Var tog tiden vägen?

Sommaren är slut. Åtminstone tolkar jag det så då de börjat samla in stadens Alvedoncyklar. Min sommar har i stort varit ett slöseri, även om delar av den har varit riktigt ljuvlig. Jag lämnade åtminstone länet tre gånger sedan maj. Vilket i sig givit en total frånvaro från hemmet på strax under fjorton dagar, men bättre det än inget resande alls.

Imorgon börjar det. Jag är mer än måttligt nervös av flera orsaker än jag i dagsläget vågar skriva ut här. Personliga funderingar kring diverse olika saker anser normen uppenbarligen att man ska hålla för sig själv. Nu, frukost!

Upp och hoppa!

Idag önskar jag att jag hade vaknat vid 7 och klivit upp istället för att vända på kudden och somna om. Kanske börjat med en rask promenad runt stadsdelen innan frukost. Men om jag nu inte var tillräckligt pigg för det så åtminstone slå igång kaffebryggaren, kliva in i duschen och ta sig igenom efterföljande morgonrutin före frukost.

En lagom skål med hallonkräm och mjölk, ett glas juice, knäckemackor och kaffe hade gjort sig ypperligt bra till en lagom skvalig radiokanal och möjligen någon form av papperstryckt media att bläddra i. Det hade varit en rätt så hygglig start på dagen. En sån där start jag skulle kunna tänka mig att leva med flera gånger om.

Nu blev den inte så. I vanlig ordning blev den inte överhuvudtaget. Jag har tappat bort alla vardagliga rutiner, vilket jag börjat notera är mer stressande än rofyllt. Helt plötsligt har hela dagen tappat bort sig och färdriktningen är ungefär lika överskådlig som en skock myror över utspilld läsk.

Men kanske kan den bli imorgon.

Marmelad och gräsmattor

Sista dagen i huset och för ovanlighetens skull ska jag spendera det mesta av den utomhus. Bergdorfblondinerna får vänta till resan hem, även om den då ska varvas med ytterligare skrivande, men det får helt enkelt bli som det blir.

Frukosten är framdukad och jag borde ägna mer fokus åt den innan dagen fortsätter med ansandet av gräset här ute. Jag tänkte alltså passa på att försöka få åtminstone lite färg från den här resan med en hel del krattande av nyslaget gräs, dessutom blir det en kamp mot den där allergin som jag ännu inte fått diagnos på men starkt misstänker finns där.

Sammantaget har det varit skönt att komma hemifrån, tiden rusade iväg och med lite bättre planering från det egna hållet hade dessutom gått att göra betydligt mer av vistelsen här. Istället har det blivit ett virrvarr av utflykter, studerande, partimingel och trivselkvällar. Jag har lyckats åstadkomma det första utomhusbadet sedan 2004 vilket det på alla sätt var hög tid för. Tidigare rutiner har varit minst ett utomhusbad per år (oftast på västkusten) för att vara ense om att det har varit sommar även det året. Att det sedan, trots vistandet på en ö med lång kuststräcka och flertalet stränder, har blivit bad i en liten insjö får ses som ett steg i rätt riktning om än så litet. Nu, frukost. Ut i solen. Packa ihop tillvaron och imorgon bär det iväg mot Visby och flotten över till fastlandet.