det finns ingen jag vågar ringa

Ingen frågar när du kommer
Ingen saknar dig när du går
Ingen delar din dröm
Ingen undrar hur du mår

~~  ~~  ~~  ~~

den är känslan och tårarna sprutar som om de flödade ur en vattenkanon

Så har hela dagen varit. Så kommer fler dagar bli. Kan man gråta sig smal?

This entry was posted in Anfäktelser. Bookmark the permalink.

6 Responses to det finns ingen jag vågar ringa

  1. Pierre says:

    Usch, ingen rolig känsla du förmedlar i det här bloginlägget Newyn. Jag önskar att du är lite gladare, lite mer uppåt nu än då du skrev det.

  2. newyn says:

    känslan håller i sig

  3. Dag says:

    Usch, jag lider med dig – du kanske mår bättre nu? Men kommenterar ändå – påminner mig, smärtsamt, om mitt fria fall till botten då jag blev lämnad…

  4. newyn says:

    Tack. Har inte börjat kravla mig ur kratern som blev vid nedslaget efter det höga fallet ännu. Vet inte när jag kommer nå så långt. Just nu ligger jag bara där och känner efter, undrar om jag vågar öppna ögonen. Undrar om jag vågar röra lite på mig för att känna om alla ben är brutna. Lite så är det ännu..

  5. Dag says:

    För mig tog det säkert 4 månader av “detta är inte jag alls-känsla” – blev så illa trött på att må så och trött på mig själv – brytpunkten var nog på dagen när 4 månader; kännetecken – jag kunde inte längre återupprepa känslan av sorg och smärta när jag tänkte tillbaka. Inget hände. Kurerad! :) “Tiden läker alla sår, trams som jag inte trodde på och som jag för allt i värden inte trodde gällde mig, var sannare än sant!

  6. newyn says:

    Det kommer inte att ta fyra månader att sörja och “komma över” en kärlek som inte kunde hantera det han möttes av. Det är annat som gör allt det här svårt. Det ligger djupare sår i en isolering och utanförskap som är rotat sedan flera år och som är så oerhört svårt att hantera – i synnerhet ensam. Vilket är precis det jag återigen måste göra, helt ensam.

Comments are closed.