Author: Newyn

Senaste månaderna har jag haft stort fokus inåt. Jag har känt länge att jag behöver ändra hur jag tänker, eftersom jag inte når fram till det jag önskar. Jag har på olika sätt funnit vägar att komma framåt, men också att komma tillbaka till tankemönster som jag nu ser att jag faktiskt redan har haft….

Det är det väl ändå ingen som gör! tänker du säkert nu. Jag skulle säga det motsatta. Väldigt många säger Nej till pengar mest hela tiden. Samtidigt sitter de och klagar över att de inte har några. Eller att det är orättvist att andra har så mycket pengar när de själva knappt har några alls….

I den bästa av världar så vet vi, var och en för sig, att det vi kan åstadkomma här i livet är oändligt. De som vi ser omkring oss som “lyckas”, som åstadkommer stordåd som att åka till månen, var ibland världens rikaste 5% eller är presidenter eller ledare för stora företag är faktiskt inget…

Varje dag jag vaknar har jag som mål att ha lärt mig något nytt innan jag går och lägger mig att sova. Låter det ambitiöst? På något vis är det säkert det. På många andra sätt är det mer en fråga om en inställning till livet, sig själv och världen runt omkring. Skulle jag INTE…

Jag jobbar på att ändra min syn på tillvaron. Orsaken är inte så jättekomplicerad. Tidigt i höstas mådde jag inte särskilt bra. Visst, jag var inte fysiskt jättesjuk. Jag var inte satt på gatan, jag hade inte förlorat mina barn eller något annat hemskt. Men jag kände inte heller igen mig själv. Jag hade förvandlats…

Det är så mycket som börjat bubbla senaste tiden. Åtminstone inom mig, som gör att jag känner mig levande, vilsen, uppspelt, emellanåt skräckslagen, nyfiken, entusiastisk, insiktsfull och en hel hög med andra känslouttryck som jag knappt kan hitta ord på. Det bubblar. Sen att det inte nödvändigtvis syns utåt är en helt annan sak. Det…

Senaste dagarna har jag tyngts ner av det där mörka, murriga grå igen. Det där obehaget i kroppen som så många känner igen och förmodligen lever med dagligdags. Det där som verkar ha vuxit sig lavinartat senaste decennierna och blivit samhällets nya folksjukdom. Jag pratar givetvis om ångest. Förlamande ångest som slår ut hela ens…

När fick du tala till punkt senast? Utan att någon avbröt dig. Utan att någon tydligt visade att han eller hon inte lyssnade på ett enda ord av vad du sa utan bara försökte hoppa in och få säga sitt, ungefär som när barn tar sats för att hoppa in i hopprepet som andra står…

Eller kanske snarare, tänk inte alls. Du vet inget ändå. Våga inte ens försöka tänka att du skulle veta eller ha förstått något överhuvudtaget. Försök inte tro att du tänker något som skulle kunna vara rätt överhuvudtaget. Du tänker uppenbarligen alldeles för mycket. Sluta genast upp med det. Visst låter det som ett härligt sätt…

Livet kastar skit på oss hela tiden, mer eller mindre. Vi utsätts för prövningar på alla möjliga och omöjliga sätt. En del genom situationer med människor vi överhuvudtaget inte känner, men kanske oftare av människor vi förväntar oss mer av. Människor vi tror tycker tillräckligt mycket om oss för att INTE kritisera och kasta skit…