här i tystnaden vilar orden

När huvudet borde vara fullt av tentasvar, årtal, beskrivningar av definitioner är det ganska givet att man trasslar in sig i andra tankar.

Essa skriver om drömmen som tog slut och än mer om vad hon vill i sitt liv.  Jag skulle kunna skriva något liknande, åtminstone när det gäller vad jag vill. Men just nu kanske jag inte borde skriva något alls utan istället bara fortsätta kämpa i tysthet. Här om någonstans är min tysthet. Det ekar så tyst att jag med lätthet ser varför jag inte riktigt drömmer längre. Varför jag inte yttrar något av den där innersta hjärtskärande drömmen. Det är som inte riktigt lönt.

Det står liksom redan klart att jag inte riktigt förtjänar det. Det enda som inte är solklart är varför. Hur jag kommer ur det vet jag inte heller. Gemenskap är inget man kan bygga upp ensam.

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.