De har det inte lätt, det kan jag mycket väl tänka mig, men det finns en sorts missbrukare som jag bara blir heligt förbannad på och då spelar omständigheterna ingen roll. För så värst synd om dem är det inte egentligen. Jag menar i det här fallet språkmissbrukare, inget annat. En dag för ett tag sedan bestod av en väldig massa telefonsamtal och det kändes skönt att vara lite eftertraktad för ovanlighetens skull.

Mitt ibland alla dessa samtal dök det ändå upp ett samtal jag gärna klarat mig utan. Min mobiltelefonoperatör hade satt någon stackars student på att agera säljare för att kränga mobila bredband. Så en väldigt glad och klämkäck grabb ringde upp, talade väl om mitt nuvarande abonnemang och hur jag var utvald att premieras som kund, så han hade bestämt sig för att BJUDA på ett mobilt bredband.

I min värld när någon bjuder på något så får man det förbehållslöst och alldeles gratis. Görs det dessutom INNAN man gjort något annat storköp (som gör att det slängs med som en liten present) ska det inte förväntas någon ersättning för det i efterhand. Men si så bra var det såklart inte.

Visst skulle jag få modemet alldeles gratis och det skulle bjudas på inträdesavgiften men sen skulle jag så klart få betala den lilla nätta summan av 299:-/månad, eller nja han skulle ju vara lite snäll så 149:-/månad resten av året.

Jag studerar, har ingen annans inkomster att luta mig mot, och begränsar därmed mina utgifter till det jag finner mest nödvändigt. Detta lät jag också meddela och tackade bestämt nej till ett erbjudande som kostar mer för mig än det är roligt.

Med det kom även ett löfte om att byta operatör om min önskan inte var tydlig nog, och det BJUDER jag på!