Jag är en bråkig, bortskämd nätkund.

Så har det då slutligt hänt. Jag har blivit en bortskämd, bråkig nätkund. Alltså bråkig har jag nog varit till och från hela livet och nätkund på ett eller annat sätt har jag nog varit sen jag först landade på webben. Det är bekvämt att vara nätkund. Man slipper trängas med folk, vänta i långa kassaköer och bli stressad över att man är i vägen för någon annan. Det finns dessutom en enorm bekvämlighet i att kunna hämta i stort sett vad som helst av det man behöver från ett och samma ställe, postutlämningen alltså.

Kanske var det inte så att jag satt och beställde saker över nätet 1998 men allt eftersom möjligheterna skapats har mer och mer av mina shoppingvanor landat på internet. Resor var bland det första. Efterföljare på det har varit böcker, filmer, kläder, elektronik och faktiskt också vid något tillfälle mat. Att 2001 (eller om det var 2002) betala 150:- för att slippa harva runt på en stormarknad ett par timmar och storhandla för en hel månad var något som prövades och fick godkänt, även om det var nätt och jämt. Men till saken hör, hur som helst, att jag nu upptäcker att jag med tiden verkligen har blivit bortskämd!

När jag nu beställer saker på nätet, och än mer så när jag är återkommande kund, förväntar jag mig att vissa funktioner finns tillgängliga och framför allt att jag kan nå information som gäller mina köp. Jag förväntar mig alltså att kunna se ordern jag har lagt, huruvida den är levererad eller inte och sen också om den är registrerad betald eller inte. Är den dessutom obetald förväntar jag mig att utan större problem kunna nå betalningsinformationen jag behöver för att kunna betala, detta oavsett om det är fråga om delbetalningsmöjligheter eller en faktura att betala i sin helhet.

Varför jag ens konstaterat hur det ligger till beror på att ett av mina smultronställen bytt rutiner. Jag gjorde en beställning runt senaste månadsskiftet, varorna har kommit och det enda som är kvar för mig att göra är att betala. Ingen information följde den här gången med själva paketet ifråga om OCR-nr, förfallodatum osv. kanske för att jag har möjlighet att delbetala. För att få mer klarhet loggar jag in på “Mina sidor” och letar upp fliken “Fakturor” där jag normalt sett hittar den sortens information. Dock finns den inte.

Det enda jag hittar nu är en hänvisning till ett kreditbolag som numera har hand om företagets alla fakturaärenden. När jag klickar mig vidare till det bolagets hemsida möts jag av ett formulär att fylla i för att få kontakt och ev. svar på frågor. Där önskarde epostadress, person/företagsnr och OCR/fakturanr vilket ter sig logiskt och enkelt men det är också här problemet uppstår.

Fakturanumret de önskar är givetvis inte det företaget man handlat av har uppgett (vilket för övrigt är det enda fakturanumret jag har tillgång till såhär långt) utan deras egna som de än så länge inte brytt sig om att skicka ut till dig. När jag kontaktar kundtjänsten hos företaget jag handlat av får jag veta att det kommer skickas ut betalningsinformation i mitten av februari, med brev.

För en nätmyra som jag innebär det här alltså att jag inte når mina betalningsuppgifter och famlar runt i blindo ca 1,5 månad. Det känns inte OK. Inte alls faktiskt. Det känns dessutom mycket mindre OK att nu vara så avskärmad från den sortens uppgifter (som ändå rör en själv) när jag har haft full tillgång till de tidigare. Så det är nog bara att kapitulera och inse fakta.

Jag har blivit bortskämd! Förlåt.


Jag tycker uppriktigt illa om Tele2 nu.

I samband med att jag härom dagen skrev posten om Tele2s vilseledande reklam (och oförmåga att erbjuda folk abonnemang som faktiskt PASSAR deras vanor utan istället låsa upp dem i något som blir dyrare än vad de dyra alternativen hos tre eller Telia hade varit) valde jag också att göra något åt det.

Jag loggade in på mitt konto hos Tele2 och eftersom de jävlarna låst mitt abonnemang valde jag att beställa till ett Surfpaket till mobilen för att på något vis lindra skadan resten av året. En fast summa för några få Mb är avsevärt mycket bättre än 15 spänn/Mb och skulle göra en märkbar skillnad i min ekonomi. Nyss kom ett SMS från 72113 med följande meddelande;

Du har önskat teckna datapaket. Tjänsten går dessvärre inte att koppla till din abonnemangsform. Ring kundservice 0772-25 25 25 för mer info. Mvh Tele2

I klartext säger de alltså att de inte går med på att jag INTE betalar 15:-/Mb så länge de håller mitt nummer låst. Såklart inte, de skulle förloroa ungefär tvåhundra spänn i månaden på det. Så även om jag verkligen gillar mitt telefonnummer och inte vill göra mig av med det börjar jag få ont om alternativ. Till saken hör att jag aldrig bad om att få binda upp mig ett år till, men jag förstår att de ansåg sig ha en lockande deal när jag ringde för att lämna skiten i somras då Comviq-mobilsurf inte inneburit annat än ett jävla krångel.

Det mest lockande alternativet nu vet jag inte ens vad det är. En alternativ lösning fram till augusti? Finns det något sätt för en annan operatör att överta ett nummer INNAN en “låst abonnemangstid” gått ut? Så här vill jag inte ha det mer. Dåliga avtal och dålig service är inget jag brinner för.

från en fårskalle till en annan

Hej Tele2!

Från augusti fram till idag har ni kostat mig 2144:- och det gör mig oerhört ont att ni överhuvudtaget anser det vara BILLIGT! För de pengarna kunde jag i dagsläget ha haft en iPhone som jag varit lycklig över och säkert också ett par nya jeans (som jag behöver). Tack vare er som är så “billiga” (ni kanske borde slå upp ordet och lära er förstå vad det betyder) är jag byxlös och kommer inte ha vare sig det ena eller det andra förrän tidigast nästa höst då jag enligt avtal kan säga upp bekantskapen med er, om ens då.

Tycker förresten er reklam är kass och vilseledande. Får gör sig bara bra som kebab, speciellt de svarta!

Vänligen,

sur och grinig Newyn


http://holybibble.net/images/strips/1135339382.gif

ett nackskott vore humanare än Unionen

Unionen är en bunt småfifflande byråkrater som jag numera inte ens är säker på idkar lagstadgad verksamhet. Det är min åsikt. I somras när jag ändå pluggade och visste att jag skulle byta skrå i och med höstens utbildning valde jag att lämna Unionen. Inte bara för att jag skulle byta skrå, utan helt enkelt för att de aldrig skött sitt jobb. De hade bl.a. totalt STRUNTAT i att representera mig i en tvist på min senaste arbetsplats. Visst , det var ett jobb utanför deras “område” men där det fanns kollektivavtal. Så som de själva också uttalade det då var det deras SKYLDIGHET att SE TILL att jag som medlem i Unionen var REPRESENTERAD i förhandlingarna. Det var jag inte och förlorade alltså det jobbet.

Hade jag den gången försökt få ersättning från min a-kassa (vilket jag inte gjorde) hade de antagligen, precis som året 2006, gjort allt vad de kunat för att slippa betala ut något. De hade säkert gått så långt som att utesluta mig ur förbundet för att jag inte haft pengar nog att betala in avgiften till deras a-kassa. Så såg det ut 2006. På två månader hade jag en lapp i brevlådan med ett information om att jag från och med nästkommande skifte inte längre var medlem i deras a-kassa. Då behövde jag den hjälpen. Då fick jag slåss med näbbar och klor för att fortfarande få möjlighet att få den hjälpen.

Nu däremot är de som gamar. Det känns både obehagligt och snuskigt. I somras gjorde jag det jag förmodade att man skulle göra. Jag kontaktade jag dem (ringde alltså) och meddelade att jag ville lämna a-kassan. Talade om att jag skulle byta förbund, byta a-kassa, i och med att de inte representerar yrket jag kommer ha när jag är klar med min utbildning. Då lät det inte som något problem.

Sen dess har räkningarna fortsatt att rasa in. Kundtjänst har inte gått att nå på telefon, inte ens på de öppettider som deras telefonsvarare meddelar att de har när man ringer. Inte ens när man ringer INOM den tidsramen som man får uppläst i luren. Inte ens då har de svarat. Däremot har de fortsatt skicka räkningar. Man kan ju tycka här att rent logiskt skulle de skicka ett BREV efter två månader och meddela att de inte längre anser en vara medlem i deras a-kassa (precis som de gjorde förra gången). Men icke! Istället skickar de ytterligare påslagna räkningar. Den senaste var på 1317:- och efter ytterligare fruktlöst jagande på telefon, efter att ha försökt LOGGA IN på A-kassans hemsida och redan där få meddelandet att mitt konto är avslutat, jag finns alltså INTE registrerad som medlem, mailade jag och ifrågasatte vad F*N de håller på med.

Som svar fick jag “goddag yxskaft” i form av följande;

Tyvärr så har du inte inkommit med någon utträdesanmälan TILL A-KASSAN därför har vi inte avregistrerat dig som medlem.

När jag som svar på det ifrågasatte varför jag inte automatiskt skrivits ur efter halvåret (enl. tidigare rutiner) och även att jag enligt deras eget system inte finns med tillsammans med en förhoppning om att få detta löst smidigt kom nästa idiotiska svar;

Här kommer blanketten!

Hon skickar alltså NU ut en utträdesblankett i PDF-format och jag förmodar att hon därmed också anser att de har rätt till mina pengar (som sedan i augusti har gått till Vårdförbundet och alla deras kopplingar). En blankett som ingen när jag ringde i somras ens nämnde skulle finnas och var tvunget att fyllas i. Trots att tidigare erfarenhet av samma förbund och samma idioti säger att jag i OKTOBER borde ha fått ett brev som talat om att jag inte längre ses som medlem, skickar de istället räkningar.

Hade jag istället anmält mig arbetssökande och ringt för att få ut arbetslöshetsersättning är jag helt övertygad om att jag hade varit utslussad ur förbundet redan innan augusti månad tagit slut.

pantade principer på produktnivå

Jag är högst medveten om att det i sig är en struntsak och inte handlar om miljonbelopp men det gör mig ändå irriterade som om det vore en årslön som försvunnit. Kanske för att jag studerar och inte har så stora medel att röra mig med.

Tog ett varv förbi Vi-handlaren borta på hörnet, köpte tre saker, en pryl för 16:- och 2 Liter mellanmjök. I min värld och då jag räknade på det medan jag plockade (vilket är något  jag alltid gör när jag handlar) skulle notan landa på strax över 30:-. Kassörskan meddelade dock när hon gjort sitt att hon vill ha 41 spänn av mig! Suckade, orkade inte bråka, tog med mig varorna hem. Idag, lagom till morgonkaffet kan jag konstatera felet. Mjölkhelvetet är ekologiskt och kostar några kronor extra per liter.

Varför det irriterar mig (även om det förvisso anses bra för det kollektiva samvetet att handla ekologiskt) är att jag inte räknat in ekologiskt i min budget igår, jag gjorde ett AKTIVT val när jag gick förbi hyllan med ekologisk mjölk och plockade mina två liter bland den som Arla valt att bara kalla Mellanmjölk. (Alltså den som kostar runt 3 kr mindre /Liter.) Det irriterar mig mest för att det inte är första gången det hänt i den butiken, alltså kan jag inte anta att det är slarv utan mer lurendrejerier för att få människor att köpa dyrare produkter än de faktiskt avsett att göra.

För mig som student innebär det i det här fallet att något annat i näringsväg nu måste sorteras bort. Något som jag hade behövt och räknat med men som nu inte finns marginal för då den åts upp av ett par liter jävla mjölk. Samtidigt har detta nu lett till ett något mer drastiskt beslut. Vi-handlaren vid Södra station kommer i fortsättningen enbart få hantera mina ärenden gällande returflaskor som jag samlat på mig från allehanda andra matbutiker runt om i stan. Åtminstone till det att jag känner att jag fått tillbaka det de lurat av mig i mjölkhyllan de senaste fem åren.

motvillig julklappshysteri

Musses julsaga har jag nog aldrig sett men jag misstänker att den här hyfsat lik alla andra versioner av den klassiska julsagan med girigbuken som får besök av dåtidens, framtidens och nutidens ande under julnatten för att någonstans förändra sin grundinställning i livet och bli en “bättre” människa.

Dagens kapplöpning i julklappsrally där åtminstone två av tre deltagare hade sett fram emot ursprungsdealen om en klappfri jul fick mig nästan att krevera. Kan t.o.m. vara så att detta har sprängt min budget för kommande månad. Inte för att jag försökt bräcka någon annan i julklappsköp, men för att jag försökt bidra med så stor del jag möjligen kunnat (utan att ha räknat ihop de utgifter som ligger och förväntar sig bli åtgärdade innan året är slut) för att inte helt sänka den som velat och kunnat lägga upp en större budget för julklappsinköp.

Rättvisemätningar i utgifter, rädsla för att någon annan ska “bräcka” ens gåvor genom att ha köpt något mer och lite extra, panik över att inte ha köpt något till någon som man ev. kommer få en julklapp av. Jag mår lätt illa och blir mest trött av tanken. Kanske gör det mig till Grinch? Kanske gör det mig bara till människa. Kanske innebär det att jag inte riktigt har glömt vad vi oftast försöker intala oss att jul borde handla om – även om de flesta ändå sedan skyler över det med en frenetisk klappjakt på prylar som ingen egentligen har önskat eller ens behöver.

Nästa år ser jag fram emot en klappfri jul – långt ifrån alla nära och kära.

lite perspektiv på pengar igen

Av orsaker som jag inte minst letade jag i veckan som gick efter “snigel på ögat”. Ni som var med på den tiden och minns hur en 6 år gammal kille hade lysande idéer om vad man skulle göra med alla de som inte betalat sin TV-licens vet vad jag pratar om. Jag försökte helt enkelt hitta den filmsnutten, utan någon som helst framgång.

Dock hittade jag några ord om kampanjer som följt efter det hos Second Opinion men det var inte det som fick mig att fastna där. Istället var det deras kommentarer om hur Mogi och Aftonbladet gör narr av arbetslösa och den ersättning de får från (om de ens får någon) a-kassan att leva på. För något annat kan inte jag heller se att hon gör. Stackarn kan verkligen inte ha det lätt, behöva leva lite bättre än många gör under två veckor även om det inte alls är på den nivån hon är van vid. Visst blir jag irriterad över att se hur problematiska hennes två veckor är då hon ska överleva de hemska fjorton dagarna på endast 3770 kr. Endast? Som student har jag inte mycket mer att leva på än en arbetslös, dock med samma mängd utgifter som en vuxen arbetande människa, även om jag försökt skära ner på allt som verkligen kan ses vara onödigt. Fick jag en möjlighet att “behöva leva på” det i två veckor utan att ta hänsyn till tiden vare sig före eller efter skulle jag gråta av lycka!

Om jag minns rätt så har F. Kjellberg tidigare skrivit om hur det inte alls är synd om studenter på det sätt AB rapporterat om, vilket jag faktiskt håller med om. Att inte ha råd att äta annat än nudlar för att man är borskämd och bara måste ha en iPhone, snusa fyra dosor i veckan, dricka dyrt kaffe på stan, gå på krogen varje helg osv. är inget annat än idioti och felprioriteringar. Samtidigt faller väl de artiklar han valt att kommentera i samma sunkiga låda som “Mogis äventyr som arbetslös i två veckor” och kan knappast ta på allvar.

Själv vägrar jag nudlar, har inte köpt någon iPhone och har några gånger funderat på att krydda bloggen med mer av studentlivet, hur det inte alls behöver vara torrt och tråkigt för att man lever en bit under existensminimum (vet faktiskt inte var det ligger, men är säker på att det är högre än det här utifrån inkomster kontra utgifter) men inser samtidigt att det nog inte är lönt. Jag behöver i så fall ha ett roligare liv i övrigt för att det ska vara roligt eller ens relevant för någon att läsa om det.

jag har svårt för missbrukare

De har det inte lätt, det kan jag mycket väl tänka mig, men det finns en sorts missbrukare som jag bara blir heligt förbannad på och då spelar omständigheterna ingen roll. För så värst synd om dem är det inte egentligen. Jag menar i det här fallet språkmissbrukare, inget annat. En dag för ett tag sedan bestod av en väldig massa telefonsamtal och det kändes skönt att vara lite eftertraktad för ovanlighetens skull.

Mitt ibland alla dessa samtal dök det ändå upp ett samtal jag gärna klarat mig utan. Min mobiltelefonoperatör hade satt någon stackars student på att agera säljare för att kränga mobila bredband. Så en väldigt glad och klämkäck grabb ringde upp, talade väl om mitt nuvarande abonnemang och hur jag var utvald att premieras som kund, så han hade bestämt sig för att BJUDA på ett mobilt bredband.

I min värld när någon bjuder på något så får man det förbehållslöst och alldeles gratis. Görs det dessutom INNAN man gjort något annat storköp (som gör att det slängs med som en liten present) ska det inte förväntas någon ersättning för det i efterhand. Men si så bra var det såklart inte.

Visst skulle jag få modemet alldeles gratis och det skulle bjudas på inträdesavgiften men sen skulle jag så klart få betala den lilla nätta summan av 299:-/månad, eller nja han skulle ju vara lite snäll så 149:-/månad resten av året.

Jag studerar, har ingen annans inkomster att luta mig mot, och begränsar därmed mina utgifter till det jag finner mest nödvändigt. Detta lät jag också meddela och tackade bestämt nej till ett erbjudande som kostar mer för mig än det är roligt.

Med det kom även ett löfte om att byta operatör om min önskan inte var tydlig nog, och det BJUDER jag på!

händig man sökes


För någon vecka sen kom ett brev från Com Hem, som jag ett tag struntade i då de har lärt sig skicka e-fakturor och jag därmed gissade att det var reklam. När jag väl öppnade det fick jag ett fint litet meddelande som sa;


“Den 3 november kommer Com Hem att avveckla abonnemanget Analog-tv Bs i din fastighet. Det innebär att ditt nuvarande tv-abonnemang upphör från denna tidpunkt. Bla ba bla bla”


Så kom ett fint erbjudande med dubbelt så mycket kanaler för samma pengar och ännu mer kanaler som underförstått skulle kosta ytterligare om tre månader. Orka! Så mycket tittar jag inte på TV. Den står förvisso på och håller mig sällskap en del, men är inte tillräckligt intressant för att jag ska behöva ha trettiosjutton kanaler. Tog ett varv på Com Hems hemsida för att se vad som fanns att välja på och beställde till slut ett nytt paket (likt det jag beställt någon gång för en massa år sedan och bara fortsatt på) med TV/Bredband/Telefoni för en del mindre pengar än de jag betalar idag! Bra deal för student med taskig ekonomi alltså.

Nu har avin kommit! Boxen ligger och väntar på att bli hämtad. Kortet som ska sitta i den ligger på skrivbordet och jag vågar inte gå och hämta den. Det tekniska krånglet (som antagligen bara handlar om att sätta i några sladdar, hatar sladdar, får mig att dra mig undan. En händig man vore på sin plats. Fixa mina sladdar, justera mina kanaler och sedan när han ändå är här kunde han justera min sneda garderobsdörr och skruva upp lite hyllor. Efter det skulle det inte vara otänkbart att över en flaska vin se över frökens lite mer privata kanaler, justera tongångarna en smula och resten bör säkerligen censureras. Det vore något det.

Men var finns han, någon som vet?



Hur mycket lockas du av vuxenpoäng egentligen..

Nu när jag röjer runt i röran på köksbordet (typiskt att det ska vara så viktigt just nu när jag behöver sätta mig med kurslitteraturen och verkligen förbereda mig för morgondagen) stöter jag på högen med reklam och bra erbjudanden som kom med studentkortet. Däribland ligger DN:s klämkäcka anmodan om en prenumeration och fler vuxenpoäng!


Jaha? När får jag utdelning för mina dyra och surt förvärvade poäng då? I vilket sammanhang behöver jag känna att det är mer vuxenpoäng som gör mig till en bättre människa. Det kanske hade fungerat när jag var 19, men allvarligt talat. Jag är för helvete redan 30! Vuxenlivet är ytterst påtagligt och flåsar mig i nacken tillräckligt mycket som det är.

Några futtiga extrapoäng i form av ytterligare utgifter behövs inte. Att inte ge efter för och skaffa sig totalt onödiga kostnader är väl vuxet om något. Jag kan läsa på www.dn.se där det inte kostar något extra! Mer vuxet än så blir det inte, i alla fall inte idag och knappast senare heller!