Tag Archives: arbete

Tiden går fort när man har roligt.

Posted on by
3

Jag vet inte riktigt hur det gick till men det är redan mars. Brukar inte nya år börja med januari? Senast jag kollade var det början av året och jag skulle hinna med en väldig massa saker innan våren. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hinna. Våren borde komma när som helst. Jag lär knappast ha sån tur att den dröjer ända till maj.

Så vad har egentligen hänt?

Det första spontana svaret är - Ingenting. Mitt liv är ganska tråkigt i grunden.

Men funderar jag lite längre så har jag givetvis en massa orsaker och undanflykter även den här gången. Det är lite så jag är. Så jag har inte fått ordning på alla de där planerna för att…

.. jag har börjat på en ny utbildning och fokuserat mer på den än jag någonsin lyckades med under föregående utbildning.

.. jag har blivit med ett jobb som förtjänar ett visst antal timmar varje vecka. Minst!

.. jag försöker lära mig italienska

.. jag försöker komma ikapp med resttentor och annat för att CSN ska börja uppskatta mina insatser igen.

.. mina helger är inte ensamma längre. Vi är två om dem och det händer att det ryms krogkvällar, middagar med vänner och t.o.m. dans under de där få timmarna som helger ändå är.

Så vad var det jag egentligen hade tänkt jag skulle hinna med innan våren?

Komma i form? Gå ner fem kilo? Äta ordentligt varje dag? Skriva en klok bloggpost varje dag? Få bra rutiner i tillvaron? Städa i köksskåpen?Rensa garderoben? Bli en bättre människa och därmed också bli en sån där människa som andra vill umgås med?

Det verkar inte fullt så enkelt att få ordning på allt det där som jag först trott, nu har jag dessutom inte hunnit. Så endera har jag fokuserat på fel saker eller så har jag missat något viktigt. Men det gör inte så mycket. Jag trivs i processen jag befinner mig i. Kanske är det bara så enkelt att det jag gör och har gjort senaste tiden är den sortens pusselbitar jag behöver för att få ordning på de mål jag har satt upp. Jag ser ingen anledning att klaga eller ens spekulera djupare i det. Det är en trivsam tillvaro jag har även om några få saker fortfarande behöver justeras. Det är nog bara så att jag får ge mig själv en generösare deadline den här gången.

moviestar

Posted on by
Reply

Tänk att man blir så galet trött av att göra ingenting, eller så hade det inget med saken att göra utan var istället helt relaterat till årstiden. Imorgon måste jag påminna mig hårt om att faktiskt plugga. Jag har ignorerat det ett par dagar nu igen. Även om det förvisso har ignorerats för inkomstbringande sysslor så är inte imorgon rätt dag att fortsätta ignorera. Dagen idag var hur som helst en välkommen avvikare från de annars ganska så lika, vardagliga, tråkiga dygnen i mitt liv.

Tillsammans med lite andra bekanta från twitter och en hel del andra statister (som jag misstänker har högre ambitioner med sina framträdanden) spenderades första halvan av dagen på Kajplats 14 i en kall båt med ett hysteriskt franskt filmteam i omlopp.

selektivt skrivande

Posted on by
Reply

Tiden räcker inte till just nu. Det finns så mycket jag vill skriva. Samtidigt finns det så mycket annat jag behöver skriva, för att inte tala om allt det där jag för stunden känner att jag inte KAN skriva (p.g.a. att jag inte vill mata de troll som jag nu ihärdigt arbetar på att tiga ihjäl) så resultatet blir så väldigt lite skrivet att jag blir rastlös bara av det.

Jag får nog försöka fokusera några dagar på det jag måste skriva och samtidigt fortsätta läsandet om saker likt de här nedan inför kommande tentor.

Benstruktur generellt..

Osteoblaster bygger ben..

Osteoklaster bryter ner ben..

Tiden går alldeles för fort. Vad händer med “gott om tid att plugga till nästa tenta”? Nu är jag alldeles för trött. Får bli närhet, mer kärlek och vila för att ta itu med det imorgon.

tårfria timmar

Posted on by
Reply

Jag är alldeles gråtmild idag. Minsta lilla och det kommer krypande. Så nära att spärrarna ger vika och tårarna forsar fram. Har svårt att sätta fingret på varför. Någon liten impuls säger mig att det här är något jag känner igen, något som är bekant, när det kittlar i tårkanalerna, klumpen i halsen växer sig större och jag rynkar ihop näsan för att hindra tårarna från att leta sig ut och ner längs kinderna. Om jag bara visste varför.

Samtidigt är jag inte säker på att jag vill veta. Just nu kommer det kännas som en lättnad att om en timme stå där i omklädningsrummet, skala av det som normalt identifieras som jag och kliva i de blå kläderna. Byxorna, t-shirten (jag är frusen idag) och blusen som gör mig till en ibland de som kommer kännas igen som stöd och hjälpande händer i den stundom förvirrande tillvaron. En liten skylt med mitt namn och kort information kommer också tala om att jag inte riktigt hör till de andra. Men för de som behöver stödet, hjälpen och närvaron betyder den ingenting. Det som betyder något är att jag finns där. Att jag ser, hör och bemöter.

För mig betyder det också att jag inte hinner grubbla på vad som idag gör mig gråtmild, vad som idag får mig att vilja krypa ihop i ett hörn av världen och bara försvinna. Det är en lättnad att inte behöva ta i de tankarna på närmare åtta timmar.

Förhoppningsvis är jag för trött för att ägna en sekund åt dem ikväll också. Förhoppningsvis är jag för trött för att ens orka gråta.

lite perspektiv på pengar igen

Posted on by
6

Av orsaker som jag inte minst letade jag i veckan som gick efter “snigel på ögat”. Ni som var med på den tiden och minns hur en 6 år gammal kille hade lysande idéer om vad man skulle göra med alla de som inte betalat sin TV-licens vet vad jag pratar om. Jag försökte helt enkelt hitta den filmsnutten, utan någon som helst framgång.

Dock hittade jag några ord om kampanjer som följt efter det hos Second Opinion men det var inte det som fick mig att fastna där. Istället var det deras kommentarer om hur Mogi och Aftonbladet gör narr av arbetslösa och den ersättning de får från (om de ens får någon) a-kassan att leva på. För något annat kan inte jag heller se att hon gör. Stackarn kan verkligen inte ha det lätt, behöva leva lite bättre än många gör under två veckor även om det inte alls är på den nivån hon är van vid. Visst blir jag irriterad över att se hur problematiska hennes två veckor är då hon ska överleva de hemska fjorton dagarna på endast 3770 kr. Endast? Som student har jag inte mycket mer att leva på än en arbetslös, dock med samma mängd utgifter som en vuxen arbetande människa, även om jag försökt skära ner på allt som verkligen kan ses vara onödigt. Fick jag en möjlighet att “behöva leva på” det i två veckor utan att ta hänsyn till tiden vare sig före eller efter skulle jag gråta av lycka!

Om jag minns rätt så har F. Kjellberg tidigare skrivit om hur det inte alls är synd om studenter på det sätt AB rapporterat om, vilket jag faktiskt håller med om. Att inte ha råd att äta annat än nudlar för att man är borskämd och bara måste ha en iPhone, snusa fyra dosor i veckan, dricka dyrt kaffe på stan, gå på krogen varje helg osv. är inget annat än idioti och felprioriteringar. Samtidigt faller väl de artiklar han valt att kommentera i samma sunkiga låda som “Mogis äventyr som arbetslös i två veckor” och kan knappast ta på allvar.

Själv vägrar jag nudlar, har inte köpt någon iPhone och har några gånger funderat på att krydda bloggen med mer av studentlivet, hur det inte alls behöver vara torrt och tråkigt för att man lever en bit under existensminimum (vet faktiskt inte var det ligger, men är säker på att det är högre än det här utifrån inkomster kontra utgifter) men inser samtidigt att det nog inte är lönt. Jag behöver i så fall ha ett roligare liv i övrigt för att det ska vara roligt eller ens relevant för någon att läsa om det.

328 kronor mer i månaden

Posted on by
Reply

Så kommer det se ut om jag fortsätter studera nästa år. Åtminstone om man ser till den här artikeln. Som om det vore värt det. I dagsläget äter hyran upp 56% av mina pengar från CSN. Ska vi dessutom köpa huset och vi är så superoptimistiska som ingen kan vara i dessa tider, låtsas att även jag får ett lån av banken och kan köpa, så kommer boendekostnaden efter det, och efter CSNs höjda studiemedel äta upp ca 67% av mina pengar. Det kanske är dags att se sig om efter ett jobb ändå, trots att det kan innebära stängda dörrar i framtiden vad gäller att utbilda sig. Kanske är det dags att sprätta iväg den där romanen snart ändå. Men bara kanske..

Diverse tankebollar..

Posted on by
Reply

Det blir inget sammanhängande alls här ikväll. Hjärnan verkar inte ha fått rikig kontakt med medvetandecentralen, vet bara inte varför. Kanske behöver sova lite mer, kanske behöver våga leva lite mer eller kanske bara behöver bli osynlig för omvärlden.

Stod ut med ett personalmöte efter stängning ikväll men protesterade högljutt inför det nya kontraktet. Mertid må hända går för sig, men att lite fult försöka skala av 20kr per timme och hoppas att man inte upptäcker det är fulare än jag accepterar. Blir det ingen ordning på det så får de helt enkelt leta upp ny personal och CSN får göra en ny bedömning än en gång.

Imorgon får alla eventuella utflykter göras till fots. SL-kortet hade sin sista dag idag och jag tycker det verkar korkat att köpa ett nytt bara för att ha ett, kan ta det om en knapp vecka när det behövs igen istället. Jag borde nog se till att klippa mig förresten, och antagligen färga håret också. Har fortfarande svårt att lita på frisörer i den här stan, den senaste fick mig att se ut som en mespropp. Snacka om att inte vara det minsta lyhörd för kundens önskemål eller personlighet. Det var iofs 3½ år sen, men en del ränder går aldrig ur.

Det skulle dessutom vara skönt att se lite riktigt folk igen snart, men oddsen att det kommer hända känns obefintlig. Enda gången någon verkar det minsta öppen till att ses är om de doftar en möjlighet till sex i det hela. Jag kan inte låta bli att vara trött på den sortens människor som tänker med kuken. Nog för att sex tar upp den största delen av folkets tankeverksamhet (den som försöker påstå något annat ljuger) men det finns ändå en del andra element som kan vara bra att fokusera på FÖRST! Sån’t där som får människor att känna sig omtyckta för vad de är..

Vardagstristess med guldkant

Posted on by
Reply

Den tråkiga vardagen blir alltid lättare när man har något att se fram emot. Ibland är det rent utav så att man kan bistå sig själv nya utmaningar i väntans tider helt enkelt för att göra det hela lite mer spännande. Veckans uppdrag är att inte spendera något på mat utan använda de resurser som redan finns hemma. Förberedde lunch för tre dagar framöver innan helgen var slut och då det inte finns så många hungerskänslor om kvällarna funkar det bra med hallonkräm eller havrekuddar. Blir att göra mer matlådor imorgon. Funderar nästan på att införskaffa fler platsburkar i just den där lagom lilla storleken för att få större variation på luncherna under arbetsveckorna. Kanske lite senare, först måste det bli en vana. Eller kanske bara hitta ett nytt jobb, långt härifrån. Det skulle va härligt, speciellt eftersom jag vill vara närmare honom.

Appropå det där med vanor. Någon smartkeps har sagt att det tar 20 dagar/gånger att skapa en vana respektive bryta en vana. Frågan är bara hur många ‘vanor/ovanor’ man kan dra på sig samtidigt och om man kanske måste ha samma tidsintervall på alla för att ingen ska gå osökt förbi och försvinna ut genom fönstret innan den är etablerad. Den som lever får se.