Vilja utplånas enklast genom passivitet.

Det är inte många timmar kvar av det här året nu. Jag har ännu inte gjort någon ny måltavla. Kanske är det inte ens lönt. Den jag gjorde innan dess hade stora drömmar, förhoppningar och visioner i sig men gav inget annat än bakslag.

Samtidigt kanske bristen på sikte framåt är en stor bidragande orsak till det senaste årets passivitet. Mycket av det har för mig varit en enda lång väntan på någon annan. Väntan på det minsta tecken som visar att någon är redo att ta nästa steg framåt med mig, utvecklas vidare.

Det gör ont att se att jag knappt ens sett någon antydan till vilja. Oförmåga kan ha många orsaker men de flesta går att lösa och gemensamt ta sig förbi. Dock måste ändå viljan finnas där, den går inte att tvinga fram. Den går inte ens att ljuga ihop för att få någon annan att hjälpa till eller rent utav utföra det man själv inte ids.

Kanske är det ändå dags att inse att viljan inte finns. Bara inse att det är en av många orsaker till att just nyår blir tyst, stilla och ensamt. Inte i väntan på någon annan utan helt enkelt som ett avstamp för att sluta vänta. Åtminstone sluta vänta på den som inte vill fortsätta framåt.