rent omänskligt

Bästa familjen,

För det är ju uppenbarligen så det är. Så ni är. Bäst. På allt. Kan aldrig någonsin göra något fel. Ni kan absolut inte heller uppfattas av er omgivning på något sätt än ni själva väljer att se er. Nåde den som faktiskt skulle råka uppleva eller uppfatta er på något annat sätt än som felfria och absolut Bäst hela hela tiden.

Eftersom det nu ÄR så det ligger till och absolut inte kan vara på något annat sätt, någonsin kan det också bara innebära EN enda annan sak. Alla fel som görs i er närhet görs alltså av mig. Någon annan finns det ju faktiskt inte som kan göra något fel i den här konstellationen.

Tyvärr blir ju det på sikt en ganska ohållbar situation för mig, att ALLTID vara den som gör ALLA fel som överhuvudtaget görs. Så det enklaste vore ju om jag bara slutade göra fel, vilket inte är så enkelt då jag inte vare sig tror på eller anser att någon faktiskt kan vara sådär felfri hela tiden, det är överhuvudtaget inte mänskligt. Men eftersom det nu är så det är, så kommer det ju även fortsättningsvis vara så att jag aldrig kommer kunna göra rätt. För det är ju så att FEL kommer det bli lite här och vara, allt annat vore omänskligt, och eftersom ingen av er någonsin kommer göra något enda av de där felen så blir alltså så att jag måste vara den som gör dem, vilket inte ger speciellt mycket utrymme för mig att någonsin kunna göra rätt.

Ni hör ju säkert hur ohållbart det låter. Så vad har jag för alternativ? Vad vill jag lära mina barn? Uppenbarligen vill jag lära dem att man KAN göra fel, men också att ALLT man gör inte alltid är fel. Att det jag upplever att jag levererar faktiskt KAN uppfattas som något annat av den som tar emot i andra änden! I det läget måste jag faktiskt också kunna se att det är vad det handlar om, att någon annan faktiskt uppfattar mig på ett annat sätt än vad jag tror att jag sänder ut, oavsett om jag skulle varit helt felfri eller den som gör alla fel, som nu. Jag vill faktiskt också kunna ha möjligheten att få visa mina barn och lära mina barn att man också kan få göra rätt, inte bara fel precis hela tiden.

Så frågan är om jag ens har den möjligheten i en familj där alla andra är perfekta och ingen någonsin gör fel eller (Gud förbjude!) skulle råka uppfattas av någon utomstående som annat än just perfekt.

Jag är idag inte längre så säker på det. Men eftersom den enda jag kan förändra är jag (perfekta människor behöver ju inte förändras har jag hört) så är kanske frågan snarare om den förändringen också handlar om ett långsiktigt miljöombyte, för oss – mig, maken (dock hans val gällande honom själv) och barnen. Att göra samma sak gång på gång och förvänta sig ett nytt resultat är ju trots allt definitionen av idioti och senast jag kollade var jag faktiskt inte en idiot. Bara förbannat mänsklig.