Den här sortens artiklar gör mig mest bara uppretad. Inte direkt för att de ljuger, utan snarare för att verkligheten de visar upp faktiskt ser ut just så. Det finns fortfarande många nackdelar med att vara kvinna, trots att vi inte längre lever på 1800-talet, men samtidigt verkar inte de som slåss för att balansera dessa verkligen ha koll på vad de slåss för. Det man ser mest av är något försök till omvänd maktfördelning som på något mirakulöst skulle balansera upp tidigare orättvisor. Som om det någonsin skulle hända, eller ens vara bra för den delen.
Jag kan bara ta en titt på den ‘hönsgård’ i form av styrelse jag befinner mig i just nu. Av sju styrelseledamöter är fem kvinnor och någon av damerna utbrast så sent som tidigare ikväll att “Ingen vill vara ordförande!” när det egentligen handlar om att hon inte fixar att se någon av de valda kvinnorna att ta den positionen. I hennes interna världsbild verkar det fortfarande behövas en auktoritär MAN för det uppdraget. Något som är både tråkigt och konservativt. Nåja, jag får se om jag orkar kräva min position i den auktoritära rollen. Det kan bli lite för tungt med kärringar som är så inskränkta i sig själva och sina roller att de inte ens ser när de motarbetar jämnställdhetsidealen. Morgondagen kanske ser ljusare ut, vem vet.