Självstudier handlar först och främst inte om något som kräver en spegel. I det här sammanhanget är det snarare den där egna tiden när man ska vara ansvarsfull och läsa kursmaterial och annat för att inte halka efter i studierna som ibland bedrivs med andra.

Mina självstudier brukar ske hemma, vilket i sig inte alltid är så bra. Det finns för mycket annat som distraherar, däribland dumburk modell Philips 50 kg. Människor överlag brukar kalla den TV. Den står här och surrar och surrar och ibland säger den något klokt som kan ge ytterligare reflektioner i studierna, andra gånger säger den inget vettigt på flera dygn.

Tidigare idag var ett fall av det senare. Ellens show snurrade förbi, några månader sent eller så är det fler tidszoner till USA än jag fått lära mig. Det som visades var decemberavsnitt med “12 days giveaway” vilket innebar att alla i publiken fick varsinn uppsättning dyra prylar enkom för att de råkade finnas i lokalen. Självklart var utfallet flera minuters hysteriskt skrikande.

Det som ändå satt mest griller i huvudet på mig var egentligen inte det momentet. Visst är det kul att få saker, det kan även jag hålla med om. Vem vill inte gärna få ett helt nytt biohemmasystem utan behöva göra så mycket mer för det än att finnas där. Men som sagt, grillerna var det.

Under programmets gång plockade Ellen upp en kvinna (och senare också maken) som tidigare under hösten fått biljetter till någon fotbollsmatch, kliva in i en låda där det blåser runt en massa sedlar och roffa åt sig så mycket som möjligt på en viss tid och dessutomm en ny fin bil. Till saken hör, och berättades i direktsändning, att familjen har det svårt. Maken är arbetslös, de ligger efter med hyran flera månader, det finns i stort sett inga pengar alls till att ge deras två barn någonting, och det är helt enkelt allmänt synd om dem.

Maken fick alltså lite PR-tid och en kändis som uppmanar företagare att anställa honom vilket borde sluta med ett jobb vilken sekund som helst. Visst är det bra, kan man inte sälja sig själv kan man låta proffsen göra det. Alla sätt att fixa sig ett jobb måste väl ändå ses som bra. Därutöver fick familjen berget av prylar som publiken hade fått under hela veckan. Resultatet på det här?

Tja, det direkt resultatet blir att kvinnan skriker sig hes (eller snudd på), hoppar runt som om någon slängt ner en krabba i trosorna på henne och det framgår snart att hon är överlycklig över alla saker. Det långvariga resultatet verkar vara att de fortfarande ligger flera månader efter med hyran och inte riktigt kan leva så länge det inte finns något jobb som ger en vettig inkomst. Men vad gör det! Nu har de ju fått en massa skojiga prylar! För visst är det verkligen sakerna de blir lyckliga av. Visst är det precis vad de behöver just nu? Visst blir livet bättre med ett berg av prylar när de ändå snart kommer att bli vräkta och få bo på gatan?

Jag är inte amerikan. Jag är förvånad, förundrad och fascinerad. Visst är jag lite fördomsfull också, men det är svårt att låta bli. Det hela känns lite som Carola och parfymen. Jag förstår inte riktigt det där, men visst är det bra att lycka är så lättköpt.

Be Sociable, Share!

•