Eller kanske snarare, tänk inte alls. Du vet inget ändå. Våga inte ens försöka tänka att du skulle veta eller ha förstått något överhuvudtaget. Försök inte tro att du tänker något som skulle kunna vara rätt överhuvudtaget. Du tänker uppenbarligen alldeles för mycket. Sluta genast upp med det.
Visst låter det som ett härligt sätt att tänka på?
Nej, precis. Det tycker inte jag heller. Sen spelar det givetvis ingen roll vad jag tycker och tänker om något alls. Åtminstone inte för andra. Åtminstone inte om andra inte tillåter mitt tyckande och tänkande att spela roll för dem. Det är faktiskt ett val för andra att göra, inte ett val för mig att göra. Det enda jag kan välja är att låta vad andra tycker och tänker (det de uttrycker iaf) spela roll för mig, eller inte spela roll för mig.
Det senare är i många fall att föredra. Det är det bästa sättet jag funnit hittills att inte låta andra begränsa mig och min tro på vad jag kan åstadkomma på. För någonstans är det ändå grunden, om du inte tror att du klarar av att göra något så kommer du heller inte att lyckas. Förmodligen slutar du att försöka innan du ens har börjat. Så alla saker jag har misslyckats med i livet är resultatet av att jag faktiskt inte själv trott på att jag har kunnat genomföra det jag har velat och många gånger ändå startat. Så varför startade jag ens om jag inte trodde på att jag kunde klara av det? Svaret ÄR enkelt. När jag startade trodde jag på det. Under resornas gång valde jag (även om jag inte fattade då att jag faktiskt valde) att lyssna på andra. De där som inte trodde. De där som till slut övertygade mig om att tro att jag inte kunde.
Så nu har jag mer eller mindre slutat med det. Jag väljer att inte låta andra avgöra vad jag ska och inte ska tänka. Vem skulle det skada att någon tänker stort? Hur tror någon att framgångsrika människor överhuvudtaget når dit där de är? Inte fanken är det för att de gått runt och övertygad sig själva om att de INTE kan! Klart de inte nått dit där de är genom att inte tänka så mycket. Eller ja jo, det finns säkert en och annan som har haft tur men merparten har nog ändå tänkt stort, för att kunna skapa stort i sina liv. Hur skulle det annars ha gått till?
Jag har slutat vara rädd för att tänka. Jag inser att det faktiskt inte skadar mig, mer än om jag tänker på sätt som skadar mig, om jag tänker att jag inte kan, inte är värd, inte förtjänar och inte har förmågan. Givetvis skadar den sortens tankar mig. Givetvis kan den sortens tankar från andra också skada mig, om jag tillåter dem att göra det. Så nu får det vara slut med det. De har redan fått skada mig under större delen av mitt liv. Det bästa jag kan göra åt saken är att ta tillvara på det jag har kvar och för att göra det så kommer jag baske mig tänka. Tänka mycket. Tänka stort. Tänka vitt och brett. Tänka positivt om mig själv och min förmåga att tänka.
Tänka sig!