Underligt hur alla orden bara försvinner ibland. Finns mängder med tankar kvar som bara vill bli formulerade och noterade, men just nu vet jag inte hur. Den stora bubblan där allt i normala fall far runt och studsar fram och tillbaka är tom. Det finns inga tankar att plocka ner och ge liv till.

Men det kanske är just vad det handlar om. Jag behöver förlika mig med tanken på att jag inte ska ge liv till något nytt, någonsin. Istället kan jag fundera på om jag ska ha den där grå färgen som heter Anis på väggarna, eller kanske Troll. När man ser hur de döpt de olika färgnyanserna går det inte att låta bli att undra hur mycket vederbörande på Alcro har rökt på innan det gjordes. Men å andra sidan, det är väl inget att fundera på något som antagligen är fullt normalt. Jag borde nog bara lära mig att ge mig hän till riktiga, destruktiva beteenden. Släppa taget och bli som alla andra, trasiga och med en destruktiv last att skylla på..