Tag Archives: förvirring

Varför är det inte så enkelt?

Posted on by
Reply

Kärlek borde vara så oerhört enkelt.

Att vilja varandra väl.

Att stötta sin älskade och dennes individuella processer, på de sätt man kan. Att glädjas med honom eller henne när mål uppnås och den personliga utvecklingen går framåt.

Att vilja spendera tid tillsammans.

Att vilja skapa ett liv tillsammans. Att vilja uppleva tillsammans. Att dela erfarenheter och bygga gemensamma minnen för framtiden. Minnen som ger den där härliga grunden att luta sig mot senare i livet när förmågan att skapa nya upplevelser så sakteliga begränsas.

Så varför verkar det senare så väldigt svårt? Är det något i det som anses vara annat än kärlek, något som gör att det istället skapar motvilja?

Jag önskar att det vore lika självklart som kärleken borde vara enkel.

Kanske önskar jag fel?

 

Dags att ta sig en jamare?

Posted on by
1

Svår fråga. Nog för att de små liven är ruskigt söta, sociala, vilda och allt det där andra. Men har man aldrig haft ett husdjur som barn eller någonstans i livet efter det ter det sig inte riktigt lika självklart.

Lite för många frågor just nu. Lite för få svar.

Katt. Inte katt.

Vem är det egentligen som vill?

Är jag ens redo att hantera den förändringen?

Någon menade att det var ungefär som att skaffa barn. Samtidigt är det inte alls samma sak. Inte ens i närheten. Snarare är det som att köpa sig en moped när man önskar sig en Ferrari.

Men men..

Får fundera vidare, sova på saken.

tillökning

Posted on by
Reply

Så har jag blivit med någon form av Android till slut. Inte alls den jag hade i åtanke och inte riktigt på det sätt jag hade föreställt mig heller. Kanske hade varit bättre med en iPhone som gått ur tiden ändå, inte helt säker ännu. Oavsett vilket så är det ett steg närmare att bli av med Tele2 som för övrigt fortfarande beter sig som arslen och vägrar portera mitt nummer även om det bara är 3 dagar till det har gått ett år sedan jag tecknade upp mig på 12 månaders abonnemang hos de idioterna. Så fram till dess blir det alltså dubbla telefoner eller ett nummer som varken jag eller omvärlden kommer minnas ens om det skriver ner det.

Är efter tidigare kontakt med Telenor idag ytterst tveksam, även om deras markpersonal (i butik) visar sig något mer kompetent. Dock har jag inte vågat andas ut än, helt enkelt för att porteringen inte är klar. Vem vet vad den slutnotan landar på innan Tele2 krånglat färdigt.

Sedan är jag inte heller helt övertygad om HTC Desire, även om andra tyckte jag såg lyrisk ut eller om det var så att någon annan i samråd med hörsägen var mer lyrisk än jag till att börja med. Har svårt att komma rätt, får inte riktigt kläm på hur man tar sig runt i den och är än så länge inte helt såld.

Det enda som varit upplyftande än så länge är att äntligen kunna checka in på platser i Gowallaträsket där andra huserat runt länge, medan jag själv enbart haft ett konto för att låsa upp mitt nick så att ingen snor det.

Min första incheckning blev på en plats nära intill som åtminstone kändes lite uppseendeväckande.. hos polisen i Solna.

tårfria timmar

Posted on by
Reply

Jag är alldeles gråtmild idag. Minsta lilla och det kommer krypande. Så nära att spärrarna ger vika och tårarna forsar fram. Har svårt att sätta fingret på varför. Någon liten impuls säger mig att det här är något jag känner igen, något som är bekant, när det kittlar i tårkanalerna, klumpen i halsen växer sig större och jag rynkar ihop näsan för att hindra tårarna från att leta sig ut och ner längs kinderna. Om jag bara visste varför.

Samtidigt är jag inte säker på att jag vill veta. Just nu kommer det kännas som en lättnad att om en timme stå där i omklädningsrummet, skala av det som normalt identifieras som jag och kliva i de blå kläderna. Byxorna, t-shirten (jag är frusen idag) och blusen som gör mig till en ibland de som kommer kännas igen som stöd och hjälpande händer i den stundom förvirrande tillvaron. En liten skylt med mitt namn och kort information kommer också tala om att jag inte riktigt hör till de andra. Men för de som behöver stödet, hjälpen och närvaron betyder den ingenting. Det som betyder något är att jag finns där. Att jag ser, hör och bemöter.

För mig betyder det också att jag inte hinner grubbla på vad som idag gör mig gråtmild, vad som idag får mig att vilja krypa ihop i ett hörn av världen och bara försvinna. Det är en lättnad att inte behöva ta i de tankarna på närmare åtta timmar.

Förhoppningsvis är jag för trött för att ägna en sekund åt dem ikväll också. Förhoppningsvis är jag för trött för att ens orka gråta.

Tankspriddhet eller oknytt?

Posted on by
Reply

Undrar om Alzheimers sjukdom(AD) är smittsamt. Vi får hoppas att det inte är så. Ni som umgåtts med mig senaste månaderna minns säkert att jag några gånger lite skämtsamt sagt att jag nog ska använda SL Accesskortet som visitkort. Alltså strategiskt tappa bort det jag just använt lagom tll det är dags att fylla på det och sedan skaffa ett nytt och upprepa processen.

Det blev nästan så. När det var dags att fylla på var kortet borta. Letade, letade och letade men konstaterade till slut att det var förlorat och skaffade istället ett nytt – likadant.

Dock bara nästan, som jag skrev tidigare. Så sent som i fredags dök det försvunna kortet upp och skämde ut mig rejält när jag skulle åka med en blåbuss. Så nu har jag två, ett som fungerar och ett som behöver laddas. Gäller bara att ha koll på vilket som är vilket.

Att det blir såhär är långt ifrån ovanligt. Det har funnits åtskilliga tillfällen i mit liv när oknytt varit i farten och hittat på hyss. Allt från mössor, buntband, nycklar, ringar, böcker och annat som som försvunnit då jag för stunden akut behövt det. Men givetvis är det inte borta.

Det ligger precis där jag hade för mig att det skulle ligga. Precis där jag letat upp till femton gånger innan jag letat upp en annan lösning och inte längre behövt det just då. Där ligger det sen och flinar nästa gång jag letar efter något annat på den platsen. Jag hör hur oknytten skrattar åt mig och jag kan inte annat än le och skaka på huvudet.

Vi får se vad de hittar på härnäst. För inte är det väl jag som är tankspridd?

när utrymmet inte finns

Posted on by
2

Jag är ur balans. Jag vill helst skriva det ur mig, sätta ord på det och kunna lägga det åt sidan. Det är så jag alltid har bearbetat det som behöver bearbetas. Just nu går det inte. Just nu finns inte utrymmet. Just nu saknas platsen där jag KAN lägga texten ifrån mig och våga lita på att den inte görs till ett vapen. Just nu är jag gått i baklås.


Samtidigt måste jag fortsätta framåt, så jag harvar vidare. Fortsätter resan så som den är förutbestämd, men det känns inte riktigt som jag är med på tåget egentligen. Min känsla för vad som är upp, ner och rätt riktning är så omskakad att jag är lätt åksjuk, ändå sitter jag ner. Det kanske räcker med att blunda…


dags att bekämpa lite rättvisor

Posted on by
1

Slarvar man bort gymnasietiden kan det hända att man får ta igen delar av det på komvux. Under min tid på komvux läste jag bl a en kurs i svenska som bland sina uppgifter hade med att skriva en akademisk uppsats och sedan skulle vi dessutom opponera på varandras skriverier. Kan konstatera att 80% av oss hade ingen koll på vare sig första eller andra momentet, men utan att ha koll på det kan jag ändå tycka det är viktigt att ha koll på språket och vad ord har för innebörd.

En av de uppsatser jag fick i min hand handlade om feminism och hur kvinnor i olika generationer definierar det. Jag kan inte påstå att jag själv är feminist, mest för att jag inte riktigt har koll på vad som faktiskt ingår i definitionen. Dock är jag helt övertygad om att en sak jag läste på flera ställen i den här uppsatsen INTE ligger i linje med vare sig feminism eller någon form av jämställdhetsfrågor. Det stod nämligen att feminismen handlade om att bekämpa rättvisorna i samhället.

Ursäkta men så här jävla rättvist vill vi inte ha det! Eller? Då jag tog upp felaktigheten i det här när det tillfället gavs blev författaren av uppsatsen rakt igenom tvärsur och vägrade lyssna på vad det var jag faktiskt sa. För visst är det väl så att man bekämpar orättvisor och kämpar FÖR rättvisor? Jag insåg där någonstans att hon tyckte bekämpa var ett ord med mycket tyngd och slagkraft och därför valde att använda det. Att hon sedan inte hade den minsta koll på vad det egentligen innebar spelade visst ingen roll.

Jag är inte alltid språkmässigt perfekt själv, men visst är jag helt och hållet för slagkraftiga ord och uttryck som verkligen framhäver en poäng. Men det får gärna vara RÄTT poäng i sammanhanget!


Har du koll på vad det är för dag.

Posted on by
Reply

Det verkar råda lite delade meningar om vilka datum och veckor som gäller i dagsläget. Igår såg jag att en bekant lagt upp ett fotoalbum på facebook daterat 9 september 2009. Om min kalender går rätt är det datumet ännu inte passerat. En artikel i SvD är daterat 14 september och hänvisar till kommande onsdag 9 september och lades den upp innan onsdagen som var är det än mer förvirrat, men det vet jag såklart inte. Den kanske kom upp idag, eller igår, eller nästnästa vecka då det är den 14e?

Enligt alla mina kalendrar, DN, och text-TV är det hur som helst den 4 september idag och dessutom en fredag. Har jag fel måste jag å andra sidan ifrågasätta vad som hänt med den första veckan i september.

Vad har du för dag idag?