Tag Archives: fördomar

Måste va jobbigt att vara snygg alltså

Igår, eller möjligen i förrgår, smygläste jag en twitterdiskussion där det framgick att (självutnämnda) snygga människor ansåg sig bli över när deras av annat kön motsvarande snyggheter uppenbarligen valde någon mindre fysiskt attraktiv varelse. Kanske är det så enkelt att en del av de förstått att enbart utseende blir tråkigt i längden då de uppenbarligen inte har så många begränsningar att hålla sig till (har ju rört vid ämnet tidigare). Eller är det helt enkelt så att en självupptagen människa aldrig kommer kunna stå ut med någon annan som är precis lika självupptagen, oftast behöver de bekräftelse av sin partner trots sin självupptagenhet.

Samtidigt får det mig att vilja ställa knepiga frågor i min egen relation, men jag har bestämt mig för att låta bli.

1 Comment

Filed under Omvärlden

Bort med föräldrar, för säkerhets skull!

Jag vet inte om jag ska bli förskräckt, förvånad eller bara uppgiven.

Att även kvinnor kan vet de flesta vid det här laget. Jämställdhet är på tapeten och har varit ganska länge nu. Regeringen lägger näsan i blöt för att tvinga fram jämställdhet vilket i sig är irriterande.

Samtidigt är det nog inte nära nog så irriterande som det är när ett fruntimmer som sägs stå bakom en förening där jämställdhet ligger i fokus yttrar sig i en riktning som är raka motsatsen. KvinnorKan skriver själva på sin sida;

KvinnorKan vill medverka till ett samhälle och ett näringsliv, nationellt och internationellt som tillvaratar allas möjligheter och intressen. Detta oberoende av kön, klass etnisk bakgrund och nationalitet.

Men vad vet jag. Det är säkert som hon säger. Kvinnor ska inte göra karriär och män ska inte ha något med sina barn att göra (åtminstone inte förrän barnen fyllt 21 och anses vuxna i de flesta länder i världen) och det är det som är jämställdhet, det som är kvinnor och män på lika villkor.

Det är väl ändå det här som är ett riktigt bottennapp ifråga om trovärdighet, eller hur? Personligen tycker jag inte Eva Sternberg verkar ha alla hästar hemma. Milt sagt skulle jag kunna uttrycka det som att hjulet snurrar, men hamstern är uppenbarligen död.

Edit: Det finns, vilket är skönt, också pappor med svar på tal.

Leave a Comment

Filed under Omvärlden

jag har ingen skam i kroppen

Jag tog en paus i helgstudierna och skummade igenom DN. Fastnade vid artikeln om Frida som gjort en abort och inte känner sig det minsta tyngd eller sorgsen över det. Varför skulle hon? Hon reagerar däremot, precis som jag, över att omvärlden förväntar sig (eller kanske rent utav förutsätter) att det är så man ska känna när man gjort en abort.

Men varför egentligen? En abort är ett aktivt val. Åtminstone i de flesta fallen. Inte något man gör för att någon annan vill, för att man känner sig tvingad fastän man egentligen vill något annat. Faktiskt är det ett val man gör utifrån sin egen vilja, utifrån bestämmanderätten över sin egen kropp. Ett beslut utifrån hur man vill ha sitt liv i dagsläget och det händer att man är i en situation då det inte finns någon vilja alls att få barn.

Jag vet det. Jag har själv varit där. Jag ångrar fortfarande inte det beslutet. Jag är inte sorgsen över det. Jag har inga skuldkänslor relaterade till det. Jag var inte “tvingad att göra abort” eftersom den annars blivande pappan inte ville kännas vid det eller något annat dumt. Jag valde själv och precis som de flesta kände jag en lättnad när det var över. Jag ville inte ha barn då, och än mindre med honom.

Men visst är det underligt, och lite intressant, hur den allmäna uppfattningen som cirkulerar i ens omgivning ändå är att man ska/bör känna något annat? Som om retroaktiv abort vore en bättre lösning.

5 Comments

Filed under Omvärlden

skrik-TV och materiell lycka

Självstudier handlar först och främst inte om något som kräver en spegel. I det här sammanhanget är det snarare den där egna tiden när man ska vara ansvarsfull och läsa kursmaterial och annat för att inte halka efter i studierna som ibland bedrivs med andra.

Mina självstudier brukar ske hemma, vilket i sig inte alltid är så bra. Det finns för mycket annat som distraherar, däribland dumburk modell Philips 50 kg. Människor överlag brukar kalla den TV. Den står här och surrar och surrar och ibland säger den något klokt som kan ge ytterligare reflektioner i studierna, andra gånger säger den inget vettigt på flera dygn.

Tidigare idag var ett fall av det senare. Ellens show snurrade förbi, några månader sent eller så är det fler tidszoner till USA än jag fått lära mig. Det som visades var decemberavsnitt med “12 days giveaway” vilket innebar att alla i publiken fick varsinn uppsättning dyra prylar enkom för att de råkade finnas i lokalen. Självklart var utfallet flera minuters hysteriskt skrikande.

Det som ändå satt mest griller i huvudet på mig var egentligen inte det momentet. Visst är det kul att få saker, det kan även jag hålla med om. Vem vill inte gärna få ett helt nytt biohemmasystem utan behöva göra så mycket mer för det än att finnas där. Men som sagt, grillerna var det.

Under programmets gång plockade Ellen upp en kvinna (och senare också maken) som tidigare under hösten fått biljetter till någon fotbollsmatch, kliva in i en låda där det blåser runt en massa sedlar och roffa åt sig så mycket som möjligt på en viss tid och dessutomm en ny fin bil. Till saken hör, och berättades i direktsändning, att familjen har det svårt. Maken är arbetslös, de ligger efter med hyran flera månader, det finns i stort sett inga pengar alls till att ge deras två barn någonting, och det är helt enkelt allmänt synd om dem.

Maken fick alltså lite PR-tid och en kändis som uppmanar företagare att anställa honom vilket borde sluta med ett jobb vilken sekund som helst. Visst är det bra, kan man inte sälja sig själv kan man låta proffsen göra det. Alla sätt att fixa sig ett jobb måste väl ändå ses som bra. Därutöver fick familjen berget av prylar som publiken hade fått under hela veckan. Resultatet på det här?

Tja, det direkt resultatet blir att kvinnan skriker sig hes (eller snudd på), hoppar runt som om någon slängt ner en krabba i trosorna på henne och det framgår snart att hon är överlycklig över alla saker. Det långvariga resultatet verkar vara att de fortfarande ligger flera månader efter med hyran och inte riktigt kan leva så länge det inte finns något jobb som ger en vettig inkomst. Men vad gör det! Nu har de ju fått en massa skojiga prylar! För visst är det verkligen sakerna de blir lyckliga av. Visst är det precis vad de behöver just nu? Visst blir livet bättre med ett berg av prylar när de ändå snart kommer att bli vräkta och få bo på gatan?

Jag är inte amerikan. Jag är förvånad, förundrad och fascinerad. Visst är jag lite fördomsfull också, men det är svårt att låta bli. Det hela känns lite som Carola och parfymen. Jag förstår inte riktigt det där, men visst är det bra att lycka är så lättköpt.

3 Comments

Filed under Åsikter

krogliv 2.0 enligt Newyn

Att bara bestämma sig för att “nu jävlar” och våga allt det där man inte vågade tidigare är inte fullt så lätt som man vill intala sig. Den som tror det eller menar att det funkar har inte suttit i den positionen av “inte våga ta steget” som jag refererar till. En förlamande känsla som växer sig stark och hållfast likt kontaklim ur kärnan av rädsla och total avsaknad av självkänsla. Att lura sig själv att tro att man har självkänsla går inte, den som lyckas var egentligen inte utan från början – utan ville snarare bara ha mer uppmärksamhet.

När någon sått ett hopp, lite sporadiskt vattnat ens inre blomma men sedan inte gjort en enda ansats till att verkligen ansa och vårda blomman sedan i september, trots ljuva ord om hur underbart det skulle bli, är det säkert inte så konstigt att man inte ens vågar önska eller hoppas längre.

Att dessutom mötas av kritik för att man överhuvudtaget försöker leva, trots det uteblivna hoppet, baserat på förutfattade meningar som helt saknar verklighetsförankring är sådär på gränsen till kränkande. Åtminstone känns det så.

Jag har på senare tid fått lära mig att det förutsätts av andra att jag har för avsikt att ragga på någon när jag går ut och umgås med andra människor på krogar och i liknande sociala sammanhang. Fascinerande att andra har åsikter om mina avsikter och samtidigt tragiskt.

Den som förutsätter en sån sak måste jag tyvärr konstatera är dum i huvudet. Finns inget tråkigare än att gå på krogen med en grundinställning att saluföra sig själv med sitt yttre enbart för att hitta någon där att dra med hem och slita kläderna av för en vild stund i sänghalmen. Så tråkigt utgångsläge att jag blir less bara av att tänka på det och hellre stannar hemma.

Visst, jag drömmer – som säkert så många andra – om att någon gång möta mannen i mitt liv. Men jag jagar inte. Jag tror inte på konceptet. Jag tror inte att man väljer att vara i varandras liv utifrån rätt utgångspunkter om den ena jagar den andra med blåslampa till det att han/hon ger med sig och slutar kämpa som en fisk på torra land. Är det menat att hända, så lär han dyka upp någon dag när jag minst anar det. Till dess har jag ingen direkt avsikt att avstå från livet.

Krogen för mig är snarare en umgängesplats mer likt ett extra vardagsrum, än en hysterisk köttmarknad där man kan misstänka att det som ser ut att vara på extrapris är på väg att ruttna. Den som dessutom inte fattar att jag går ut och umgås med människor för den sociala företeelsen i sig och med det inte heller fattat att jag anser att “gå hem och lägga sig ensam” faktiskt är del av en lyckad och trivsam kväll, har en hel del kvar att lära. Dels om mig, men än mer så om sin egen trångsynthet.

Själv får jag bara lust att dra täcket över huvudet och be hela världen fara åt helvete när jag blir attackerad med den sortens missförstånd.

Leave a Comment

Filed under Åsikter

Jaha, det var selektiv kvotering vi skulle ha?

Jag blir så full i skratt och tycker samtidigt det är lika larvigt som jag tyckte det var larvigt att könskvotering infördes (när det nu var). För mig säger det här nämligen ingenting om att kampen om jämställdhet är på väg åt rätt håll. Istället säger det mig att de som gapar högst och skriker mest om jämställdhet egentligen inte har det som mål.

För den som inte förstått det är det här en orsak till varför jag inte är feminist. De ter sig mest som gnälliga idioter i mitt tycke, åtminstone de som väsnas mest. Jag är absolut för jämställdhet och allas lika värde, rättigheter osv. Men jag menar faktiskt LIKA, inte att kvinnor ska sorteras in och prioriteras högre för att de inte fått ta så mycket plats tidigare.

Samtidigt är jag än mer för attt se till individers förutsättningar. Alla ska ha samma rätt att bo i en trea i en stockholmsförort kan vara ett charmigt uttalande, men jag är än mer för att det ska accepteras att alla INTE VILL göra just det.

Det här blir lätt att det svävar iväg åt annat håll än det först var tänkt. Men jag tycker ändå att könskvoteringenhögskolor gott kan plockas bort, inte för att systemet “könskvoterade FEL” – dvs till kvinnors nackdel inom vissa populära utbildningar, utan för att den inte hade något i systemet att göra till att börja med. Människor borde helt antas till utbildningar utifrån de kriterier som behörigheter och betyg bygger på snarare än utifrån kön, ursprung eller andra element man senare kan använda för att gnälla över att ha blivit diskriminerad när man inte kommit in.

3 Comments

Filed under Omvärlden

lantisarna är värst

Efter nästan tre dygn med min syster har jag återfått en del av de vinklar och perspektiv som jag flyttade ifrån för gott för snart tio år sedan. Jag började flytta ifrån dem redan 1996 men inte tillräckligt långt bort, inte tillräckligt länge eller inte tillräckligt permanent. Allt det där fick vänta till mellandagarna 1999. Det var då jag adressändrade för gott och lovade att aldrig mer ändra till en adress vars postnummer började med 360.

079Så vad är det jag så starkt karaktäriserar med bygderna där ute och nu har fått mer bekräftelse på att det fortfarande existerar? Främst är det avundsjukan, missunnsamheten och behovet av att hävda sig. Jag har inte sett av det utifrån att min syster betett sig så under tiden här, utan snarare utifrån hur hennes så kallade vänner har agerat, reagerat och kommunicerat med henne nu när det finns en chans/risk att hon kan ha haft roligare än vad de haft i helgen. Jag är också medveten om vad för sorts spydigheter hon kan förvänta sig möta från de hon umgås med hemma nu efter att ha varit här, just för att det är Stockholm med allt vad fördomar lantisar har och kan fabricera ihop. Jag är själv en lantis. Jag har sett hur de tänker och agerar på nära håll – åtminstone under hälften av mitt liv. Vågar nog påstå att den största skillnaden är att jag gillar stockholmarna. Jag gillar människor helt enkelt.

Några nyanser av det beteendet tjejerna som varit kvar i Småland under helgen har uppvisat på håll har fångats upp, generaliserats och ironiserats i Bröllopsfotografen så den som har sett filmen har ett hum om vad jag menar. Det som är tragiskt ändå är att verkligheten är betydligt värre än så. Avundsjukan är solklar, giftig och kommer aldrig någonsin kunna leda till något positivt. Jag förstår än lite bättre varför jag bor i Stockholm och jag har full förståelse för att min syster också kommer vilja flytta hit, eller till någon annan storstad (har vi förresten någon mer storstad i landet?), så fort hon får en möjlighet att göra det. Jag har dessutom en känsla av att det kommer bli aningens mer frekventa besök fram till dess, något jag bara ser fram emot.

Samtidigt är det så att den som inte förstår att jag aldrig någonsin kommer flytta tillbaka till det området, oavsett om livet går åt helvete någon annanstans i världen, har nog inte alls förstått hur illa det är där.

8 Comments

Filed under Åsikter

teh internet is 4 pr0n

Svenskarna har aldrig varit kåtare och nyhetsmedierna har aldrig haft större nyhetstorka än nu. Så tolkar åtminstone jag det jag läser.

Enligt webmastern.se blir svenskarna allt kåtare och det är inte på något sätt förvånande, ALLT växer (många tjejer kommer bli besvikna om de tror det är så) med internet. SvD har hängt på och skriver om hur fler sexsurfar idag jämfört med 2003. Att kvinnor sexsurfar är tydligen extra spännande (och säkerligen också orsaken till att det inte benämns som porrsurfande). Att det ens trycks lite extra på det får mig mest att inse hur långt vi har kvar i jämställdhetsdebatten. Det dras i jämlikförklaringar och alla möjliga konstiga teorier.

Ska vi dessutom tro pollen i Borås Tidning är uppgifterna felaktiga, i den har i skrivandets stund drygt 73% av läsarna svarat ja på frågan om de någon gång sexsurfat. Förvisso är det ett litet antal som svarat, men endera innebär det att de flesta med hög libido bor i Boråstrakten eller att större delen av svenska folket fortfarande inte vill ge ett uppriktigt svar på frågan. Jag tror nämligen inte att det handlar om att fler sexsurfar, utan snarare om att fler vågar stå för att de gör det.

Ungefär som det där med kvinnor och deras sexleksaker. Efter att ha jobbat ett tag i en butik med det sortimentet och sett den stora variationen på kunder där så tror jag inte att det någonsin varit fråga om att fler köper sexleksaker nu än för 10 år sedan, utan det är snarare fråga om att fler vågar berätta att de har en vibrator hemma. Att det dessutom har blivit så OK att de numera även säljs på Apoteket är något som gjort det lättare att stå för. Med tiden kommer det säkert kunna gå åt samma håll även med porrsurfandet (jag ids inte vara pk och kalla det sexsurfande), om nu inte moralhäxorna sätter stopp för det förstås.

Förr många år sedan läste jag någonstans att internet aldrig skulle tagit de proportionerna de har idag om det inte varit för porrindustrin. Huruvida det är sant eller inte tänker jag inte ens gå in djupare på här, men skulle det vara så är jag inte det minsta förvånad. Är du?


Internet utan porr skulle säkert anses vara trevligt av många, men att förvänta sig det är ungefär som att förvänta sig matvarubutiker utan godishyllorna närmast kassan. Sen tror jag nog att de flesta egentligen tycker det är rätt så ok som det, även om de väljer att inte prata högt om det.

Leave a Comment

Filed under Internet

Kan vi få lite fler sunda förebilder?

Jag vägrar se skiten på TV. En trailer räckte för att jag skulle konstatera att jag inte är vare sig intresserad eller underhållen av den sortens hjärntvättande idioti. Att ens skriva om det är att skjuta sig själv i foten en smula,men med tanke på att det ändå sipprar över i de kanaler av sociala media som jag använder så kan jag inte låta bli. Sen spelar det inte så stor roll om det är sant eller inte, men det finns. Det finns också människor som kommer suga åt sig av det som svampar. Jag vet! Vi går i samma klass, läser samma utbildning.

Just nu är jag irriterad, ledsen, upprörd, gråtfärdig, förbannad, ja allt som inte är positivt. Spånet Anka vill vara en förebild för svenska kvinnor. Tack det var snällt, men du är sisådär 2-300 år försent ute. Såvida du inte menar att vi svenska kvinnor ska leva upp till den (i mitt tycke) lyxprostituerade och hjärndöda kvinnorollen som du, Victoria Silverstedt och uppenbarligen en del andra svenska kvinnor är ambassadörer för ute i världen!

Det kan säkert tyckas att det är lätt för mig att sitta här hemma i trygga lilla Sverige och skriva det jag gör. Visst, jag har ganska dålig koll på just USA. Under en vecka där hann jag bara bli bemött av den sortens fördomar att antal gånger och då är jag inte ens blond – vilket gjorde att min nationalitet ändå ifrågasattes. Men när den väl var fastställd var det inte ont om skamliga förslag och förhoppningar om diverse sexuell akrobatik som jag då SJÄLVKLART skulle gilla och gå med på.

Liknande har det varit under mina levnadsår i Irland. Alltså inte ens utanför Europa, men idén om kåta, blonda, (helst storbystade) svenska Helga finns även närmare och då jag arbetade i multinationella lag var det bara att inse att den bilden verkligen finns. Jag hade ändå tur! Min snabbt adopterade irländska dialekt och mitt inte alls så stereotypt svenska utseende fick människor att se mig som individ och faktiskt lyssna till det jag hade att säga. Behövde jag uppge nationalitet i mer informella sammanhang var det bättre att säga att jag var norsk!

Victoria Silverstedts assistent fick en smärre chock när hon frågade människor i Stockholm vad de tyckte om Viktoria och ständigt blev bemött med stora skämskudden. Själv drog jag en lättnadens suck av att se svenska kvinnors reaktion. Vi vill inte ses på det sättet!

Det finns säkert en kategori även ibland oss om VILL bli sedda på det sättet. Som vill få allt serverat på silverfat, slippa använda hjärnan överhuvudtaget, serva sin man i ryggläge i utbyte mot att slippa lyfta ett finger. Men jag tror inte de är många. Jag tror faktiskt att vi är något fler som insett att livet handlar om något mer än “Flest prylar, dyrast hund, när hen dör vinner!”.

Om jag mot all förmodan skulle behöva/vilja ha en svensk kvinna i USA som förebild, vilket jag inte känner mig lockad av, så skulle det vara Malin Åkerman. Men som jag redan sagt, jag lockas inte av det.

Vi har gott om kvinnliga förebilder i Sverige, några av dem nämnde jag redan igår. Kvinnor som inte har fastnat i ett annat sekel. Kvinnor som inte nöjer sig med att vara välspacklade, tomma skal som ingen skulle ta på allvar om de öppnade munnen. Kvinnor som faktiskt förväntar sig att bli behandlade med respekt och tagna på allvar i de situationerna där det krävs. Samtidigt vill jag gärna se fler!

Så kan vi få lite fler sunda, underbara förebilder! Om inte för min skull så för alla de unga kvinnor som än så länge inte vet hur de ska orka.


3 Comments

Filed under Åsikter

när vem är viktigare än vad

Jag har ännu inte riktigt fått grepp om grundinställningen bakom, orsakerna till den eller hur det egentligen ens är logiskt, men konstaterat ÄR det. Egentligen är det inte ens något nytt, fenomenet (om det ens är ett fenomen) har funnits länge. Jag stötte själv på det på en tidigare arbetsplats då alla mina arbetseffektiviserande förslag bara var bra förslag när de kom från någon annan.

När det gäller smaklöst, meningslöst dravel är det ungefär samma sak. I mina ögon blir det inte mer eller mindre smaklöst beroende på vem det kommer ifrån, smaklöst är fortfarande alltid smaklöst. Men tydligen är det inte så, det finns nyanser där också. Det handlar helt och hållet om vem som yttrar sig snarare än vad som yttras.

Att det sen blir ett jävla kackel när någon som av en eller annan anledning inte anses vara rätt person att yttra sig gör det på fel ställe har Niclas redan konstaterat, ett flertal gånger.

Och som någon så vänligt (i ett, för egen vinning, utbildande syfte) försökte banka in i skallen på mig “Så länge du håller det på DIN sida och plaskar runt där är det ok, men sen när du yttrar dig i samma rum som andra..”

A ja, vi får väl se hur länge det här är OK.

8 Comments

Filed under Åsikter