på väg ut ur dimman igen

Jag hatar förkylningar, feber och flunsor. Jag hatar vad de gör med mig. Jag hatar hur de tar över hela mitt system, som en otäck snedfylla. Några dygn i dimma, ungefär som ett fyllos yrande och en milslång, tarvlig minneslucka. Hur skärpt jag än tycker att jag är när det väl händer så kan jag aldrig konstatera annat än att jag hade gjort bäst i att sova istället. Verkligen bara sova bort tre dygn, inte vara uttråkad och kommunikativ. För det är väl så som någon sa; “Den som sover syndar inte.”

lostMen visst, att hävda att jag syndat skulle vara en ren överdrift. Däremot kan jag fortfarande finna mig pinsam när jag ser hur jag försökt kommunicera efter bästa förmåga och trott att den var så mycket bättre än den visat sig ha varit. Damn you, internethistorik! Eller nej, tack borde jag säga. Att se vad som gått snett gör det absolut lättare för en nu något mer sober hjärna att förstå, hantera och kunna bearbeta.

Att jag sen kanske kom in i början av tillfrisknandet en dag försent är i så fall oerhört beklagligt, men än är det svårt att säga. Vi får se vad som händer helt enkelt.

This entry was posted in Newyn. Bookmark the permalink.