hur tvingar man sig att fortsätta andas

Kan man kalla det kris? Den där stunden i livet när man ser alla sina önskningar, förhoppningar om livet och framtiden smulas sönder och försvinna iväg med sommarbrisarna. För inte har det väl undgått någon att jag länge drömt om en alldeles egen familj, önskat möta någon att skapa den med. Inte har det väl varit svårt att läsa sig till att jag hoppas på att få uppleva tryggheten jag vet finns, men som jag inte kan erinra mig om att jag har upplevt.

Den skoningslösa verkligheten börjar bli alltför påtaglig. Det börjar sakta sjunka in nu. Hur mycket jag än kämpar, önskar att det till slut ska vara mödan värt kommer jag närmare och närmare insikten att det aldrig kommer inträffa. Om jag så skapar en image som drar till sig mer intressenter än jag har ork att hantera kommer resultatet vara detsamma, jag kommer ändå inte anses duglig för det jag drömmer om.

Det är svårt att se saker positivt, finna glädjen i det lilla och hålla hoppet levande när inget av det möts av något annat än likgiltighet. Kanske inte konstigt att glöd falnar och dör, om den ens fanns där till att börja med. Jag vågar inte ens vara säker på det längre.

Om jag bara orkade skulle jag nog ändå gråta över det, kris eller inte.

2 Comments

Filed under Barnlösheten

2 Responses to hur tvingar man sig att fortsätta andas

  1. Jobbigt, jag vet inte om jag kan mer än skicka en vänskaplig *tröstkram*

    (och du, glöm inte att andas ut)

  2. Läste ditt tidigare inlägg om självkänsla… Du måste se dig själv som värdefull. DU ÄR VÄRDEFULL, och du kan en massa saker. Låt inte andra styra hur du ska vara, hur du ska tänka, hur eller vad du ska göra. DU är DU och det är okej. Jag har själv haft (har?) dålig självkänsla, men har kommit till den punkten att om det inte passar andra så får det vara. Kanske lite till överdrift istället, men jag är av den sorten som inte vet vad jag vill.. Åtminstone tror jag att jag inte vet. Tycker gärna att andra ska ta beslut. MEN jag har hittat min väg, och det är att jag vet vad jag inte vill. Och när jag inte vill, så säger jag nej. När det inte känns okej, så säger jag ifrån. Jag tror att det har hjälpt mig att få bättre självkänsla.
    Kanske du ska börja där. Genom att hitta det du inte vill, och bli stärkt av att du faktiskt har en talan, att din åsikt räknas.

    Återigen svammel från mig, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

    “Du vet väl om att du är värdefull
    Att du är viktig här och nu
    Att du är älskad för din egen skull
    Och ingen annan är som du”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *