ni behöver inte hjälpa till

Blir världen verkligen en bättre plats om jag går ut offentligt och trycker ner mig själv så långt att jag borde ifrågasätta om jag ens har rätt att leva överhuvudtaget? Skulle ni bli nöjda då? Vore det kanske bättre om jag slutade existera eftersom mitt liv inte är värt någonting alls, speciellt inte i jämförelse med alla andras. Är ni bara rädda att jag inte ska vara medveten om det och kanske inbilla mig att jag är värd något bättre? Är det därför en del finner behov av att påminna mig om att jag verkligen inte har något mänskligt värde överhuvudtaget så fort det ser ut som jag inte själv påminner mig om det.

Ni behöver verkligen inte. Jag påminner mig om det varje morgon när jag vaknar. Jag talar om för mig själv varje gång jag får en impuls att vilja göra något hur värdelös jag är och hur jag ändå inte kommer lyckas med något så det är inte ens lönt att försöka. Jag glömmer absolut aldrig bort att försäkra mig om att ingen vill veta av att jag ens lever innan jag somnar och att det bästa ändå vore om jag överhuvudtaget inte vaknade upp morgonen efter.

Allt det där händer dagligen. Även om jag inte är övertydlig med det i offentliga rum. Men kanske är det vad jag behöver vara för att ni inte ska känna er tvingade att påminna mig om det. För visst är det för jävligt att ni ska behöva slösa energi på att trycka ner mig i skiten eftersom ni tror att jag inte fattat att det är där jag hör hemma. Stackars er.

Men ni kan faktiskt sluta. Jag vet redan min plats.