Tag Archives: lögner

Jag är antagligen trög som inte fattar.

Om jag tittar på besöksstatistiken borde jag skriva här lite oftare för att hålla er intresserade – mina fina läsare.

Samtidigt har jag svårt att ha det som enda drivkraft till mitt skrivande. Jag känner själv att mina inlägg måste innehålla mer substans än så. Helst något tänkvärt, något ifrågasättande. Något som får även er att fundera kring det självklara i er närvaro. Dock är det en hög ambition och jag förstår att jag sällan, om ens någonsin, når dit.

Så även om jag inte har en aning om vad jag borde underhålla er med idag dök åtminstone en tanke upp.

Den kan vara lite känslig så om du tar åt dig vore det bra om du slutade läsa så fort du gjorde det och möjligen komma tillbaka en annan dag, om någonsin. Det här kommer helt enkelt (och utan för många krussiduller) att handla om de där fina kontakterna online som dör så fort de möter dagsljus, syre och en face-to-face-interaktion.

Tyvärr är den sorten ganska vanligt förekommande för mig. Säkert inte lika vanlig för andra som möter internetkontakter i verkligheten, men då kanske det är jag som är undantaget – eller på någon nivå efterbliven.

Oftast är det nämligen så det blir. Jag babblar massor med människor jag känner att jag har en koppling till på internet. Vi börjar prata om hur fina vi ska vara mot varandra när vi ses och hur det alltid kommer vara så. Vi ses. Det blir förvisso ofta fint och glatt men efter det dör all konversation, det blir inte tal om att ses någonsin igen. Jag har aldrig en aning om varför, ens när jag konstaterar att det blev så. Var jag för ful? Luktade jag illa? Svårt det där.

Värst känns det ändå när man bestämt en “träff” med någon och ser fram emot den. Lyckas få till en spontanträff på några få minuter innan dess i ett alldeles tokigt sammanhang och resultatet av det blir att den tidigare bestämda träffen ersätts med en anmodan att skicka ett mail istället.

Det finns så många mer komponenter i det här jag borde ta upp, bord ifrågasätta, borde försöka hitta svar på men just nu känns det ändå till viss del meningslöst. Det känns inte som ärliga svar skulle infinna sig. Det känns tydligt som att de närmsta svar som skulle ges vore tarvliga undanflykter. Bara den tanken är lite för jobbig att hantera just nu.

Men något känns ändå pinsamt, skevt och galet. Om människor som ser det fina, möter det vänliga, uppfattar och uppskattar det genuina över nätet sen inte klarar av att göra det i samma fysiska rum. Varför är det då plötsligt mig det är fel på?

Leave a Comment

Filed under Newyn

spiken i kistan

Om någon för sisådär ett och ett halvt, närmare två år sedan hade tagit sig tid och förklarat för mig varför man inte ska ansöka till Ersta Sköndal Högskola överhuvudtaget hade det funnits en ganska god chans att jag hade kunnat vara relativt lycklig idag.

Visst, det finns annat i livet som idag gör mig relativt lycklig men samtidigt är det inte något som hjälper ifråga om att ta ifrån mig den stress och ångest jag upplever över att behöva ha med den där skolan att göra överhuvudtaget. Det enda det här har varit är ett slöseri med tid och resurser samt att det satt mig i en ekonomiska kris jag snart inte kan hantera alls och det tack vare att skolans administration är ett skämt.

Ett fruktansvärt tråkigt, jävla skämt är det som i det långa loppet fört med sig att tentor inte funnits att skriva när de gått att anmäla sig till och jag har studerat till dem. Något som gjort andra tentor lidande då jag utifrån rätt information från skolan kunde ha betat av de istället för att samla ihop ett omöjligt berg av examinationer att hantera. Så visst, finns säkert någon dummerjöns som tycker det är mitt eget fel. Hade jag varit administrativt ansvarig på skolan hade jag inte satt vare sig mig eller någon annan i den situationen där jag nu hamnat. Det handlar helt enkelt om dåligt testade nya datasystem, dålig information om dessa och därtill rent administrativa felaktigheter som sopas under mattan med tafatta lögner när man sedan försökt få klarhet från studievägledare och ansvariga för de kurser och den utbildning man läser.

Att den här skolan överhuvudtaget lyckats skaffa sig ett gott rykte är för mig en gåta. Har de mutat sig till det? Den myndighet som har granskat det hela har uppenbarligen inte brytt sig om att titta särdeles noga. Andra studenter jag talat med som tidigare läst vid Universitet med betydligt fler studenter och än mer uppgifter att administrera är rent chockade över hur de bemöts och hur illa det fungerar här i jämförelse.

Själv är jag mest uppgiven, uppriven, ser ingen framtid längre, har ingen motivation kvar att ens försöka ta mig igenom den här utbildningen eller ens att studera överhuvudtaget.

För några år sedan tyckte jag att privata företag var alldeles för upptagna av sitt egna vinstintresse och jag var själv inriktad på att röra mig mot framtida arbete som främst rörde sig kring människans välmående på ett eller annat sätt.

Den här upplevelsen har fått mig att helt och hållet ändra uppfattning i den frågan. Jag är inte det minsta intresserad av att ta något socialt samhällsansvar och få in en fot där myndigheter värnar om människan, för det gör de inte. Myndigheter är tvärtom värre än egenföretagare (som iaf genom sitt eget vinstintresse har ett intresse av att ev. anställda mår bra för att det är gynsamt för företaget) och den här sortens maktmissbruk när det trots allt är fråga om myndigetsutövning ger inget annat än avsmak. Istället är det bara ironiskt att skolan trycker så hårt på vikten av etik och moral i utbildningen när de samtidigt kontinuerligt visar upp påtagliga brister inom detsamma.

Så till den som överhuvudtaget funderar på att läsa något alls på skolan jag nämnt här i början säger jag bara:

TÄNK OM! Det finns garanterat bättre alternativ, vilket annat alternativ som helst är helt enkelt bättre.

Leave a Comment

Filed under Utbildningen

du lurar mig med ord

Det svider i ögonen. Det kliar varje gång jag blinkar. Det svider om kinderna. De är dessutom skrikande röda, torra och nariga efter alla salta tårar de fått uthärda idag, igår, i förrgår, under veckan som gått, under veckan innan dess, sen jag minns inte längre när. Det har pågått för länge. Jag har dessutom inget motstånd kvar. Minsta lilla och en ny flod öppnar sig, försöker dränka mig.

Det finns inget kvar att ta av. Jag som mer än något älskar ord kan inte ens förmå mig att hitta rätt ord. Har ingen möjlighet att producera de ord som ritar upp det som är fel. Har blivit mörbultad med ord så länge nu att jag inte ens klarar av att lyssna till dem. Martin har hittat ord som nära nog beskriver mitt vardande idag, men det är ingen tröst i sig att det kan finnas andra som också far illa, inte ens om de är uppdiktade.

1 Comment

Filed under Sinnelag

feltolkat?

Att ha flaggat om sitt intresse av en redan i september, och några gånger efter det, men trots det fortfarande inte gjort en ansats att vare sig träffas, eller vara det minsta drivande i att försöka skapa en vettig kontakt med en sedan dess kan bara tolkas som att det egentligen inte fanns något intresse. Eller hur?

För mig ser det i dagsläget ut som en direkt kopiering av beteendet jag redan sett från psykopaten jag frigjorde mig ifrån under våren. Jag orkar inte med fler.

2 Comments

Filed under Allmänt

Söndag 22 september

Mån 26 aug 11:15

En vacker saga om monster

Det började som ett litet vitt sken… någonstans långt bort i mörkret..
När jag försiktigt gick närmare visade det sig vara en ande..
En välvilja som sa
”Kom närmare mitt barn! Jag är inte här för att såra dig..!”
Så jag gick närmare… För första gången på länge var jag inte rädd.. Åtminstone inte lika rädd som jag varit under mitt liv tidigare..
Jag började titta närmare på de omkring mig, började se mer vackert i mig omgivning än jag tidigare vågat tro överhuvudtaget existerade.
Jag fick lära mig att inte vara rädd att dela med mig av mina syner och visioner då det inte fanns något ”rätt och fel” och ingen kunde döma mig för det jag såg.

Det visade sig dock vara en lögn.
Andens välvilja sögs in i ett stort svart hål och jag lämnades i det stora rungande ekot av tomheten. Det sårade mig hårt.

Dock tänker jag inte infinna mig i det någonstans. Anden och dess hantlangare gör bäst i att inte försöka något medan jag själv tänker fortsätta se den värld jag fått en skymt av. Möjligen kommer allt te sig en aning mer skrämmande nu då den enda hand jag har att trycka när det blir för farligt är min egen.. och två låsta händer är ännu värre än en så jag får helt enkelt låta bli och försöka stå fast, med fötterna djupt nedgrävda i jorden.

Åter vid Dagens sanning:

Så här en tid efteråt har jag fått information om att anden hade en hel del egna bekymmer. Vet inte exakt vad men uppenbarligen tillräckligt grova för att ta all energi i dess närhet.
Jag vet ännu inte om jag tycker det är en godtycklig ursäkt för helomvändningen men samtidigt så kan jag någonstans i mitt inre förstå den. Lite grann som vetskapen att snälla ord inte fungerar för att få barn att hålla sig undan det som är farligt, du måste skrämma bort dem för att vara säker på att de inte går dit när du inte ser på.

Leave a Comment

Filed under Allmänt