et nos cedamus amori”
Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken. Så heter det och så är det säkert också. Det finns få saker jag är beredd att kämpa för så mycket som kärleken, relationen och all glädje som kan födas och finnas i den. Samtidigt är jag inte blind nog att slåss för den i tron om att den finns där när det mesta omkring mig vittnar om motsatsen.
Det leder mig istället närmare den kärleksfulla befrielsen, något jag vill skriva mer om när jag finner mer tid och ro. Inte som nu när jag strax måste rusa iväg till jobbet, till de människor vars ensamhet jag ägnar all min kraft under tiden jag är där att hålla på avstånd. Men jag lutar mer och mer åt att frigöra.
För när jag inte ens vet att kärleken finns där, när jag inte ens vet att det finns något att kämpa för, då är det fel av mig att hålla någon kvar vid min sida. Det enda jag kan göra med kärleken jag hyser, den enkelriktade sorten, är att befria. Jag önskar verkligen det vore annorlunda. Jag önskar att jag visste att det fanns något att kämpa för. Men att önska verkar inte ge svar på något alls.
Så visst övervinner kärleken allt – men bara om den finns.
Kärleken finns inom oss.