“Jag vet inte ens om jag vill bli förälder.”
“Jag tror nog inte jag vill gifta mig alls.”
Från klara framtidsvisioner till den vändningen på mindre än fyra månader. Det är inget som ger någon som helst känsla av kärlek och samhörighet. Inte ens lite grann. Ovanpå det tar det hårt på självkänslan, åtminstone på min. Kanske lika bra jag slutar ringa också.
