Tag Archives: bloggar

en önskan om förändring

Om jag bara hade ork, tid och kunskap skulle jag göra om den här sidan. Använda den lite mer kreativt än så här, knuffa ner bloggen till en undersida och kanske rent utav se till att ha någon större nytta av sidan och adressen som helhet.

Om jag bara hade ork, tid och kunskap…

Leave a Comment

Filed under Allmänt

det kommer mera

Det är inte så att jag inte längre har något att skriva. Det är inte ens så att jag tröttnat på att skriva här och fundera på livet och världen omkring mig. Det är inte ens en protest över det låga besöksantalet och att kommentarsfältet inte glöder.

Det är bara så att det händer en massa annat som just nu fått lite högre prio än det här. Så var lugn.

Det kommer mera. Bara inte just nu.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

andras ord betyder något

Jodå, jag läser bloggar också. Inte alltid så regelbundet som jag skulle önska men jag läser när jag minns. När jag kommer på mig själv med att undra vad som hänt sedan sist, hur det har gått och hur människan bakom bloggen mår.

Jag ser Essa skriva om det analoga livet och tänker samtidigt på mitt en egen analoga tillvaro, hur jag önskar att den var mer integrerad i min digitala samvaro.

Jag kollar in hos Hoppfull, undrar hur hon mår nu. Vet att hösten och en stor del av sommaren har varit tuff för henne. Hoppas att det finns lite mer ljusglimtar igen.

En kort stund landar jag hos Esroth och känner efter att ha läst hennes tankar att jag också gärna vill nysta i begreppet lycka, men också att jag inte har tid att göra det alldeles just nu.

Kollar också hur en del av  mitt hjärta mår och går sönder lite till. Lillnywen, käraste syster, är arg, uppgiven, uppriven och ledsen över livet,  vilket jag på många sätt förstår. Samtidigt går jag sönder lite mer, just för att jag är så maktlös i det hon upplever. Jag kan inte laga hennes tillvaro hur mycket jag än skulle önska, jag kan ju knappt ens laga min egen.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

ett fel som är trasigt

Det händer att jag känner mig så här ibland…

alltså, full av godsaker som många kan tycka om men utan någon som helst möjlighet att dela med mig av det – till någon.

Leave a Comment

Filed under Allmänt

en liten dans för smaklökarna

Jag lovade Mymlan mitt skämsrecept tidigare i veckan. Det blev inte av samma dag jag lovade det då det har kommit en del annat i vägen men här är det! Att det ska gå hyfsat fort är något även jag uppskattar och med lite simultanförmåga är det här snabbt avverkat.

Ingredienslistan är inte särdeles lång. Till två personer använde jag sist jag skyndade igenom middagen följande;

——– detta behövs alltså ———

laxfilé – en bit/portion

ett paket Bacon (till 2-3 portioner)

en påse frysta gröna ärtor (ca 600 g)

2-3 potatisar (beroende på storlek, helst mjöliga)

2-3 vitlöksklyftor

en klick smör

en skvätt mjölk

salt & peppar

Sen är det bara att köra igång!

Koka potatisen (skär i bitar för att hålla nere koktiden) med mycket vatten, vitlöksklyftorna och en gnutta salt. När potatisen nästan kokat klart, slå i ärtorna så att även de får sin koktid.

Under tiden potatisen kokar – Klipp bacon i bitar och stek knaprigt.

Lägg baconbitarna på hushållspapper och låt rinna av.

Salta och peppra laxbitarna, vrid ner värmen på stekpannan till medeltemperatur och stek laxen (tar ca 3 min/sida med färsk lax).

Under tiden laxen steker häll av vattnet från ärtor och potatis. Mosa (fungerar bra med stavmixer) och rör i smör, mjölk och salt/peppar, smaka av.

Lägg upp laxen på tallrikmed ärtmoset och strö baconbitarna över laxen.

Dags att ÄTA!

(Om baconbitarna blivit helt kalla brukar jag låta de springa förbi stekpannan där laxen just legat och värmt sig innan de landar på tallriken)

Liten notering i efterhand: Moset räcker oftast till 3 portioner, skulle kunna räcka till fler med någon mer potatis i. Lax tycker jag de frysta bitarna man köper fungerar lika bra som färsk.

Leave a Comment

Filed under Ätbart

Jag har röstat på Towe!

Egentligen borde jag sitta med näsan i kurslitteraturen och alldeles strax är det just det jag ska göra. Men innan jag gör det vill jag bara säga att jag tycker du ska göra som jag gjorde nyss.

Findus utser “Sveriges Bästa mamma” och för ovanlighetens skull finns där en underbar ung kvinna, mamma till en krigarprinsessa, som jag och säkert många av er också har haft kontakt med. Så nu har jag röstat på Towe.

Gör du också det?

1 Comment

Filed under Allmänt

i min säng sover ingen

Det gör mig glad och varm inombords. Det rycker i hjärterötterna. Jag har förmågan att känna glädje inför en annan människas lycka. Inför glädjen hos någon vars liv jag inte dagligen delar i min vardag, åtminstone inte fysiskt.

Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att så snabbt ha vant mig vid att sova nära någon. Att någon mer än jag så snabbt har återupptäckt och upplevt hur svårt det kan vara att sova själv, om så bara för en natt.

Leave a Comment

Filed under Insomnia

är jag för privat?

Det är först när någon ställer frågor som “varför gör du det du gör?” som jag börjar reflektera över det. Ibland lyckas jag ställa frågan själv, men oftast händer det så mycket annat att jag inte ens tänker på en fråga bara sådär. Dagens samtal gav lite nya funderingar på just personligt/privat. Vad är vilket och var drar man gränsen?

Jag trodde nog någonstans att jag höll ganska hårt på mitt privat även om jag tagit mig för att vara personlig i det mesta jag skriver, uttrycker och gör. Lite lätt börjar jag misstänka att det inte riktigt är sant ändå. På vilka sätt är jag privat, egentligen?

– Jag går inte att hitta i telefonkatalogen, på eniro eller på hitta.se

– Ytterst få människor vet vad jag har för färg på trosorna idag. (Än så länge vet bara jag)

– Det är sällan och ytterst få som fått vistas i mitt hem i verkligheten.

– Jag undviker att uppge namn på orten där jag vuxit upp, jag ritar inga kartor över exakt var jag bor och jag talar sällan om vad medlemmarna i min familj och släkt heter.

– När jag berättar om händelser är det oftast svårt att identifera medaktörerna i berättelsen där ute i verkligheten.

Jag inser så smått att det enda jag egentligen är privat med nog är telefonnummer. Resten handlar snarare om min omgivning. Mina privata inslag handlar sällan om att skydda mig (jag har ju redan serverat mina nakna tankar och funderingar på silverfat så vad skillnad skulle en naken kropp göra?) utan snarare om att skydda andra. De som inte valt att blivit nämnda här, de som inte valt att blivit utlämnade men ändå i viss mån blir det utifrån att vara en del av min verklighet. Att jag valt att inte maskera mig särdeles hårt innebär trots allt inte att jag har någon rätt att visa upp andras nakna sanningar hur som helst.

Jag kanske borde satsa på en mer opersonlig nisch istället?

Leave a Comment

Filed under Internet

gränslöst smicker

Den pågår för fullt just nu.

Den är partisk, ogenerad och framför allt inte baserad på någon som helst rättvisemärkt nominering (så vitt jag förstått det i alla fall).

Samtidigt är det lite roligt. Vi (eller i a f jag) som inte riktigt var inne nog för att få vara med på rallyt om det Stora Bloggpriset får vara med på det här rallyt om Lilla Bloggpriset istället. Kan det möjligen vara så att det är Sveriges minsta bloggpris? Roligt är det hur som helst, och lite gulligt också.

Jag känner mig smickrad – i alla kategorier.

4 Comments

Filed under Internet

behovet av frihet

Hinner egentligen inte just nu, men vill så gärna skriva en lång post om min känsla av frihet. Kanske kan en dikt (berätta inte för någon nu hur illa jag egentligen tycker om dikter – speciellt mina egna) jag skrev för elva år sedan få lägga en grund. Kan det möjligen tänkas att man kan se behovet av frihet bakom orden?

Jag vill inte behöva dig. Jag vågar inte behöva dig.
Jag kommer aldrig någonsin kunna ställa mig upp och säga:
“Se mig! Det här är JAG!”
Inte så länge jag behöver dig. Inte så länge jag “behöver” någon.
Så snäll du, var inte bitter och ledsen över att jag inte behöver dig
Gläds istället
då jag finns hos dig av en så enkel orsak som egen fri vilja.
Var glad att jag finns hos dig
och vet att det är för att jag VILL.
Vet att det är för att jag älskar dig.
Inte för att jag känner mig tvingad att vara här,
utan för att jag själv har valt det.

1 Comment

Filed under Sinnelag