Det verkar vara precis den sortens historia jag behöver för att inte helt tappa bort mina drömmar och förlora fotfästet i min livsvärld. Samtidigt blir jag lite lätt oroad när jag läser varningstexten på baksidan. Där står nämligen;

“Varning: vansinnigt beroendeframkallande!”

Helena Dahlgren, Bokhora.se

För ett tag sedan gjorde jag ett försök att komma åt pudelns kärna här. Men då jag är betydligt bättre på att prata runt saker än att sätta fingret rakt på och trycka till där det skaver som mest är jag inte säker på att jag lyckades, eller ens kom i närheten. Samtidigt ser jag bloggare omkring mig som jag upplever lyckas bättre än jag ifråga om att nå fram.

Demokrati verkar vara en utopi som inte ens Sveriges styrande element egentligen är så sugen på att leva upp till. Åtminstone inte de som styrt längst och mest men för stunden (genom den demokratiska maskinen) blivit tvingade att lämna ifrån sig makten.

Kan vi inte bara sluta ljuga för varandra (och oss själva) och komma överens om att den sortens demokrati (som faktiskt skulle innebära en fullständig demokrati) inte existerar, åtminstone inte här i Sverige.