något närmare Newyn » Insomnia

i min säng sover ingen

newyn — Thu, 08 Apr 2010 19:55:50 +0000

Det gör mig glad och varm inombords. Det rycker i hjärterötterna. Jag har förmågan att känna glädje inför en annan människas lycka. Inför glädjen hos någon vars liv jag inte dagligen delar i min vardag, åtminstone inte fysiskt.

Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att så snabbt ha vant mig vid att sova nära någon. Att någon mer än jag så snabbt har återupptäckt och upplevt hur svårt det kan vara att sova själv, om så bara för en natt.

när något saknas

newyn — Mon, 18 Jan 2010 16:52:18 +0000

Jag fixar inte det här. Sömnproblemen håller i sig. Jag fixar inte det här. Allt är ett enda stort töcken. Jag fixar inte det här. Att gå och lägga sig är bara förknippat med ångest och oro, inget eller ingen som lugnar. Jag fixar inte det här. Det är då demonerna har som mest makt, när jag ligger där ensam – utlämnad. Jag fixar inte det här. En enda liten gest, en enda gång då handling i form av närvaro kunde möta upp och ge substans åt orden som redan levererats. Ord som “jag gillar dig”, “bara dig jag vill sova med”, “jag älskar dig” men som aldrig planterats i en verklighet. En enda gång hade räckt. En enda. Men som det är nu? Jag fixar inte det här. Utan en känsla av trygghet kan jag inte sova. Jag fixar inte det här.

Dags att ge John Blund sparken!

newyn — Mon, 02 Nov 2009 08:55:00 +0000

Sömnproblemen är tillbaka. Nocturnekontot är i obalans och jag har inte längre kontroll över mina insättningar, inte på något sätt. För det är ju så, ett konto där man behöver sätta in sömn regelbundet för att köpa sig vaken tid. Jag behöver X antal timmars sömn för att fungera. Någon enstaka gång kan jag klara mig på hälften utan problem, men det förutsätter att jag fått de där timmarna varje natt, regelbundet. När jag som nu istället legat på X-3 en längre tid finns det ingen buffert kvar. Inget att ta av. Inga marginaler att spela på.

På det här kommer dessutom stress. När jag går och lägger mig är det förvisso för att jag är trött men när jag väl landat med örat mot kudden sätter stressen igång. Jag måste nämligen somna inom Y antal minuter för att få mina X timmar och X-1,5 är det mesta felmarginal jag kan hantera och fortfarande ta mig ur sängen i dagsläget. När jag passerat det med råge, legat i sängen tillräckligt länge och stressat över att inte somna, vet att det redan är kört… Först då är utmattningen så stor att kroppen har kraft nog att ta över. Problemet blir istället att jag inte vaknar när jag måste.

När jag väl somnat finns det ingen suck att jag vaknat förrän kroppen nått så nära X timmars återhämtning att den är nöjd. Finns inte på kartan. Har aldrig funnits. Redan som barn hände det att jag sov bort ett helt dygn och när jag väl kom upp var det återigen mörkt och dags att gå och lägga sig. Senaste sex åren har jag också haft dagar när sömnen tagit över helt. Visst jag har vaknat till, konstaterat var jag är, enbart för att känna att det inte gått att hålla sig vaken.

Det här kommer inte hålla den här gången heller. Idag stängde jag av tre alarm i sömnen, slog på TVn för att bli uppskrämd av nyheterna och sov vidare. Det håller redan på att ha konsekvenser. Förödande konsekvenser i livet som redan är rörigt nog och inte riktigt fungerar. Vi får se hur länge jag står ut, mäktar vidare, den här gången.

morgonstund är inget för mig

newyn — Mon, 21 Sep 2009 06:19:00 +0000

Jag skulle vilja ha en ny väckarklocka. Helst en sån där som kärvänligt viskar att det är dags att vakna och kliva upp, kysser mig i nacken och varsamt buffar mig ur sängen. Om den dessutom har förmåga att servera frukost är det helt klart en bonus. Det som väcker mig nu är fruktansvärt och i längden kommer det vara ohållbart. Men visst borde det väl gå att få tag på en sån jag just beskrev?

Jag fyller ju år hyfsat snart ändå, så det vore en ypperlig present utöver det jag redan önskat.

Mobiltelefonen är min fiende.

newyn — Tue, 08 Sep 2009 06:20:00 +0000

Speciellt om mornarna, då hatar jag den. Kroppen anser att det är alldeles för tidigt när telefonen sätter igång. Den skriker, kvittrar, ringer i klockorna värre än en domedagspräst, allt för att jag ska vakna och uppmärksamma dess existens. I det läget håller jag fortfarande med kroppen och trycker till telefonen. Inte nu! Inte än! Sen! Om en stund! Så håller vi på, länge. Varje morgon då jag behöver ta mig ur sängen tidigt.

Då jag för ett tag sedan märkte att tiden verkligen drog iväg i det här, var det bara att konstatera att 9-minutersintervaller är alldeles för mycket. Alltså ställer jag numera alarm på tre olika tider, vilket innebär att i samarbete med varandra är intervallerna inte mer än 3-6 minuter. Snooze är ett gift!

Idag tog det 1½ timme att ta sig ur sängen. En å en halv JÄVLA timme! Jag hatar det! Mobilen hatar mig, speciellt vid den tiden på dygnet. Det innebär att jag får stressa för att inte bli sen. Jag hatar att stressa, tänker inte stressa. Det innebär att jag får prioritera bort en del annat ur morgonrutinerna istället. Tröttsamt! Jag behöver en ny lösning, någon som drar av mig täcket, varsamt knuffar mig ur sängen och påtalar att det ÄR dags att kliva upp.

Så finns det någon som vill extraknäcka som mobiltelefon?

Varför inte räkna får..

newyn — Sat, 11 Jul 2009 19:54:00 +0000

Sömnproblem har säkert alla haft någon gång i mer eller mindre omfattning. Mina har varierat men funnits, mycket p.g.a. stress, oro och annat oknytt som inte behöver tas upp i detalj. Något som varit en hjälpande hand, eller snarare boven i dramat, i processen med att inte sova är och har sedan länge varit datorn och internet.

För visst är det så att när man väl parkerat vid tangentbordet rusar tiden iväg. Det där man bara skulle kolla tar lite extra tid, det svaras på lite nytt här och var och vips har det gått betydligt fler timmar än man egentligen hade tänkt sig.

I dagskvoten av surfande fann jag en artikel hos DN med den muntra rubriken “Behandling på internet hjälper mot sömnlöshet”. Min första tanke utifrån mitt tidigare konstaterande är att det måste vara som att bota en alkoholist med hjälp av sprit. Jag skummar igenom artikeln och ser att det handlar om KBT, att bryta ovanor och dåliga beteendemönster, detta genom ett program som sägs ska efterlikna behandlingen som annars skulle ske ansikte mot ansikte med en terapeut. Det konstateras senare också att orsaken till att så många behandlingar lyckas har att göra med deltagarnas motivation och i många fall utbildningsnivå.

Av det här drar jag två snabba slutsatser. Människor med adekvat utbildning och genuint hög motivation behöver egentligen inte det här programmet för att ändra sitt beteende. För att det här skulle ha den minsta möjlighet att fungera på mig skulle programmet behöva vara av sådan karaktär att det stänger ner datorn klockan 22.00 och under alla omständigheter vägrar starta den igen före 07.30.

Sömn

newyn — Wed, 07 Feb 2007 21:59:00 +0000

För första gången på över ett år känns det som om jag faktiskt kan somna i tid. Visst, det kanske inte har varit så fruktansvärt svårt att somna alla dessa nätter under hösten men det känns ju onekligen som om de inte räckt till, de får guldkornen av sömn som varit i tillvaron.

Till saken hör att jag haft sömnsvårigheten sedan oktober/november 2005, en ovana jag plockade upp hos ett numera ex. Tyvärr har båda varit svåra att bli kvitt till 100% och sorgligt nog ser det ut som att avslutet med exet kommer att komma fortare än att få rätsida på sömnen. Inte för att det ser ut att komma något ordentligt avslut med exet, han har fortfarande en hel del av mina saker som gisslan. Jag vet inte ens om jag ska tycka det är bra eller dåligt. Men efter att ha varit stressad över att aldrig ha kunnat somna i tid ska jag nu sova. 7 timmar utan uppehåll är något jag ser fram emot redan nu, så om en kvart torde jag vara ‘borta’.