Författardrömmen lever igen

Visst är det i Italien jag ska skriva mina romaner? Inte nödvändigtvis i Siena, åtminstone inte alla men likväl i Italien. Får knappt fram ett ord ens till en bloggpost i nuläget men samtidigt infinner sig känslan av inspiration. Sitter nu på en balkong lite utanför stadskärnan, i skugga och uppskattar varenda vindpust som letar sig in här. Men bara att sitta här får det att klia i fingrarna, får mig att vilja skriva, skriva, skriva..

Om vad? Pja, än så länge är inte det så tydligt som jag önskar det vore, men visst kan jag se mig själv sitta i det här landet månader i sträck skrivandes hur mycket som helst.

Bara tänka sig den här utsikten, det lilla skrivbordet i sovrummet precis vid fönstret och bara låta sig inspireras av utsikten under tiden berättelserna flyter fram ur fingrarna. I nuläget sitter säkert en kvinna i 50-årsåldern just där, vid det där skrivbordet och arbetar på sitt livs historia. Den som hon sedan i onsdags har sagt ska bli en bok, för att det finns så mycket att berätta.

Kanske sitter hon inte där just nu, även om hon borde. Kanske är jag inte säker på att jag verkligen håller med om det senare efter de berättelser jag hört men oavsett det kan jag ändå hålla med om den inspirerande utsikten.

Kanske är det just dit jag borde försöka komma tillbaka nästa sommar. Komma tillbaka tidigare, redan i mitten av juni, fortsätta språkstudierna under förmiddagarna och sedan sitta just där, hela eftermiddagarna och bara skriva, skriva, skriva…

This entry was posted in Allmänt and tagged , , , , . Bookmark the permalink.