Sluta drömma

Det är nog lika bra.

Jag ska nog inte drömma om någon framtid alls. Inte drömma om egen familj. Inte drömma om kärlek som syns och känns rent fysiskt. Inte drömma om någon som helst framtid som innehåller välbefinnande.

Jag ska nog helt enkelt inte drömma.

För om jag slutar drömma kommer jag inte heller bli besviken på att det aldrig händer mig. Om jag slutar drömma kommer jag inte längre bry mig om att andra vågar ta stegen och skapa det livet jag alltid drömt om, även om ingen vare sig vågar eller vill göra det med mig.

Så det är väl helt enkelt bäst så. Att bara sluta drömma.

 

För visst är det väl i sig ett steg av välbefinnande

– att slippa smärtan av besvikelser som trots allt kommer ur krossade drömmar.

This entry was posted in Familjeliv. Bookmark the permalink.

3 Responses to Sluta drömma

  1. Nu är du väl ändå ute och cyklar!!
    Och varför är du borta från Twitter? Kom tillbaka, eller skicka ett mail eller nåt…

  2. Newyn says:

    Behövde lite utrymme, en paus. Kommer antagligen tillbaka när det känns ok att andas igen. Vi får se.

  3. Om det inte är mig du behöver en paus från, skicka gärna ett mail :)

Comments are closed.