Nog är det lite underligt hur man väljer att göra fel saker ibland. I synnerhet när man är som mest rädd för att inte få resultatet man önskar uppnå med de rätta sakerna man egentligen vill ha gjort.
Jag är fenomenal på just det här. Fullkomligt skräckslagen över att önskan om nästa steg, som egentligen vore det mest naturliga och enkla, inte ska vara delad och därmed inte ens våga ta upp det. Så istället för att finna modet att ta upp det som skulle kännas bra, tar någon annan kontroll över hjärnan och det som istället görs är så irrationellt att det inte ens går att försvara.
Jag är så innerligt trött på mig när jag är så här. Älskar inte alls, och har full förståelse för att ingen annan gör det heller – även om det gör ont att bara tänka på.
