Om jag vill lyckas

med att föra en människa mot ett bestämt mål,

måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv

när hon tror att hon kan hjälpa andra

För att hjälpa någon

måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,

men först och främst förstå det hon förstår

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig

och egentligen vill bli beundrad av den andra

istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet

börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa

och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa

inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

av Sören Kierkegaard.

Detta är något jag bär med mig så gott som dagligen i min pågående utbildning. Samtidigt kan jag känna nu att det i många delar är något jag behöver bära med mig även i andra sammanhang i min vardag. Särskilt de närmsta fyra åren. Särskilt när jag möter andra människor. Särskilt om jag vill nå fram till en enda av de trehundratrettiotusen etthundrafemtiosju människor jag skrev en tweet om i måndags. Ni känner säkert igen orden och vet vilken jag menar; 330157 personer kan ha fel. Men hur får vi dem att lyssna om vi inte respekterar dem i det val de har gjort?