Hur i helvete tänkte du nu?

Jag har tidigare nämnt att jag är nyfiken på hur andra människor tänker och resonerar om saker och ting oavsett vad det är och hur banalt det må vara. Ibland när jag får fragment av andras tankar och resonemang får det mig å andra sidan att bara undra än mer hur de överhuvudtaget kan tänka så samtidigt som jag förfäras och lutar mer och mer åt att vara mer än mörkrädd.

Ett exempel taget ur min verkligheten är ett samtal jag hade för inte så länge sen med en relativt ny bekantskap där vi kom in på stalkers. Var och en som råkat ut för en stalker vet hur fruktansvärt obehagligt det är. Han berättade om någon av sina stalkers och som samtal ofta gör ledde även detta till vidare förtroenden och jag berättade om ett par av mina stalkers. Det som fick mig att i efterhand undra och ifrågasätta än mer var hans reaktion på det jag berättade.

En av de jag berättade om var en afrikansk man jag råkade ut för då jag levde i Dublin. Vilket land han kom ifrån har jag nu glömt men som återkommande kund i butiken där jag jobbade tog han till slut mod till sig att fråga om en dejt. Jag avböjde artigt, förklarade att jag var upptagen och där borde saker och ting ha tagit slut. Det gjorde det inte. Istället krävde han att få träffa min partner så att de kunde slåss om mig och jag sedan skulle tillhöra honom om han vann den striden (vilket han räknade med). Redan där fann jag det hela obehagligt och förklarade väldigt rakt att det inte fungerar så i Europa och han faktiskt fick acceptera att bli nekad. Det visade sig senare att det inte ens räckte där. Vid flertalet tillfällen stod han sen utanför butiken och väntade på mig när jag jobbade kvällar och stängde butiken ensam. Det enda som gjorde att jag lyckades undgå honom var tack och lov den väktare företaget hyrt in för att finnas där vid stängning. Utan en väktare att lämna butiken med, promenera ett par kvarter och sedan skynda vidare genom ett par pubar och vidare förbi min nästa arbetsplats kunde vilka hemska saker som helst ha hänt. Det känns fortfarande obehagligt att tänka på det.

Så vad var det för reaktion på den här berättelsen som fått mig att undra, ifrågasätta och förfäras tror ni? Kanske hör det till vanligheterna att man reagerar så här, även om det är för mig helt främmande.

Mannen jag berättade det här för var i sina tankar mest upptagen med att denna afrikan säkerligen hade stor kuk och hade idéer om hur mycket jag säkert hade uppskattat att ha sex med honom enkom av den orsaken. Något han gav uttryck för både i ord (om än lite färre än de jag skrev nyss) och ansiktsuttryck. Så om någon kan förklara vore det trevligt, för jag begriper verkligen inte alls.

Hur fan är man funtad om man tänker så i det läget?

Edit: Trots att jag inte har så stor förståelse för just det här (än) är jag fortfarande nyfiken, intresserad och mest fascinerad i frågan om hur människor tänker och resonerar.

This entry was posted in Omvärlden and tagged , , , , . Bookmark the permalink.