Orkar du vara positiv ibland alla som är negativa?

Jag jobbar på att ändra min syn på tillvaron. Orsaken är inte så jättekomplicerad. Tidigt i höstas mådde jag inte särskilt bra. Visst, jag var inte fysiskt jättesjuk. Jag var inte satt på gatan, jag hade inte förlorat mina barn eller något annat hemskt. Men jag kände inte heller igen mig själv. Jag hade förvandlats till någon som jag inte ens ville vara i närheten av och än mindre ville utsätta mina närmaste för.

Det har varit en lång resa därifrån, men jag känner äntligen att jag börjat nå fram till något som fungerar, som får mig att agera och jobba i rätt riktning. För egen del har jag konstaterat att allt handlar om personlig utveckling och att tillåta sig själv, men också ha stödet från sin närmaste omgivning, att faktiskt fortsätta utvecklas. För min del rör det allt från hur jag tänker (om jag bestämmer mig för huruvida en händelse är negativ eller positiv, för det är verkligen bara jag själv som bestämmer det) till vad jag verkligen vill uppnå i mitt liv och hur jag agerar för att nå mina mål.

Så vad vill jag uppnå? Ett meningsfullt liv, utan den inre stressen av att få vardagspusslet att gå ihop, utan att behöva ägna majoriteten av min tid åt att jaga pengar genom att spendera huvuddelen av min tid med något jag inte tycker om att göra, för att om möjligt kunna lägga resten av tiden på de jag tycker om och som berikar mitt liv. Så nog vore det bättre om jag kunde nå den stressfria tillvaro genom att göra något jag brinner för och som faktiskt kan vara till fördel för andra människor också? Ju mer jag tänker på det desto mer självklart är det att det som är nyckeln till allt. Att INTE sitta på rumpan och leta ursäkter till varför det inte går att leva så.

Så det är det jag jobbar på allra mest just nu. Att sluta leta ursäkter för att saker inte går som jag vill. Att istället hitta kreativa lösningar för att komma närmare det där målet, när nu annat omkring mig strular till sig så att de enkla lösningarna inte är gångbara. Jag försöker se det positiva omkring mig istället för det negativa. Jag jobbar på att inte fastna i det negativa. Det intressanta med det är hur tydligt det blir att ens omgivning är relativt negativ. Ju mer jag strävar mot det positiva, det andra sättet att tänka, desto tydligare ser jag gnället omkring mig.

Så frågan är om jag orkar stå emot. Eller om jag kanske kan få dig att tänka i andra banor också? Om du skulle inse att det är Du som väljer att uppleva en händelse som negativ eller positiv och att händelsen i sig bara är, vilket skulle du då välja? Varför? Har du kört fast i ett negativt tankemönster? Det hade jag. Men det är inte omöjligt att ta sig ur det.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *