Det märks så oerhört väl när blod är tjockare än vatten, oavsett hur utspätt det är, i synnerhet när de dubbla navelsträngarna dessutom är uppenbara och talar sitt eget tydliga språk.
Helt plötsligt är det jag som känner mig som en inkräktare. I det större kriget är det här i sig ett slag jag inte kan annat än förlora. Så istället för att ens gå i närkamp väljer jag en hel reträtt. Kanske är det bara i min klan det utspädda blodet, utblandad saft och vatten spelar i samma liga.
Kaffebryggaren lär bli lycklig åtminstone.
Synd.