Jag log idag när jag läste Fröken Tjernströms blogg. Hennes tankar om killar/män/pojkar som daskar vilt främmande kvinnor på rumpan när de är på krogen känns bekanta. Som så många andra obegripligheter män har för sig som jag själv gärna sett att jag (och även andra kvinnor) sluppit ta del av.
Inte så att jag på något vis tycker illa om män generellt. Ska jag någon gång i mitt liv ha ett husdjur är valet enkelt – det ska vara en MAN.
Det är egentligen bara den gruppen män, som jag hoppas är en minoritet även om de hörs och märks mest många gånger, som inte riktigt verkar ha nått längre i utvecklingen än grottmänniskan Milton som jag inte riktigt klarar av. Samtidigt vet jag ju redan att det finns gott om riktigt bra män där ute, även om man oftast måste vara tyst och lyssna noga för att upptäcka dem.
PS: Dagens shoppingrunda slutade över förväntan, trots ångestattackerna. Kontot är länsat, jag är två par jeans rikare och kommer inte göra om det här de närmaste fem åren.
