Jag lovade att höra av mig när jag var klar med mitt och på väg ut åt hans håll, så att det kunde tjuvstartas lite lagom mycket med matlagningen. Idag var jag dessutom långt ifrån snabb. Att komma iväg tog lite längre tid än det borde ha gjort. När jag sent omsider skickade ett sms och lät meddela att jag väntade på bussen, kom det ack så krävande svaret;
“Mat…..”
Jag log lite, klev på bussen och svarade att det kunde kanske varit läge att ta sig en smörgås i väntan på middagen om nu krisen var så påtaglig. Som svar på det och fortsatt sökandes sympati lät han meddela att det nog inte ens fanns energi nog att fixa en smörgås.Fruktansvärt synd om honom alltså.
Då kunde jag inte låta bli. Sympatifiske har jag svårt för, att det sen inte är på fullt allvar gör det än lättare att jävlas tillbaka. Innan jag hunnit byta från bussen till tunnelbanan hade jag svängt ihop ett träffsäkert svar;
“A ja. Då kommer du inte orka med sex ikväll. Blir paltkoma direkt efter maten.”
Innan jag ens hunnit halvvägs kom svaret;
“Ohh vad gott det är med en smörgås.”
