Jag känner mig som Askungen.

Även om sagan inte ser riktigt likadan ut och rollbesättningen inte riktigt är densamma så är känslan där. Känslan av att hinna klart alla sysslor och samtidigt få färdig klänningen i tid till balen. Jag vet bara inte om det finns möss som hjälper mig. Det är svårt att identifiera vem som är styvmor i det här dramat och det kan mycket väl vara så att prinsen, som jag önskar få dansa med och som givetvis är den främsta orsaken till att jag vill lyckas med det här, redan har en annan plan – eller kanske rent utav också har styvmorsrollen. Låter det snurrigt?

Det kanske det är, och samtidigt är det inte alls snurrigt. Prinsen i sagan är pojkvännen med motorcykeln som representerar dansen. Klänningen som riskerar att inte bli klar i tid är utrustningen som behövs för att åka säkert och balen i fråga är en händelse som är om två dagar. Vem som då representerar de hjälpande mössen i sagan vet jag inte, men om det inte blir någon dans för min del verkar det vara fritt fram att dansa med andra vilket skulle kännas – hemskt.

I synnerhet som det varit tal om någon som faktiskt känns hotfull, inte att lita på och som jag helst skulle sätta förbud på att komma närmare än 100 meter från prinsen, åtminstone så länge hon fortsätter visar mig de sidor hon gjort så här långt. Hon känns som en elak styvsyster sett ur sagovinkeln.

Samtidigt undrar jag om min prins ibland har på sig styvmorskappan eller om det finns andra roller jag glömt, då jag inte är säker på vilka planer som görs. Vad som sätts upp med övriga inbjudna gäster är också utom mitt synfält. Det skulle mycket väl kunna vara alternativa lösningar, underliga överenskommelser i det dunkla som senare ska verka oskyldiga och som den enda möjliga lösningen just då. Känslan är att de i så stor utsträckning som möjligt byggs i hopp om att klänningen aldrig ska bli klar, åtminstone inte i tid till den här balen.

Så var är min goda fe? Kommer hon dyka upp när balen har börjat och jag sitter ensam kvar i mörkret och gråter?