När jag inte når fram.

När varje ord som kommer ur min mun tas emot av mottagaren som om jag just utdelat ett knytnävslag i ansiktet.

När jag blir kritiserad över det jag säger.

När det enda jag kan göra för att inte missförstås och ofrivilligt skada någon är att vara tyst.

När min tystnad kritiseras och ges innebörder den inte själv håller.

När jag anses göra fel oavsett vad jag säger, inte säger, gör, inte gör.

När det enda jag har kvar är ett tvång att agera utifrån andras mallar på förväntade reaktioner i olika sammanhang.

När det är så.

Då vill jag helst av allt bara försvinna. Sluta existera så att jag med alla säkerhet inte kan förstöra någon annans liv, ens av misstag.