Det kommer att vara värt det.

Om jag i förväg hade haft en aning om hur oerhört svårt det är att bryta gamla mönster hade jag nog aldrig ens försökt.

Nu är det vad jag gör, gång på gång. Försöker ta mig ur ovanorna som är så bekanta att de tar över utan en formulerad tanke. Försöker ta mig framåt. Stretar och kämpar men utan större genombrott, utan någon direkt framgång alls.

Samtidigt är omständigheterna nu sådana att jag inte kan sluta. Jag vill inte sluta. Hade livet sett det minsta annorlunda upp hade jag släppt taget för länge sen. Slutat kämpa och bara accepterat mig besegrad. Men nu går det inte. Inte ens när den största skräcken tar vid. Nu vet jag att om jag trots allt ändå skulle lyckas, kommer det vara värt att alla strider, alla förlorade slag och alla bistra nederlag av många misslyckade försök.

Det kommer att vara värt det.

Även om det är svårt att se när inget leder framåt, när inget genombrott ens går att skymta bortom nästa hinder så är det något jag måste fortsätta intala mig i alla stunder då det ter sig omöjligt. Det är de små orden jag måste fortsätta hålla fast vid;

“Det kommer att vara värt det.”

Leave a Comment

Filed under Sinnelag

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *