jag är redo att göra slut nu

Jag vet inte ens om jag hittar orden för det jag känner nu.Vet inte riktigt om det finns ord som är rätt för att beskriva något alls längre.

Känslan igår håller i sig, om möjligt är den ännu starkare. Varje andetag i den här lägenheten är som att försöka gäspa i en alldeles för hårt snörad korsett. Hur man än kämpar så går det inte. Utrymmet finns inte där.

Jag är helt enkelt redo att göra slut nu. Göra slut med den här staden. Vi har kämpat så länge, så hårt för att finna varandra och må bra tillsammans. Kampen har varit så svår att jag inte ens känner att staden kommer sakna mig efter att jag lämnat den. Så det är helt enkelt dags att ge upp nu. Dags att släppa taget. Dags att gå vidare

Dags att välkomna något nytt.

Även om jag kvävs nu ger den senaste insikten en liten lättnad. Kanske rent utav genom dess löfte om ytterligare lättnad. Jag ser plötsligt horisonten igen. Det som gör mig så säker nu är att jag känner igen känslan. Jag har haft det här inre lugnet tidigare, även då inför något som fortfarande inte sett ut att vara inom räckhåll. Varje gång har det blivit just så som jag föreställt mig. Just därför vågar jag lita på att den känslan är äkta, att det inte är något överilat spontant beslut som jag senare kommer att ångra.

pusselDet enda jag behöver hitta nu är modet att börja genomföra. Se vad som behöver ske och i vilken ordning det bäst går att lösa. Jag vet ju redan att när jag väl börjar lägga pusslet som ska bli något nytt kommer bitarna förr eller senare falla på plats. Det svåra är inte att lägga ihop dem.

Det svåra är att hitta dem – att veta var jag ska leta.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.