Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv
när hon tror att hon kan hjälpa andra
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår
Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andra
istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet
börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Detta är något jag bär med mig så gott som dagligen i min pågående utbildning. Samtidigt kan jag känna nu att det i många delar är något jag behöver bära med mig även i andra sammanhang i min vardag. Särskilt de närmsta fyra åren. Särskilt när jag möter andra människor. Särskilt om jag vill nå fram till en enda av de trehundratrettiotusen etthundrafemtiosju människor jag skrev en tweet om i måndags. Ni känner säkert igen orden och vet vilken jag menar; 330157 personer kan ha fel. Men hur får vi dem att lyssna om vi inte respekterar dem i det val de har gjort?
1 thought on “– TILL EFTERTANKE –”
Comments are closed.