Jag är antagligen trög som inte fattar.

Om jag tittar på besöksstatistiken borde jag skriva här lite oftare för att hålla er intresserade – mina fina läsare.

Samtidigt har jag svårt att ha det som enda drivkraft till mitt skrivande. Jag känner själv att mina inlägg måste innehålla mer substans än så. Helst något tänkvärt, något ifrågasättande. Något som får även er att fundera kring det självklara i er närvaro. Dock är det en hög ambition och jag förstår att jag sällan, om ens någonsin, når dit.

Så även om jag inte har en aning om vad jag borde underhålla er med idag dök åtminstone en tanke upp.

Den kan vara lite känslig så om du tar åt dig vore det bra om du slutade läsa så fort du gjorde det och möjligen komma tillbaka en annan dag, om någonsin. Det här kommer helt enkelt (och utan för många krussiduller) att handla om de där fina kontakterna online som dör så fort de möter dagsljus, syre och en face-to-face-interaktion.

Tyvärr är den sorten ganska vanligt förekommande för mig. Säkert inte lika vanlig för andra som möter internetkontakter i verkligheten, men då kanske det är jag som är undantaget – eller på någon nivå efterbliven.

Oftast är det nämligen så det blir. Jag babblar massor med människor jag känner att jag har en koppling till på internet. Vi börjar prata om hur fina vi ska vara mot varandra när vi ses och hur det alltid kommer vara så. Vi ses. Det blir förvisso ofta fint och glatt men efter det dör all konversation, det blir inte tal om att ses någonsin igen. Jag har aldrig en aning om varför, ens när jag konstaterar att det blev så. Var jag för ful? Luktade jag illa? Svårt det där.

Värst känns det ändå när man bestämt en “träff” med någon och ser fram emot den. Lyckas få till en spontanträff på några få minuter innan dess i ett alldeles tokigt sammanhang och resultatet av det blir att den tidigare bestämda träffen ersätts med en anmodan att skicka ett mail istället.

Det finns så många mer komponenter i det här jag borde ta upp, bord ifrågasätta, borde försöka hitta svar på men just nu känns det ändå till viss del meningslöst. Det känns inte som ärliga svar skulle infinna sig. Det känns tydligt som att de närmsta svar som skulle ges vore tarvliga undanflykter. Bara den tanken är lite för jobbig att hantera just nu.

Men något känns ändå pinsamt, skevt och galet. Om människor som ser det fina, möter det vänliga, uppfattar och uppskattar det genuina över nätet sen inte klarar av att göra det i samma fysiska rum. Varför är det då plötsligt mig det är fel på?

ett dött får att begrava

Äntligen!

Om någon hade talat om för mig, då jag rasade över det här i januari, att de fasta kostnaderna som jag skulle tvingas betala om jag övergav Tele2 i förtid skulle uppgå till hela 273:- hade jag kanske tänkt att det vore dumt och lika bra att vänta ut tiden. Samtidigt var det så väldigt många som sa att det var bättre att vänta till nya iPhone skulle släppas i slutet på sommaren. Inte för att jag nödvändigtvis vill ha nyaste iPhone med allt krångel som ingen ännu upptäckt, men fine(!) det hör visst till människans natur att förutsätta att alla vill ha samma sak.

Hade någon å andra sidan talat om för mig att jag skulle betala ytterligare drygt 3300:- till Tele2 innan jag gjort mig av med skiten hade jag gladeligen tagit det första alternativet. Idioter som påstår att Tele2 är billigast och slår ALLT är idioter som överhuvudtaget inte lyssnar på vad för behov användaren har, många av dem jobbar dessutom på Tele2′s kundtjänst.

Jag ringde redan förra sommaren för att se när jag kunde avsluta abonnemanget/flytta numret till en mer passande operatör och blev därmed påprackad något som skulle vara bättre än det jag hade, men nu med facit i hand har visat sig kosta det dubbla mot det jag försökte göra mig av med.Att Tele2 dessutom har tjänster att erbjuda (tilläggstjänster som man enligt deras egen information kan koppla till/från med en månads varsel) och sedan vägrar gå med på att lägga till dem på ens befintliga abonnemang är enbart DÅLIG SERVICE och rent hyckleri. Men det är givetvis så som telefonförsäljaren nere i centrum sa “Varför ska de vilja erbjuda något som är bättre för dig? Du är en av de personer de tjänar pengar på.” och givetvis har han rätt. Tele2 skulle aldrig kunna “flasha” med att vara “billigast” och annat som låter bra om de inte drog in de pengarna någon annanstans – d.v.s. mjölkade befintliga kunder vars behov de inte har något intresse att möta då de tjänar bra på att låta bli.

Så nu, 5260:- (totalt lär det ha landat på 5600:- innan allt är över) fattigare (vilket jag kunde spenderat bättre, på en trevligare operatör, på en bättre telefon, på något annat) hälsar jag nu min nya operatör välkommen och betalar gladeligen den fastna kostnaden för hastigheten då ingen annan på marknaden har förstått vad FRI SURF borde innebära. Man kan också se det som en operatör som förstår att möta ett kundbehov, snarare än att erbjuda en “bra deal” som inte alls passar abonnenten enbart för att de inte ska byta. Dessutom kommer detta belönas med en ny spännande telefon, och faktiskt inte en iPhone4.

Att pojkvännen fått ett liknande uppvaknande (med Tele2′s generösa kostnader) bara över en helg och förhoppningsvis också ber operatören fara å flyga är inte mer än rätt. Det svarta fåret har verkligen förtjänat sin plats i listan över saker jag ALDRIG någonsin kommer att rekommendera till någon, tillsammans med bl.a. Trygg Hansa vilket i sig är en helt annan historia.

bortstädad

När man inser att man blivit totalt eliminerad ur någons medvetandesfär ter det sig mest dumt att lämna dörrar öppna och ha återkopplande trådar kvar. Har svårt för bristen på mellanlägen. Är man inte supergullepluttenuttekjamis-vän är man visst inte värd att räknas alls.
Att ha en privat sfär att värna om accepteras tydligen inte även när man i klarspråk ritat upp hur oerhört viktig den är just nu. Uppenbarligen måste allt som inte accepteras eller går att finna någon förståelse för städas bort, glömmas, förnekas, elimineras, osv.

Att ny bekant inte kan få vara ny bekant och sedan låta resten få ta sin tid (och TID är vad det verkligen tar, speciellt när den privata sfären konstant trampas i trots tydliga ramar) är bara beklagligt.

A ja, bara att fortsätta rensa bloggrullar och andra spår då. Varför lämna dörrar öppna när de så tydligt ratats..

internet – lika verkligt som resten av livet

Senast jag och min syster sågs hade hon precis registrerat sig på Facebook. Hon berättade dessutom att hon vägrat det i en evighet (tror det var 2007 jag själv registrerade mig där) för att hon hört att man inte kan avsluta och ta bort sina uppgifter. Förvisso inaktivera, men att allt ändå fanns kvar var något hon uppfattade som obehagligt.

Det var ungefär då jag informerade henne om att det är det som gör att Facebook är precis som resten av internet. Har man någon gång publicerat något där så finns det kvar, om inte på ens egen dator eller på servern där man valt att lägga upp det (för att senare radera det) så på någon okänd människas dator, en server någonstans i världen – var som helst.

Att detta i praktiken innebär att de bilder jag visade en del av världen 2003-04 säkerligen finns kvar lite här och var och troligen fortfarande kan tänkas användas som runkobjekt är helt enkelt en av internets alla baksidor som jag får leva med. Jag minns varför jag valde att visa det jag gjorde när jag gjorde det och under vilka förutsättningar. Ingen av bilderna är något jag skäms över och när jag fann att de uppfyllt sitt syfte för mig personligen var det läge att sluta med den sortens galenskaper.

Vet att det finns en hel del skrämselartiklar där ute om hur det på nätet saknas ångerknapp men tänker man efter lite så är det egentligen inget som skiljer sig från livet i övrigt. Har man väl sagt något får man stå för det. För man kan alltid räkna med att det finns någon, bland alla de som hört vad man sa, som kommer komma ihåg det i en evighet.

Men åter till syrran, Facebook och tanken om att det som finns på internet inte försvinner ens när man eldar upp datorn. En fördel med formatet Facebook är att man åtminstone kan låsa om sig. Så vitt jag vet och har förstått av mina inställningar är jag så låst att jag blir svår att hitta, något jag även kommer hjälpa syrran med över jul om det är det hon nu vill.

personlig #fail, oreklam och storebror

Även idag misslyckas jag med att göra det jag borde. Orsakerna ligger på ett plan jag i dagsläget inte känner att jag kan skriva om även om det nog vore enda sättet att ta sig framåt. Istället har jag slösat tid på att hitta ett wp-tema jag trivs med här men utan att egentligen lyckas. De som känns mest rätt är ändå tillräckligt mycket fel för att jag ska undvika att avända. Alternativet att pussla ihop ett eget finns inte riktigt heller, så duktig är jag inte.

Oavsett allt det verkar livet gå vidare ändå. Många noterar att vi från idag bor i ett övervakat land, andra sätter upp strategier för att jaga olydiga brevbärare med blåslampa. Min egen reklam verkar ha sinat så här lagom till julstressen tar vid och jag ser nu mest fram emot att de som har hand om reklamfritt breddar sina idéer och slutligen börjar jaga irriterande telefonförsäljare med ärtbössa också.

plan B

Det finns så mycket tankar och funderingar jag så gärna vill dela med mig av. Idag har jag inte hunnit. Framöver vet jag inte heller hur mycket tid jag egentligen har eller borde ha, men jag hoppas att jag genom att prioritera rätt ett tag kan skapa en rutin som innebär att jag kan prioritera även här.

Om inte.. Om allt mot alla odds går helt käpprätt åt helvete.. Om det där som inte får hända händer.. Då vet jag åtminstone vad jag ska göra. Om den dagen kommer ska jag sälja allt jag äger och har för att sedan köpa mig en moped och en router. Routern med lämplig tillhörande utrustning kommer jag sedan givetvis fästa på mopeden och när det är fixat flyttar vi till Afrika. Där kommer jag och min moped köra runt och fånga upp signaler i tid och otid så att barnen i skolorna där får sina träffar på Google Search.

Skönt är det att ha en Plan B.

ett filtrerat rötägg

Det var ännu en vända i arkivet som fick mig att konstatera att det är på ett sätt skönt med alla rötägg där ute. De är helt enkelt så påtagliga att det är lättare att sortera ut de bra människorna. Samtidigt kanske det är så att de är bra människor i den delen av livet som inte rör internet, vad vet jag. Men något jag skrev en söndagsmorgon i maj i år baserat på verkligheten och en lögnares försök till spänning i tillvaron känns idag både tragiskt och komiskt. Håll tillgodo! (det censurerade i texten avser främst namn och datum)

Att balansera på den rätta stigen i moralens högborg, passa in i uppdiktade normer av vad som anses acceptabelt och inte är betydligt svårare än att dressera en elefant att gå balansgång på ett trettio meter långt hårstrå.

Så i alla försök att trots moralister och annat ändå försöka leva och inte bara spela teater händer det att man trampar lite fel. Ett klavertramp för min del är drummeln, helt enkelt för att det visade sig vara en dålig investering på tillitskontot. Öppet köp i 8 dagar fanns inte ens som alternativ, typisk bluffaffär. Men trots det så är drummeln lite ihärdig, påstridig och gärna intresserad av mer.. En kväll blev han dock något överrumplad då gällande önskemål fick ett oanat (inte för att jag glömt nämna det men för att män bara hör det de vill höra) hinder.

den censurerade versionen följer (finkänsliga läsare bör blunda från och med nu och ett stycke framåt):

(00.13.52) drummel: hej !

(00.13.56) newyn: hej

(00.14.07) drummel: läget?

(00.14.51) newyn: bra… ska snart leta upp sängen

(00.14.55) newyn: själv då?

(00.15.03) drummel: mm fint

(00.15.08) drummel: lite kåt..

(00.16.11) newyn: väck sambon? =)

(00.16.21) drummel: mm sover

(00.16.32) newyn: hon är närmare till hands iaf

(00.16.42) drummel: mm sant

(00.16.59) drummel: e ju sugen på att ha dig på mitt ansikte..

(00.17.22) newyn: Mmm men med tanke på att jag är ca 40 mil hemifrån blir det inte bara svårt utan direkt komplicerat just nu

(00.17.38) drummel: jasså var e du då?

Tystnaden efter svaret på den sista frågan har varit ihållande. Det blir spännande att se hur lång tid det tar innan den bryts. Kanske något man skulle kunna spela pengar på, om jag bara hade lite bättre koll på hur odds fungerar.

Nästa gång han inte tänker var tyst är det nog läge att tala om att det i fortsättningen är bättre om han håller sig till att BARA väcka sambon, eftersom han uppenbarligen har en. Sån drummel klarar jag mig bättre utan.