Om (& Varför?)

Här är ett sparsamt “hackande” vad gäller koder och liknande, men ni får hålla tillgodo. Det är nämligen skrivandet, lekandet med ord och alla olika sätt på vilka det går att formulera tankar som är min passion.

Så vem är jag? Vem tusan är Newyn?

knytttetEnligt Gröngölingarna (ni vet scoutpatrullen i Kalle Anka) är Newyn en Naturlig Efterklok och Wienerbrödsmumsande Yoghurtsurplande Nakenbadare.

Gröngölingarna kommer ganska nära sanningen, undantaget att jag inte är det minsta förtjust i Wienerbröd, men det fanns väl inte så mycket annat på W att föreslå.

 

Frågar du mig direkt kommer svaret troligen bli i form av motfrågan; “Vad vill du veta?”

Att behöva svara på den frågan utan att ha en aning om vad för information mottagaren söker är lite som att försöka cykla en snitslad bana med diverse obehagliga hinder. På en enhjuling. Med ögonbindel. Helst också sjungandes Marseljäsen. Baklänges.

Så om du inte frågar specifikt nog kan det hända att du får nöja dig med att Newyn svarar;

“Jag är. Räcker inte det?”

SÅ VARFÖR NEWYN AV ALLA LUSTIGA ORD?

Det händer att frågan dyker upp.

Varför Newyn? Vad betyder det?

Det finns en liten historia bakom det.

I slutet av 1990-talet, senare delen av 1998, var tidpunkten då jag först började använda internet. På den tiden var det mer regel än undantag att aldrig använda sitt riktiga namn eller lämnade ut personliga uppgifter om sig själv. Alla hade alias.

Jag hann prova några olika men landade ändå ganska snabbt i Newyn.

Så vart kom det ifrån?

Vid samma tidpunkt läste jag fortfarande relativt stora mängder böcker. Just det året var det Fantasy som var på tapeten. I en bokserie av Katharine Kerr gavs en av huvudkaraktärerna namnet Nevyn som en del i en typ av förbannelse. Språket ifråga var påhittat och ordet nevyn hade i det språket fått betydelsen Ingen.

Så från ett stulet namn (på en maskulin karaktär) i en bok blev det i mitt fall “newyn”, som del i namn på min dåvarande hemsida, alias vid chattar och annan närvaro på internet. Dock med W istället för V för att det i mitt tycke gav en lite mer feminin klang.

För övrigt var Ingen ofta exakt vad jag kände mig som på den tiden och gör ibland fortfarande. Numera i formatet “Jag är ingen särskild, precis som alla andra.” Något som har gjort det än mer självklart för mig att digitalt identifera mig genom det ordet.

1 thought on “Om (& Varför?)

Comments are closed.