Hur gärna jag än vill kan jag inte uppleva någon annans liv så direkt som jag ständigt måste uppleva mitt eget, alltså är det den egna agendan som ligger till grund för allt annat runt omkring. Jag har absolut en, men den ter sig inte alltid så tydlig för andra och ibland är den inte ens märkbar mig själv.

Att se det långsiktiga och kortsiktiga perspektivet samtidigt och någonstans i det få något att sträva efter kan vara lite klurigt. Jag har i bakhuvudet en lista över saker jag någon gång i livet vill uträtta eller ha upplevt, en del mer begripliga än andra. En del totalt obegripliga för andra, men som ändå av en eller annan orsak känns viktiga för mig. Så vad finns på listan?

Några av punkterna är som följer;

• att skriva en bok och få den publicerad
• ha ägt en Mini Cooper (och då pratar vi Morris, Austin eller möjligen Rover – inte den nya tjockisvarianten)
• att bada i mjölk (grädde kan också gå bra, stort lyxigt kar gärna med lejontassar)
• dyka (med tanke på att jag är livrädd för stora vatten är den lite knepig)
• sova i skogen under bar himmel (har redan gjort men gör gärna om)
• lära mig ett tredje språk flytande
• dansa flamenco
• trycka på hissknappen för översta våningen i en skyskrapa

Det finns givetvis fler och allt det här kanske inte är något att sätta på målkartan för 2010, men det skulle ändå kännas bra att få ha bockat av de här punkterna och några till inom de närmsta tio åren. Jag börjar någonstans känna av att jag kanske kan lämna mina mörka moln med 2009 (även om jag vet att det givetvis inte är så enkelt) låta solstrimmorna tränga igenom och möta en tid där det baske mig ska bli bättre än vad det har varit nu. Kanske vågar jag t.o.m. börja leta efter en pappakandidat igen.. vi får se.

Det i sig innebär att jag brukar ägna den här tiden åt att försöka se framåt. Just de här dagarna fram till nyår bär något magiskt med sig. På sitt eget lilla vis ger de grunden för det kommande året, vad man bygger det på, vilka känslor och inställningar till livet man tar med sig framåt. Sist men inte minst också de förändringar i ens liv man drömmer om och hoppas ska inträffa under året som kommer.

Tidigare har jag gjort en tavla, ett kollage från symboliska bilder och texter ur diverse tidningar, reklam och annat som annars ska kastas, som funnits tillgängligt. Något som kan inspirera en under året allt eftersom man passerar igenom det.  Den senaste jag gjorde visade sig dock vara en förbannelse mer än en välsignelse, inspiration och kraftbärare, något som i sig gör mig tveksam till att göra en ny för kommande år.

Kanske finns det en annan metod att ta till, ett annat sätt att visualisera essensen av året man har framför sig och kanalisera kraften det bär med sig. Kanske kan det räcka med ett kort inlägg här, kanske räcker det att städa upp hemma och säga “Nä, nu jävlar!”, kanske är det bäst att inte se framåt alls.

Jag har fortfarande några dagar på mig att bestämma mig för något. Samtidigt är jag nyfiken på hur du skulle göra, eller kanske redan gör. Hur tas det nya året emot i din del av verkligheten?