Så fegt, att inte våga låta andra se sanningen

Min kommentar får inte synas. Den slår hål på hennes lögner.

Hon drar mig i smutsen ytterligare ett varv. Lindar in mig i ytterligare lögner och drar det runt sin slipsten så att omvärlden kan tycka extra synd om henne. Hittar på en saga som inte är i närheten av sanningen, inte ens relevant för situationen men som får henne att låta oskyldig. Det klär hennes matyrskap i de färger hon önskar.

Jag skrev en kommentar, en sansad sådan som tar upp det egentliga problemet, vad det var som orsakade ilskan och allt annat. Det är hon som valt att inte gilla mig. Inte tvärtom. Det är hon som valt att låtsas om att det inte är så inför min partner. Inte jag. Det är hon som valt att vara falsk öppet inför andra istället för att vara rak med att hon inte gillar mig. Inte tvärtom. Jag har inte ens ogillat henne, bara undrat varför hon spelat spelet hon gör. Ifrågasatt varför hon låtsats och ljugit om det inför min partner om han nu är den vän hon påstått. Jag skulle aldrig servera någon av mina vänner en sån lögn i samma situation.

Men givetvis är hon för feg för att publicera den. Den går ju emot de lögner hon slängt över mig, den version hon vill att omvärlden ska se för att tycka synd om henne, det som gör att hon kan fortsätta frottéra sig i martyrskapet.

Inte för att jag egentligen trott speciellt mycket om henne någonsin, men så jävla feg trodde jag faktiskt inte att hon var.

This entry was posted in Anfäktelser and tagged , , . Bookmark the permalink.