lockande att vara någon annan än jag

Tankarna är som ett trassligt garnnystan just nu och jag inser att mycket av det jag försöker nysta upp, det som vill ut, har jag redan skrivit om och nystat i tidigare.

Det ter sig uppenbart att jag fortfarande inte har mött Honom även om jag samtidigt vägrar att aktivt leta. På samma sätt är det bristen på trygghet som dämpar mig och som också påminner mig att jag inte är tillräckligt bra.

Jag ser hur mina mönster återupprepas gång på gång och frustrerad lutar jag mer och mer åt att ge upp delar av det som är jag och foga mig i vad som enligt den allmäna formeln borde göra mig lycklig. Gör jag det kanske jag till sist (och förhoppningsvis innan det är försent) blir sådär lagom samhällsanpassad för att andra ska våga närma sig. Kanske skulle det leda till att det plötsligt börjar hända saker och jag kan strycka mycket av det jag nu är ledsen över att aldrig ha upplevt.

Eller så kanske jag bara borde acceptera läget och ge upp?

This entry was posted in Newyn and tagged , , , , . Bookmark the permalink.